Höst

I skogen med hunden :-P

Framme och mår.....

hyfsat bra :)

Många stopp blev det på vägen och väldigt jobbigt på slutet när det blivit mörkt. Jag som inte ens hittar på dagtid =)

Nåja, nu väntar frukost och sedan bär det av till sjukhuset.
Höres senare om ork och tid finns

Nu far jag.......

till Lund med bilen och lilla Systeryster som sällskap.

Vi ska försöka få så mycket information som möjligt om hur det står till med vår älskade mamma.
Nu kan hon visst inte få fram det hon har i huvudet längre och det måste ju vara väldigt frustrerande att leva på det sättet.
I morgon ska vi träffa läkarlaget och på torsdag börar de med cellgiftsbehandlingen.
Hon blev lite bättre efter operationen för några veckor sedan då de tog bort den cansertumör som de hittat men nu är hon sämre igen.

Hm....Lymfan.....låter inte som att utsikterna är strålande goda men jag kan egentligen allt för lite om sånt för att kunna göra en någorlunda rättvis bedömning så jag får vackert vänta och se vad de säger.
Men det är i sådana här stunder man undrar varför hon skulle flytta så långt bort???
Hade varit mycket skönare för oss att ha henne närmare men det är också väldigt ego att tänka så för hon har verkligen trivts och njutit av närheten till havet där nere i Skåne.

Nåja, det blir en lång bilfärd med många stopp för systeryster är inte förespråkare av varken kaffe eller stinkpinnar och det är ju något man måste respektera, det är ju hennes lungor som man utsätter för yttre påverkan.
Det är inte utan att man får göra sig en riktig tankeställare just i dessa dagar.

Hoppas nu att allt fixar sig runt Bele Barkarbys Scorpions cup och att det blir en minst lika stor succe som förra året, att AIK hittar rätt på planen och behåller 3 poäng i Solnahallen på torsdag när Helsingborg kommer på besök till huvudstaden.
Skalman fortsätter att visa sitt provtränarlag att han är värd en plats i truppen och att Skorpan lyckas tapetsera klart sin vägg i rummet.
I övrigt önksar jag er alla ett par bra dagar, jag vet inte om jag kommer hinna/orka uppdatera de kommande dagarna för jag är väldugt sliten redan innan resan men datorn följer med.
Man vet aldrig om jag kommer behöva den för att få ut lite virrvarr ur hjärnan när jag väl är där.
Annars får det vänta tills jag kommit hem igen.
Take care

Punkt.......!!!!!!!.......????????

Oki....så här ser det ut:

I går åkte hela familjen ut till Kompis. Vi tänkte helt enkelt ta reda på varför han är så Jävla arg på oss. Vi tycker att vi har rätt att veta det och dessutom rätt att kunna försvara det vi sagt/gjort/påstås ha gjort.

Enligt Kompis (som hade en taktpinne i ena handen) så är det vårt fel alltihop.
Vi har låtit honom ta ansvar för städningen av huset ända sedan han var 2 år.
Vi har använt honom som en Butler......PUNKT

Vi har kunnat gjort fel och också bett om ursäkt (bla om ett sällskap i en husvagn) men att vi samtidigt sa åt honom att be om ursäkt för sitt uppträdande mitt i en restaurang är inte acceptabelt.......PUNKT

När vi sedan ville ta upp ursprungsfrågan så reste han sig och gick för det var inte tillåtet, han och endast han med sin taktpinne hade rätt att bestämma vad som skulle sägas, när det skulle sägas och hur det skulle sägas......PUNKT

Att föra en vuxen dialog i ett sånt sällskap där man inte har förståelse för någon annan än sig själv så är det en omöjlighet att vara konstruktiv.
Många känslor for runt som en orkan genom rummet, inte ens taktpinnen fick som den ville.
När den enda egentligen viktiga frågan kom så kom också svaret.
Vi har ingenting med Kompis att göra nu, framöver eller någonsin.
Vi har ingenting han behöver och vi har inte i hans liv att göra.......PUNKT

Okej, eftersom att taktpinnen och andra som träffar honom inte ser vad vi ser så kan vi heller inte göra något åt det.
Den dag någon faktiskt tänder stubinen så kommer Kompis att må bra igen.
Tänd stubinen låt världsaltet flyga i atomer MEN STÅ KVAR!!!!!!.......PUNKT (mammans punkt den här gången)

Av egen erfarenhet så skulle jag inte låta Kompis bo tillsammans med en flicka i dag. Jag skulle helt enkelt inte kunna ta ansvar för vad som skulle kunna hända. Därför ber jag för släktens flickor att ingen som har flickebarn hemma släpper in honom för att bo. Men alla gör sina egna val och alla tar konsekvensen av det, alla utom de flickor som inte har något att säga till om när dörren öppnas av föräldrarna.

Det bästa som kan hända nu är att han får flytta någonstans där han tillåts explodera. Man kan inte tysta Kompisen hur länge som hellst.

Vi kan/vill inte längre göra något åt/för honom.
Nu ska/kan vi ta makten över vårt liv igen och leva det i lugn och ro. Hur det än är så skulle han ju under normala omständigheter ändå ha flyttat hemifrån. Så för oss är skillnaden nu att vi faktiskt gjort allt vi kan i våra försök att hjälpa honom ur den mycket mycket osäkra situation han satt sig i med hjälp av sin taktpinne som inte har en aning om vad det är för trådar han leker med.

Vi här hemma har gemensamt beslutat oss för att sluta stånga pannan blodig eller som vår kloka Skorpa så fint uttryckte det i går kväll :
- Ni har vi sprungit efter honom i det runda rummet så länge och vi hinner inte ifatt honom nu måste vi låta honom springa sig så trött så han faller ihop av sig själv. Vi borde ha vetat bättre för vi vet ju att det inte finns några hörn i ett runt rum.
Hon är en mycket klok tjej med egna åsikter och tankar som då och då platsar mamman och pappan i korgen ;)

Tack för den timmen

Man ställer tillbaka grillen i förrådet och man ställer tillbaka klockan en timme.
Jag borde jubla över denna extra timme under täcket eller hur??
Vad händer?
Jag somnar klockan 05 och vaknar klockan 07.30 varefter jag upptäcker att jag ska flytta klockvisaren en timme bakåt och resultatet blir 06.30 vilket ju då innebär att jag mentalt sovit en och en halv timme i natt :(

Det lär märkas på humöret under kvällskvisten och det lär vara bäst för hela världen men främst för min familj att jag kryper till kojs tidigt denna söndagkväll.

Tänk att man aldrig kan sova när man får det ??!!

Dessutom fick jag inte ett skit utav mina planer verkställda i natt!
Jag som verkligen behöver få riva runt här hemma i lugn och ro utan störande moment.
Nej jag fastnade i den där förbannade vinkelvolten igen. Under fläkten, med stinkpinnen, kaffekoppen och tankarna som virrar runt så jag blir skvatt galen av skiten.

Har ni någon gång känt att ni inte hinner tänka den ena tanken klart innan den nästa dyker ner och förstör??
Om inte så hoppas jag att ni slipper för det är ruskigt jobbigt.
Man har 1000 och åter 1000 tankar som far runt och aldrig blir klara så man kan lägga undan dem.

Så här kan det vara:
Jag måste fixa tvätt/undrar om Skorpan/kanske kommer Komp/visstfan det är på/måste maila/oj jag glömde ringa/ska ta fram ur frys/vad har hänt med/undrar vad läkarn säger om ma/ska bara röka/oj vem skickar sm/ osv. osv. osv.
Alla dessa tankar inom loppet av några sekunder!!!! Alla dessa tankar som inte blir klara!!!

Det är nu 42 dagar sedan den här konstiga världen öppnade sig för mig.
42 dagar har jag levt i en konstig sience fiktion värld som jag inte för mitt liv kan tro är sann.
Människor gör inte på det här sättet mot varandra, jag vägrar tro på att det är sant.
Hur kan människor utsätta varandra för en sådan mental tortyr??? Hur kan man rättfärdiga sig med att man bara håller ett löfte som man givit någon annan??

Tänker man inte tanken - hur skulle jag velat att människorna gjorde om det var min familjemedlem? Mitt "barn"??

Nej tydligen inte. I stället håller man huvudet högt och vägrar förstå. Kanske säger man att man inte vill ta ställning eller att man försöker prata med personen om att den har ett ansvar att höra av sig.
Jag har verkligen försökt tänka ur andra synvinklar men med den erfarenhet jag nu har som förälder i den här konstiga scarry movie världen (trots att "barnet" är vuxet) kan jag lugna er alla med vetskapen. Skulle era "barn" knacka på min dörr och be mig om att inte berätta det för er så skulle jag lugnt svara så här:
Jag måste höra av mig till din bostad och berätta att du är här men du behöver inte prata med dina medboende själv. Jag har inte med ert bråk att göra och tänker inte ta ställning varken för dig eller dem men de har rätt att veta och ska inte behöva sitta och oroa sig.
Sedan skulle jag fortsätta att ta kontakt med hemmet varje gång jag träffade på era "barn" och berätta hur de mår och hur de har det. De skulle få mat och någonstans att sova men resten skulle "barnet" få lösa själv.
Dessutom skulle jag aldrig låta "barnet" cirkulera mellan andra bostäder utan har jag en gång öppnat dörren och ställt upp så måste jag ta fullt ut ansvar för det.
Det "barnet" skulle helt enkelt få välja mellan min bostad eller sitt egna hem.

Nu går jag en tuff vecka till mötes och jag hade helst fyllt den med raporter från innebandyhallarna men nu blir det lite tyngre och dystrare saker som står på agendan.
Måndagen ser hyfsat lugn ut, tisdagen lika så men då ska det packas och förberedas, Onsdagen tillbringar jag i en bil ner till Lund, Torsdagen träffar ja läkarlaget som ska ge mamma cellgifter och Fredag sitter jag i bilen på väg tillbaka från Lund.
Lördag och söndag lär bli de dagar då jag får betala priset för vad jag utsätter min kropp för. Har jag tur så kan jag ta mig ner för trapporna annars får det bli 48 timmar i sängen :(

Håll tummarna för Skalman som fortsätter provträna, För Skorpan som fortfarande inte vet vilket bygge hon landar på, för Pappa Nygren som har ytterligare en hemmamatch på torsdag - ska det bli en 7:de raka vinst???? Tröjan är tvättad, vikt och ligger klar för segertåget =)

Svar på kommentar ..

Så rätt! Så rätt!
Inte lätt att försöka vara ett föredömme när man själv ibland ger dubbla budskap, glömmer viktiga detaljer och uppför sig mindre moget än andra dagar ;)
Ingen är felfri, eller hur?
Men tack för tankeställaren eller kritsan för man kan ju tolka det lite som man vill eller beroende av hur mycket man vet om inläggets bakgrund.

Här kommer ett av mina egna begågna fel. Kommer ni ihåg att jag plockade av Kompis 2 simkort när han valde att gå?
Jag hade betalat det ena och hans syster äger det andra?
Så här är det in faktum -
Skorpan skulle betala mig pengar och samtidigt skulle hon betala tillbaka pengar till Kompisen men då sa han " ge dem till mamma så har jag betalat mitt simkort "
Alltså hade jag fel och kan bara be Kompisen om ursäkt för det och min enda förklaring till det är att det var Skorpan som lämnade över pengarna så jag noterade inte 100%-igt att det var från dig.
Du är den rättmätiga ägaren till det simkortet och kan närhelst du vill dyka in i här och hämta det. samtidigt kan vi ta en kaffeskvätt om du vill.
Det skulle jag tycka om :) Mycket!
Jag saknar dig varje dag och varje stund.

Nåväl :)
Jag befann mig där jag helst vill vara när AIK spelar match i går kväll -
I Solnahallen =)
Finns inte mycket att säga om slutresultatet men jag kan avslöja att det finns en viss tröja inblandad i skrock och snack i hallen ;)
De som känner Nygren vet vad jag menar.
Vad gäller matchen i stort så får jag väl påstå att jag för en gång skull inte håller med Patrik Jansson om att det kändes lugnt hela matchen igenom.
Ett tag tänkte jag att nu faller AIK som en blyklump från himmelen. Det låg liksom i luften att Falunkillarna lyckades springa runt AIK så de i alla fall tappade balansen men AIK är AIK och de gjorde det som ska göras när man tappar kontrollen.

De samlade ihop sig och segade sig tillbaka in i matchen precis som man måste göra om man vill att segertåget ska rulla vidare. Några av AIK-spelarna luftades bara under en eller två perioder och ibland såg det rent snurrigt ut. Kanske tänkte Hallstensson prova nytt eller så ville han få killarna att vakna till. Spelar ingen roll vilket av det, bara det funkar och det gjorde det ju igår.

Tystnaden i dag beror inte på något annat än att jag inte haft tid/ork och heller inte får ner det jag vill på tangenterna.
Säkert kommer det ett jätteinlägg så småningom men mycket behöver ligga och mogna klart först.

Jag kan också avslöja att Pucko har hittat hem!!!
Ja det är säkert!!
Underbara Pucko är visserligen skadad (har fått ett bett över ryggen med 4 fula sår som resultat) men han är hemma!!!
Som vi saknat honom också.

Gränslöst........

Om man umgås mycket med ungdommar så kan man ibland slås av hur gränslösa ungdommarna kan vara både i sitt språk och handlande.
Många gånger har jag funderat på hur det kommer sig???
Är det vi föräldrar som brister i vår gränssättning?
Är det samhället som brister??

Vem vet svaret??
Inte jag!
Men en sak vet jag i alla fall.
Vi låter våra barn bli vuxna allt för tidigt. Vi säger att samhället förändrats så barn mognar tidigare och därför är vi ursäktade för att vi börjar bemöta våra barn som vuxna redan vid 11-12 års ålder.
Vi ger dem mobiltelefon för det förenklar vår egen vardag, vi ger dem Mp3 spelare och ipods, datorer och andra dyra produkter så de kan leva som vuxna i barnvärlden.
Vi kan handla bh:s och små toppar i stället för linnen till våra flickor (7-8 åringar) medan vi köper eldrivna motorsyklar och fyrhjulingar till våra små pojkar.

Nej det är vi vuxna som inte har tid med våra barn längre, därför behöver vi korta av deras barntid och enklast gör vi det genom att se till att vi kan bemöta dem som vuxna så tidigt som möjligt.

Visst finns det vetenskap som bevisar att barn mognar tidigare än för 50 år sedan och den vetenskapen ska man inte ignorera men vi kanske inte ska ta den som självklar och enda ursäkten???

Kanske ska vi våga att prata om det här fenomenet redan innan vi skaffar barn och låta tanken finnas med lite då och då under barnens uppväxtår.
"Man är stor när man börjar skolan" och det har man alltid varit men innebörden av de orden är en annan än vad de var för 50 år sedan.

Många gamla hedliga ordspråk används än i dag men hur aktuella är de??
Efter regn kommer sol. (Är det säkert i vårt klimat?)
Inget ont som inte har något gott med sig. (Går det goda att äta?)
Ingen rök utan eld. (Snart kommer rökfria cigaretter)
Den som gräver en grop åt andra faller ofta själv där i. (Vem gräver med spade i dag?)

Nej, nu ska jag sluta svamla (tror jag) =)

I bland har jag liksom bara för mycket i huvudet som vill ut men jag har inte möjlighet att skriva det "in faktum" utan får använda mig av svammel-inlägg för att kunna få ner andemeningen med mina tankar i alla fall.

Tvi vale.......va rått och ruggigt de e ida ;)

Jaha....nu finns det säkert några som är nyfikna på hur gårdagen förlöpte och det kan jag förstå eftersom många är följare av Skalmans vardag och fest :)

Men jag ska börja med att förtydliga ett ställningstagande från ett tidigare inlägg.
Jag fick ett mail i går. Det var från en av läsarna som hade läst ikapp sig på bloggen efter att ha varit på resande fot under en längre tid.
Personen i fråga brukar läsa och maila då och då när jag har skrivit något som personen inte är riktigt med på.
Jag har ju ett ganska svamligt sätt att skriva på och många meningar kan tolkas både negativt och positivt. I bland kan det vara svårt att hänga med om man inte känner mig och min något torra humor med inslag av ironi.

Nåväl, gårdagens fråga var helt enkel det lilla ordet "ALLA" som jag använt ganska flitigt i bloggen den sista tiden.
Ska "alla" låta bli med något så undrade personen om JAG var inkluderad?
Svaret är enkelt - Själklart!!!
Varför skulle jag vara undantagen??? Om jag ber "alla" låta bli att stressa min familj eller någon i min familj så måste ju jag vara med på det också.
Om jag ber "alla" om hjälp med att rycka upp Pappa Nygren så måste ju även jag hjälpa till.
I det här fallet hade Kompis valt att ha kontakt med ett par som han har en egen relation med och jag önskade att han skulle få ha den i fred och att "ALLA" skulle låta bli att ta kontakt med honom. Då menar jag att Kompis kan höra av sig till vem han vill men att "ALLA" ska vänta tills han tar kontakten. Samma sak skulle och ska gälla även mig och oss andra i familjen.
Låt honom avgöra vilka som är viktiga för honom att ha kontakt med och hur mycket kontakt det ska vara.
Låt kompis bestämma själv. Det är ju det han försöker göra - att ta komandot över sitt eget liv och det har han rätt till! Utan både min och andras åsikter, "alla" vi andra kan bara ge honom goda råd och då BARA när han själv frågar efter dem.

Hoppas att ni andra läsare som kanske också undrat över det här nu har fått svar på frågan. Annars kan ni göra som personen i går. Maila eller ring så ska jag se om jag kan förtydliga mitt svamel ;)

Tillbaka till Skalman :)
Han gjorde inte en av sina bästa träningspass och det märktes att det här var en helt ny erfarenhet för honom.
Han är inte van vid parkettgolv som det är i Solnahallen (ett mycket snabbare golv att spela på)
Nya roliga övningar som även mamman tar med sig i bagaget :)
Efter träningspasset så frågar tränaren vad han tyckte och kände varefter Skalman svarade att det var kul :)
Tränaren undrade om han ville komma tillbaka i dag på träning igen, för att lära känna killarna lite mer osv. Han tycker att det är viktigt att man känner att man kan trivas rent socialt i truppen också.
Skalman ska alltså tillbaka i kväll för ytterligare 2 timmars träning =)
Han kommer ha träningsvärk sen :)
Helt klart är i alla fall att Skalman kommer tacka ja om de bestämmer sig för att han är den de söker. Här finns det utvecklingsmöjligheter för honom och här finns det ett snabbare tempo och det händer något hela tiden under hela träningspasset och det gillar Skalman.
Bele Barkarby har ju ett något tröttare golv i Björkebyhallen så trots att tränare och killarna försöker hålla ett gogo-tempo så blir det inte på samma sätt.

En fågel viskade i mitt öra att det finns en hel del kvar att göra runt Bele Barkarby If´s satsning på juniorerna. Kanske det till och med kan vara ytterligare tränare på intåg med huvudintresset just för juniorspelarna :)
(Är det bara jag som saknar Herr Svärd?)
Härligt när man märker att föreningen verkligen satsar och att det inte rinner ut i sanden efter uppstarten. Jag börjar verkligen tro att Bele Barkarby är på väg att ta sig ett namn i innebandyvärlden, bara de inte får för bråttom nu när de har medvind så allt krasar sönder med ett brak. Tänk vidare på ekonomin och försök fortsätta tänka långsiktigt. Jag tror på konceptet :)

I dag hoppas jag att Tova kommer på en expressfika efter att hon jobbat ett par timmar så vi hinner snacka lite skit om landet over there och om allt annat smått och gott som vi brukar avverka på våra fikamöten, tex. AIK´s framfart och allt arbete vi gör runt de arrangemangen :)
På Fredag ska ju även hon premiära uppe på vippen =)

Ahaaa nu har dagen kommit....

Dagen då Lilla musen kommer hem!
Jag tror Seke vargen och döttrarna har saknat henne mer än de vill låtsas om :)
Jag vet ju hur mycket Skorpan saknar Bläbärspangkakan så det är inte helt svårt att räkna ut själv.

(Skit vad jobbigt det är just nu! Jag brukar alltid tända min stinkpinne när jag sitter och skriver på dagens inlägg men efter att Skorpan fixat köket så har jag lovat henne att bara röka under fläkten!!! :( Jag vill ju ha min pinne nu, men jag vet att hon kommer märka om jag tjuvröker vid bordet) =)

I dag händer något annat spännande i familjen - Skalman är kallad till provträning för en annan klubb i huvudstaden!!!!!
Jaaa....han ska liksom dit och visa vad han går för och vilken typ av målvakt han är och kanske kanske är det just en kille med hans speciella spelteknik som de letar efter för att kunna vidareutveckla.
Ska bli skitspännande för vi har ju bara Bele Barkarbys refferensramar på honom efter att han varit Belespelare sedan 1999.
10 år har han spelat och alla 10 åren som målvakt i samma förening!
Dax att gå vidare för att utvecklas. Han hade velat gå redan innan säsongen började men mamman sa nej, jag tyckte han skulle lägga fokus på skolan det här året också men nu när han blev kallad så ska han självklart få prova och sedan får vi se vad som händer.
Var sak har ju sin tid i livet eller hur??? Ibland händer det att mamman inte tycker att tiden är inne men ödet visar en annan väg och då får man ju lov att haka på :)

Jag undrar lite granna hur det ska bli med allting som hänger i luften, många lösa trådar men ingen jag kan dra i själv för att åtgärda.
Utom en som slog ner i huvudet på mig nu som en blixt från klarblå himmel!!!
Jag måste ju fixa klart allting runt Scorpions cup med hallvärd och allt det där innan jag åker till Lund och min älskade mamma!!
Det krockar ju i tiden. Det har jag inte haft en tanke på men nu blev det helt plötsligt ett problem till att lösa, så dagens tomma almenacka blev just fulltecknad.

Ja då vet ni vad jag pysslar med de närmsta timmarna så ha det så gott så länge.
Lycka till Trulsa och välkommen hem Tova :)

Rättegång....i Västerås :(

väntar på trulsa i morgon.

Hur jobbigt det än kommer bli gumman och hur hårt de än kommer försöka få dig och alla andra att tro på att du uppförde dig utmanande osv. så ska du inte glömma bort sanningen.
Jag tror ändå att när morognkvällen trillar in så kommer det att vara skönt att det är över och du kommer snart att kunna sätta punkt för en mörk timme i ditt liv.

Ärret i ditt inre kommere finnas kvar och erfarenheten. Men jag tror att du kommer kunna plocka fram styrka ur din egen ryggsäck för att kunna känna dig riktigt nöjd och stolt över ditt yrkesval.

Lycka till och försök ta det lugnt trots att jag inte tror du kommer sova så mycket i natt så önskar jag dig några lugna timmar.
Tänker på dig och känner att jag skulle vilja krama om dig nu.
(Flisaspetan - gör en utryckning i mitt ställe, för jag vet att du är tillsammans med Trulsa nu)

Spännande grejer........

Ser ni vad det är ??
Nej, hur ska ni kunna det?
Mitt hörn i köket :)

Förstår ni vad som hänt i metropolen?
Mhm...stora grejer :)

Har man byggarbetare hemma så har man =)
Då ska man väl använda dem också, eller? =)

Jag satsar på fondväggen lagom till den börjar bli omodern =)

Ser väl kanske inte mycket ut för världen på den här bilden men.....

nu får ni en bättre bild av vad Skorpan hittat på va???

Om jag är bortskämd???
JAaaa!!! Jag vet!!!! =)
Vi har hunnit med flera såna här också :)

Skogen är fantastisk regniga dagar. Frid och stilla ro....

Stunder att hämta hem :)

Sist men inte minst så har ju laget i mitt hjärta nu tagit med sig 15 poäng och 5 obesegrade matcher hem till Solna pch det känns riktigt gott i hjärtat :)

Nu vart det klart ;)

Efter en hel dags knåpande skrivande och suddande för att skriva det igen så blev det äntligen klart :)
Håll till godo och tyck vad ni vill.
Nu ser jag fram emot en lång söndag med ett jätteinlägg efter den för idag händer det mycket spännande saker i metropolen kan jag lova :)

Här ska virrvarret benas upp

Normalt?
Vad är normalt???
Se dig i spegeln och fundera på problemen ur en annan vinkel så kanske du kan finna svar på dina frågor.
När jag gör det så kan jag se några fel som jag själv har gjort i hela den här soppan.

Soppan som jag nu kommer släcka elden under. Jag ska helt enkelt låta grytan svalna och sedan låta alla ta eget ansvar för alla sina handlingar.

Först ska jag försöka förklara varför jag tycker att jag också gjort fel för att alla ni läsare ska få bättre grepp om alla mina virrvarrtankar.

Gjorde jag fel när jag reagerade på att Kompis och lillflickan hade ett förhållande??
NEJ!

Gjorde jag fel när jag tillät flickans föräldrar att ge ungdomarna dubbla budskap?
NEJ, eftersom jag talade om för Kopmpis att det aldrig skulle vara okej med en flickavän som inte är myndig.

Gjorde jag fel som lät Kompis jobba kvar på campingen när jag visste vad som försigick?
NEJ, Kompis är myndig sedan 5 år och ansvarig för sina egna handlingar.

Gjorde jag fel när jag till sist tvingade hem honom från campingen?
NJA, kanske. Han kanske skulle få ha fortsatt att må sämre och sämre tills han själv skulle upptäckt att han mådde dåligt. Han kanske faktiskt inte var färdig för att ta emot hjälp ännu. Ni alla som har fakta vet ju att han inte skötte sitt jobb ordentligt på slutet, att han blev mer och mer ointresserad av både sina uppgifter och att ta hand om sig själv. Han lagade knappt någon mat och levde på kaffe och cigaretter.

Gjorde jag fel när jag försökte ordna ett boende åt honom långt både hemifrån och från campingen?
Med tanke på att han inte var färdig för att förstå hur han mådde så blir svaret JA.
Men kanske hade han ändå köpt erbjudandet om inte en viss liten dam hade sagt som hon gjorde i hans mobiltelefon när det fanns folk som hörde på. Jodå det finns folk som hört vad faster sagt om att jag har skrivit något i bloggen och hur faan jag kan skriva så när jag är hans mamma!?! Alltså har hon gjort sin egen tolkning och dessutom planterat den hos Kompis utan att han haft möjlighet att själv läsa texten och kritiskt granska den.

Man kan inte hjälpa någon ur djupet om man inte klättrar lika långt ner som den befinner sig innan man börjar klättra upp igen.
Jag klättrade tydligen inte tillräckligt djupt ner någon av alla gånger jag försökte. Vilket kan vara svårt när det handlar om en person som i hela sitt liv hittat strattegier för hur han ska dölja sitt handikapp.

För en tid sedan fick jag ett råd av min (liksom jag) ingifta svägerska - *åk dit och prata med honom, kanske går det att nå honom om ni försöker möta honom.*
Jag svarade att jag inte tänker sätta mig själv i "barnvärlden" och inte har någon skylldighet att rättfärdiga det sätt jag har hanterat vår vardag med i vår familj.
Kanske har min svägerska ändå rätt?
Kanske är det nu dax att åka över till den där lägenheten som Kompis bor i?
Det kanske är dax at åka dit och ta diskusionen med Kompis!
Precis som hon sa så har de ju valt att ta hand om honom och då får de ju stå för sina val. Sen kan det ju inte spela någon roll om han blir arg och slår sönder något för dem för de har ju gjort det valet och det är ju hans ansvar gentemot dem inte vårat.

Nu har nämligen även andra människor jag bryr mig mycket om, blivit riktigt illa behandlade av min svärfar.
Min svärfar har gett sig på att försöka läxa upp min pappa (när han ville kolla vilket datum han och Kompis skulle ta sin ålandskryssning som de bestämt sig för att göra) och påstått att han kan få prata med Kompis när han har lyssnat klart på vad han hade för åsikter om både mig och hans egen son samt att pappa skulle vara nykter innan han fick prata med Kompis. Var det någon som trodde att Kompis inte har någon som bestämmer över honom nu????
Då trodde ni fel för farfar kan tydligen bestämma vem som ska få prata med honom och i vilket skick de ska vara när de får prata med honom.
Min pappa kan visst vara full både en måndag och lördag men han ska fanimej inte kallas full när han är nykter. Det har svärfar ingen som helst jävla rättighet till, han den gamle stofilen som vägrar förstå att vi lever under 2000-talet och att andra än han kan ha både sjukdommar och annat elände i sina liv.

Nygrens läser min blogg och har ett antal åsikter om att jag skriver den men kall fakta är att om ni hade talat om var Kompis befann sig så hade ni aldrig hamnat i bloggen på annat sätt än då ni var med efter den 10/7 och då i trevligare sammanhang.
Man skapar situationer själv genom sitt aggerande.

Nu vet jag inte hur alla ni andra tänker men jag har beslutat mig för att nu är det NOG!!!!
Om jag helt enkelt fortsätter leva mitt liv på mina villkor med de människor som har något värde för mig så kan ju de som tycker att det verkar vara ett bra sätt följa mina fotspår och de som väljer bort det gör det av egen fri vilja.

Jag har väldigt svårt att respektera min makes "familj" numera och har svårt att se hur de ska kunna finna någon plats i min tillvaro, lika lite som min mammas sambo har.
Det innebär att den kontakt jag har med min mamma är helt och hållet på hennes och mina villkor och det är precis så det kommer att vara från nu och i all evighet framåt.
Den kontakt Pappa Nygren har med sina föräldrar/syskon är helt och hållet på deras vilkor och då är det upp till dem att lösa sina ev. träffar eller samvaron.
Jag har ju faktiskt sån tur att jag inte har någon skyldighet att delta eller vara dem behjälplig på något sätt.

Däremot finns det en av mina svägerskor och hennes make som har hållt huvudet högt över vattenytan och haft förmågan att se lite högre över ytan än andra (även mig själv). Tillsammans med hennes familj har de visat att alla har vi våra problem men att man kanske måste få lösa dem själv utan att alla lägger sig i det. Den grenen av familjen Nygren hoppas jag att kunna fortsätta ha samvaro med, då både de vuxna och deras ungdommar är trevliga och har förmågan att inte lägga sig i andras liv. All repekt till Nygrens i Brunna.

Jag har nu släckt elden under grytan och får helt enkelt finna mig i att Kompis har valt sin väg i livet och det har han rätt till även om den kan sluta illa för honom.
Lika väl som alla alkoholister har valt sin väg eller andra mindre bevandrade varelser har valt sin.

Jag vände ryggen åt mina egna föräldrar en gång i tiden och det som kommer från mig kommer ju förr eller senare tillbaka till mig så jag har ju egentligen inget att klaga på eller hur???
Jag har alltid sagt till mina barn att -
Fel kan alla göra, det är hur man rättar till felet som har ett värde.

Nu förväntar jag mig att det ska bli ett jävla liv om min blogg igen så nu kan jag bara kavla upp ärmarna och ställa mig i rutan för påhopp och glåpord. Det är ju det som både Kompis och hans bundsförvanter brukar använda bloggen till så varsågod!!!

Ni andra som läser min text med kritiskt granskande ögon och funderar på hur/vad jag menar ni kan göra som ni brukar göra, hör av er så pratar vi om det ;)

Ruvar på ett tankeinlägg

Hm...mycket tankar virrar runt och är på väg ner i fingrarna så jag återkommer lite senare med ett långt, långt inlägg fyllt med tankar och funderingar.

Nu ska jag börja med att skjutsa Skalman till tåget mot Bålsta vidare till Solnahallen för att hjälpa gubben packa väskorna till Umeåresan som startar i kväll. (Enda chansen att få lite helgtid med honom)
Hem igen och lura på Skorpan en skogspromenad och sedan anfalla tangentbordet =)

Dagens tänkta schema - återstår att se hur det blir IRL :)

Dax för helg =)

Skalman avslutar sin nästsista vecka på praktiken för den här omgången. Jag misstänker att han kan tycka att det är okej med tanke på att det börjar bli kallt att jobba ute speciellt så högt upp på taken :)
I kväll går resan hem till kärleken igen så visst är han nöjd med tillvaron =)
Han håller på med en massa projekt i sitt liv.

Skorpan har varit hemma sedan i tisdags och det har hon verkligen behövt. Hon har sovit massor och tagit många långa bad. I går när vi varit på hundpromenad i skogen så konstaterar hon att det börjar krypa i kroppen. Hon börjar bli rastlös.
Mamman är inte dum utan hon passar på att fråga om lite hjälp med köksfönstret.
Nu är det putsat, nya gardiner hänger uppe och lite nya inredningsdetaljer är placerade enligt Skorpans huvud.
Hon har ett estetiskt drag den där tjejen =)
Sen for hon upp på rummet där hon gjorde ett arkeologiskt fynd!
Hon har en grön och vit matta på sitt golv!!
Vi som trodde rummet bestod av bara kläder.

Själv har jag lyckats tappa bort en hel dag (!) den här veckan.
Jo det är säkert! Hela onsdagen är borta.
Jag skulle ha varit på sjukgymnastiken och Skalman skulle varit på Eastmannainstitutet. Men det var totalt borta tills de ringde i går och frågade vart vi tagit vägen?
Jaja, nu har jag i alla fall koll för visst är det väl Fredag idag??? =)

De sista dagarna har jag haft ett mindre elände med fingrar som låser sig och sendrag och kramp i benen på nätterna. Jag antar att det är årstiden som spökar med min kropp. Det är aldrig skönt med väderomslag men höstens svängningar är värst. En satans värk i kroppen på grund av spänningen runt Kompis och alla orkaner runt honom, leder som skriker om att jag ska sitta still men jag vägrar! Tillåter jag värken att vinna den kampen så har jag snart inga muskler kvar och dessutom så kommer jag inte kunna använda mina fingrar alls.

Jag ska försöka åka ner till Lund snart och träffa min mamma som ska påbörja cellgiftsbehandlingen snart. Ska bli skönt att få träffa både henne och läkarna för att höra vad de har att säga om utsikterna och kanske också få svar på alla tusentals frågor jag har.

I dag är största projektet att ringa AIK-Tias för att bekräfta att vi kommer på nästa hemmamatch precis som vanligt :)
Vad tror han??
Att jag frivilligt missar en hemmamatch??
Nej du vännen, jag kommer precis som alla de andra som brukar följa oss.

Ha nu en bra dag för det ska jag försöka med.
Kanske vaknar någon i dag och förstår vad en stoppskylt betyder :)

Storm varde det.......

men som vanligt så är den tillverkad av någon annan :(

Nu börjar jag bli så förbannat less på att folk läser vad f-n de vill mellan raderna så jag nästan tappat sugen på att blogga.
Men eftersom även jag kan vara totalt obstinat och dessutom har ett sjusatans temperament så reagerar jag ju tvärtom.

Jag har rätt att skriva om vad jag vill på min blogg och ha mina åsikter om stort och smått. Passar det inte dig så får du helt enkelt sluta att läsa bloggen.

Jag har inga skyldigheter att utesluta något som jag vill ha nerpräntat på min blogg.
Att man reagerar på det jag skriver är helt okej, att man skriver en kommentar eller hör av sig och frågar är också helt okej.

Men att man är så dum så man gör mitt skrivna ord till allsmäktigt och total sanning när man tolkat texten fel..... det är INTE okej.
Jag har möjligheten att stänga bloggen för allmänheten och kanske är det precis vad jag ska göra?????
Då slipper ju alla med lässvårigheter att bli så grymt arga hela tiden och dra igång en massa j-la skit hela tiden!!

Nej det tänker jag inte göra!
Jag vet att det finns många som läser bloggen varje dag och tolkar den skrivna texten för vad den är - mina tankar och funderingar runt min familj och mina barns vardag och fest på och utanför innebandyhallen, med eller utan hjälmen på huvudet.

I går missade jag killarnas träning och det var ju lite synd med tanke på att jag jobbar på ett schema som ska fungera för Scorpions cup som går av stapeln under Novemberlovet.
Det finns inget värre än att åka på cup och så finns det inte ens en väl fungerande sekreteriat!
HJB har fått i uppdrag att bemanna seket under torsdagen i jakans sporthall och fredagen i Viksjö sporthall. Tidig morgon till sen kväll :)
Full fart med mick, musik och protokoll. Det är andra året vi har ansvar under två dagar och vi fick till det väldigt bra förra året men man vill utvecklas och göra det ännu bättre i år :)

Att driva en innebandycup är en utmaning för alla som är inblandade.
Mycket jobb bakom kulliserna och sjukt mycket planering och deligering av arbetsuppgifter. Jag måste säga att Bele Barkarby If har hittat rätt i sina ambitioner att genomföra en riktigt bra cup fast den inte är så gammal ännu. Den har väl ett par år kvar innan den fyller 10 år om jag inte minns fel så startades den upp 2002.

Nu fick jag ett sms från Skalman som sitter i en bil på väg till ett plåttak någonstans i staden, han lyssnar på radio och helt plötsligt hör han textraden -
He s the man behind the mask.... He s out of controll he s back -
Han assosierar direkt till Janssons bloggnamn - Behind the mask -
Härligt med "ungar" som kör fri tankeverksamhet =)
Är du det minsta innebandyintresserad så kika in på Patriks blogg, han ska bli journalist när han blir stor (till våren) och han skriver både roligt och intressant. Att han sedan dessutom är målvakt OCH Aik:are gör ju att tant Nygrens hjärta klappar i snabbare takt =)
Me like.

Färdigmoget ;)

Jaha...visst var det så att det behövde ligga och mogna lite till innan det ville komma ner i fingertopparna och ut på bloggen :)

Det som låg och gruttade runt i går var den vändning allt tagit de sista dagarna.
Svallvågor som vanligt de sista månaderna och tydligen ligger en storm till på tillväxt innan vi kanske äntligen kan få lite stiltje och lugn i livet igen.

Kompis har ju varit hemma och vi har haft en hel del sköna kaffestunder, mycket prat och många frågor som fått svar, en del vi inte förstår ännu men en del som också haft en annan sida än den vi vetat om (eftersom det varit ett sånt jäkla hysshyss runt killen)

Kompis har i alla fall fått veta av sina farföräldrar att de inte har ekonomisk förutsättning för att han ska kunna bo kvar och att de tycker att han ska göra upp med oss föräldrar och flytta hem igen.

Vad tror de?
Att man bara kan öppna och stänga dörren som det passar dem själva?
Att vi har ekonomisk förutsättning?
Att kompis är en sak som inte har några känslor?
Att han är en leksak som man använder så länge man vill och sedan lämnar tillbaka på hyllan??

Det är inte helt enkelt att leva med Kompis men vi har 23,5 års erfarenhet av det så vi har en viss vana och känner till en hel del av de saker man apsolut inte kan göra med honom. Som tex. att ge sig på att tjata om något. Han låser sig och slutar att lyssna!!!!

Nåväl, vi är föräldrar och är nu i den situationen att vi måste lösa det här problemet tillsammans med honom. Vi ska försöka få hjälp att hämta vår vagn från campingen, köra den till metropolen och försöka få en plats på en camping så han kan fortsätta att följa den plan som han gjort upp för sig. Det har han dessutom gjort jäkligt bra!

Vi gör det så gärna Kompis! Sedan kan vi ju bara konstatera att det som vanligt är vi som får sopa ihop dig och försöka hjälpa dig att bli hel igen efter att andra människor har tyckt att de har hjälpt dig så bra :(

Om jag nu får lägga ett önskemål till alla människor på jorden och då speciellt till Kompis SLÄKTINGAR, SAMTLIGA människor på Campingen i Enköping så är det att
LÅT BLI KOMPISEN NU! INGA FLER SAMTAL, RÅD, SMS ELLER ANNAN KONTAKT ÖVERHUVUDTAGET!!
Låt honom få göra det han påbörjat på sitt sätt utan att ni lägger er i, pressar honom, anser er komma med goda råd, eller tycker att ni inte ska svika honom. Se till att ni alla har kontroll på att era barn, ungdommar och hundar gör detsamma!!!!

Låt nu Kompis använda Monki och Lasse som han själv valt att ha en nära kontakt med utan att de ska jobba i motvind. Låt Kompis jobba i fred med sina planer och ideer om hur han vill göra saker och ting och i vilken ordning. Låt Monki och Lasse få arbetsro och möjlighet att ge Kompis det stöd han har rätt till och som han redan från dag 1 har valt själv. Ge Monki och Lasse chansen att faktiskt vara hans fasta punkt ute i världen där han kan få bolla tankar och känslor med någon som inte är hans släktingar eller har rätt att på annat sätt bestämma åt honom utan bara vara en kanal för att bolla med. Låt Kompis vara kompis med Lasse och Monki utan att ni lägger er i det.

Ni kommer att få kontakten med honom igen när han är färdig och mogen att ha er i sitt liv igen men låt honom VARA tills dess!!!
Tvinga oss inte att polisanmäla Kompis och flickebarnet för att myndigheterna ska räta ut frågetecknen om deras rellation är okej eller inte enligt lag. Tvinga oss inte ta kontakt med andra myndigheter för att de ska räta ut om allt går rätt till hos människor som lagt sig i den här sörjan.

Det är nämligen vårt sista halmstrå och det kommer vi att använda om inte alla som faktiskt skadar Kompis med sitt aggerande slutar med det omedelbart.
Vi har inget att förlora!!
Men det har ni.
Kompis är fostrad till att ta konsekvenserna av sitt handlande, att ta eget ansvar och att allt som kommer från honom kommer tillbaka till honom, sist men inte minst att du får den frihet du tar ansvar för.
Svårare än så behöver inte livet vara.
Jag har honom hellre i säkert förvar hos myndigheter än utsatt för något han inte har förmågan att förstå själv.

Men nu blir det full fokus på att ge honom det materiella stöd han behöver för att han ska kunna fortsätta det fantastiska arbete han påbörjat och gjort så jäkla bra! Sedan hoppas jag att alla följer min önskan så att Monki och Lasse kan stödja honom i känslo och händelsespektrat.

Nja nu är jag inte med längre

Shit!!!
Trodde jag hade något som ville skrivas ner men det var tydligen fel :)

Kanske mognar det under natten.
Sov gott Sverige

Hmm....det finns fler som förlorat.......

inte i innebandyhallen utan i midjemått!

Pappa Nygren har ju förlorat 10 kg sedan Kompis valde att flytta hemifrån under lite mindre smidiga former...
i går fick jag sällskap vid köksbordet av KOMPIS!!!!!
Så glad och lycklig jag blev när han klev in genom dörren!!!

Han var hemma och hämtade lite grejer som han behöver, han lämnade ett mobilnummer så nu kan jag skicka sms eller ringa bara för att höra hur han mår, nu kan jag höra av mig och fråga om han har lust att ta en fika o.s.v
Alltså kan vi nu ha en sån kontakt som är normal och inget jävla hemlighetsmakeri!
Såååååå sköööönt!

Men jag kände och SÅG att även han har farit illa men gott av den här situationen. Minst 10 centimeter i midjemåttet är borta!
Bra, för han hade nog ungefär så många centimeter för mycket men nu räcker det Kompis, inte gå ner mer än så. Nu är du skitsnygg och alldeles lagom i kroppen :)

Kompis: glöm inte bort att skicka ett sms eller en signal till syskonen. De saknar dig lika mycket som oss föräldrar. Visst har även de en massa frågor men att bara få höra av dig betyder så mycket mer än du kan föreställa dig.

I dag har vi lite tider att passa i familjen och det ska bli skönt att få dem fixade även om ingen av oss ser fram emot dem :)
Skorpan ska äntligen dra ut den där visdomstanden som tetats med henne sedan 17 års ålder. Blir skönt för henne att bli av med den men hon gillar inte tanken efter att hennes kolleger har gett henne diverse storys om hur jävligt det är :)

I helgen blir jag hemma ensam och övergiven :(
AIK ska till Umeå och då ska ju gubben med, Skalman ska väl till Bålsta som vanligt och sedan sitter jag och Skorpan här hemma i all ensamhet men vi har det rätt bra tillsammans så det blir nog bra ska ni se :)
Vem vet, vi kanske åker till Hallonbergshallen och hejar på BBIF´s unga damlag igen. Det var ju en del underhållande innebandy som vi bjöds på i helgen.

Nog för en stund i alla fall.
Ha en bra dag :)
Det kommer jag att ha nu när jag fått träffa Kompisen en stund.

Ungt kontra gammalt :)

Man kan ju fundera på vad som är bäst i innebandysammanhang och jag har ju länge varit motståndare till att plocka upp en hel dröse med unga spelare i ett seniorlag men igår fick jag även se att det inte finns någon regel utan undantag.

Först roade jag mig med Bele Barkarby If VS Orminge herrlag i Supertrean som spelades i Viksöhallen.
Endast Filip Grapne var ute på planen av de unga om man bortser från Viktor som vaktade buren med ett härligt lugn och kontroll trots ett par billiga insläppta men med många fler räddningar.
Jösses vad glad jag blev och överaskad när jag ser en Fille som håller måttet mer än väl och på ett lugnt och sansat sätt visar vägen i försvarsspelet. Riktigt roligt att se, jag vill påstå att han var bäst på backlinjen och då hör det till saken att de andra backarna på inget som hellst sätt var dåliga - tvärtom!
Det var ju ändå de gamla rävarna som producerade (eller en av dem) Inget lag byggs på en spelare men i går var det verkligen Boris som höll i taktpinnen.
Det som gjorde just Boris till spetsliraren i går var inte hans egen skicklighet utan hela den kedjans intensitet och vilja.
Stundtals så skulle man kunna tro att vi var i Solnahallen och gnistan från Kranberg var i allra högsta grad närvarande :)
BBIf gick hem som segrare med 4-3

Sen tittades det även på Beles unga damlag som stod upp mot Ingarö.
Hela det här laget är för ungt i mina ögon men jag förstår hur klubben tänker. Målet för denna säsong är att hålla sig kvar i division 2 men det verkar som att tränarna har glömt tala om det för tjejerna.
De spelade nämligen en typ av innebandy som inte håller i längden i den här divisionen - snabbt med mycket dribbel och teknik.
Men tjejerna som har några år i division 2 har förstått vikten av att låta bollen jobba och är inte vana vid att möta lag som har det här tempot i benen.
Trots att jag har mina åsikter om unga spelare så måste jag säga att även i denna match fick jag se undantaget.
Man släppte in en ung (94) Anna Dyrhage som både serverade målskyttar och tryckte in bollen själv. En helt underbar skapelse att titta på :)
Så fort hon klev in på banan så satte hon fart och med den bollkontroll tjejen sitter på så fanns inga problem.
Direktskotten satt där de skulle med den fart som krävs för att det ska kännas så där härligt vasst som innebandyn ska vara =)
Här blev slutresultatet 6-2 och det var inte bara Carros förtjänst även om man ser att det är skillnad på lagets prestation när hon är med för dagen.

I övrigt blev Söndagen en lugn tillställning med resa hem från Bresse, lite fika med kusinvitamin innan hon åkte hem till Dalarna igen.
Goffen ska få åka tillbaka till bildoktorn i dag för ytterligare tankning av kärlek och Lovlon ska försöka hitta en besiktningstid :)
Det får bli den här måndagens stora projekt. Känns ganska lagom =)

Ha det gott i dag

Ahhh... nu sitter jag i Bresse :)

Det var verkligen tur att vi åkte upp i går för att hjälpa Vargen att ta ner sitt tält.
De hade nämligen fixat så fint med 3 Danska smörrebröd och en stor svensk stark för bara 150 :- Vilken fest!
Det var dessutom riktigt fina smörebröd som verkligen kunde mäta sig med äkta vara =)
Mmmmm....Sååååå gott, tack Bredsands Campingvärdar för denna höjdare.

Ja det är en av alla anledningar till att vi tycker så mycket om Bresse. Allt som ordnas för oss campinggäster.

Skorpan har haft sällskap av Kusinvitamin från Hedemora hemma i metropolen. Skönt för tjejerna att få lite egentid :)

Gubben Nygren har verkligen fixat till en massa saker åt mig när han varit här själv med vargen :)
Jag lovar att jag är campingens mest bortskämda kärring!!!!
Nu ska jag se om jag lyckas väcka vargen för lite frukost.

Kanske kommer det något mer senare men just nu får det räcka för en stund.
Take care i etern.

Brukar ju bara blogga en gång om dan.....

men jag ska frångå det idag för att jag har något jag vill ska stå skrivet någonstans.
Jag använder ju bloggen lite som en dagbok med mina barn och allt annat i vårt liv så som innebandy, innebandyhallar, fester, vardag och annat smått och gott.

Många kanske funderar på hur Skorpan och Skalman mår, tänker och känner.
Eftersom så många anser att mina åsikter år hela familjens så ska jag ge er möjligheten att bilda er egen uppfattning om hur jag lyckats "styra" / "inte styra" mina barn så väljer jag att länka till Skorpans blogg så ni själva kan läsa vad hon valt att skriva om sitt liv just nu.

Vill också passa på att påminna kusinvitamin och freddybear i Hedemora att allt har sin tid i livet och ingen har större garanti än att vi alla en dag ska knacka på hos sankte Per ;)

Trevlig helg

Oj vilken herrejössesdag det blev..

av dagen i går ;)

Många känslor svajjade med full styrka.
Telefonen gick varm över storstadens nejder och mitt öra har numera trycksår på snibben.

Jag börjar med det som för dagen var jobbigast men bäst (inte för mig och familjen utan för vårt lilla hjärta)

Denna underbara lilla hårboll har fått komma till hundhimlen och springer nu över ängarna med Bosse Boxer. Ett tungt beslut som har mognat fram långsamt men oåterkallerligt under sommaren som gått.
Slut på hennes stress för att hon inte klarar av att tillföra flocken något av allt det som hör hennes instinkter till. Nu när hon finns i himlen så finns heller inte några hinder för henne att fylla sin uppgift ;)

Sen var det möte med alla killarna i HJB.
Det var fantastiska 25 närvarande!!! 2 av killarna hade fått lov att avstå pga. olika anledningar.
Träningen på onsdagskvällen var det 23 gubbar närvarande!
Tänk om killarna fortsätter i den här stilen - då blir det riktigt riktigt bra =)

Skalman kommer att ha ytterligare en vecka då han inte tränar eller spelar matcher för att ryggen ska få lite mer tid men han måste också sköta om sig och se till att han tränar upp främst magmusklerna som tydligen är de muskler som hjälper ryggan att hålla sig i bra skick. Jobbigt tycker han men ett måste säger jag.

I dag åker han till Heffaklumpen och lär väl bli kvar där till söndag, han har ju inte träffat henne på en HEL vecka!!!!
Han är så jäkla söt så det finns inte! Jag måste åka dit nu mamma för annars tror hon nog att jag inte tycker om henne längre.
Men jag tror att han misstar sig, jag tror att hon visst tycker om honom men även hon har ju varit tokförkyld och hängig. Hon måste ju få vara sjuk utan att han får för sig att det ska ta slut!!!
Den unga kärleken är inte lätt alla dagar i veckan :)
Hoppas nu bara att han inte smittar ner hela hennes familj med den förkylning som ligger i hans kropp och lurar.

Anders och Skalman hjälptes åt att åka till Görvälns återvinningscentral i går em. Äntligen är det tomt från skräp på fram och baksidan så nu ska vi väl kunna vinterstänga tomten för säsongen.

Nu ska jag jobba vidare med några målvaktsövningar som jag sedan ska försöka skicka upp till Umeå :) Hoppas att de får lite tips och ideer som de kan använda.

Nu kör vi full fart mot helg =)

Att vara eller inte vara....

knäpp i hela huvudet???

Återigen så får jag bevis på att jag antingen är dum i huvudet eller att många andra vuxna i Sverige är väldigt vilsna i sin vuxenroll.

Små snärtor på 12-13-14 år tror att de kan ställa krav på vuxna arbetande människor som inte har några som helst skyldigheter gentemot dem ;)
I går kväll när vi var i Solnahallen fick Skorpan ett sms av en kusin som är i 13årsåldern, denna flicka ansåg att Skorpan ska gå halva vägen till Hässelby efter att vi kommit hem klockan halv tio på kvällen för att lämna ett par hörlurar som Skorpan lånat av henne.
Trots att Skorpan talar om att hon inte har tid och att hon inte har möjlighet att möta flickan så fortsätter flickan att skicka sms som en galning och ifrågasätter varför Skorpan inte ställer upp!!!

Skorpan frågar mig om råd och jag svara med orden -
säg åt henne att hon vet var du bor så hon kan komma och hämta dem när hon vill, jag är ju nästan alltid hemma.

Men flickan ger sig INTE!!!
Hon ska ha sina lurar och hon ska ha dem nu!
Jag säger till Skorpan att du får väl skicka ett sms till faster (flickans mamma) och förklara att du är fullbokad just nu men att de kan hämta lurarna om de bara kollar att jag är hemma samt att du gärna ser att hon förklarar för flickan att du behöver sova senast vid 10-tiden för att orka gå upp klockan 5 på morgonen. Skorpan jobbar ju!!!

Finns det ingen gräns på hur långt in på natten man låter sina unga ha mobiltelefonen i gång????
Jag tjatar på Skalman (17,5 år)och hans mobil från 21.30 då jag tycker att folk ska kunna få sova eller bara koppla bort omvärlden. Vi måste ju inte vara anträffbara 24/7 eller ??

Var i helvete går gränsen???

I vårt hus bor det 3 stycken arbetare som jobbar på byggtider och vi kliver ur sovlådorna vid 5-tiden. Därför går vi och lägger oss rätt tidigt de dagar då inte träningar och andra hobbyaktiviteter sätter stopp för det. Det är inte ovanligt att huset är nersläckt vid 9-tiden. Visst vi kan ligga och titta på tv eller läsa men vi har sagt godnatt.
Det ska väl inte vara så jävla svårt att respektera????

Tumör eller cancer??

Ja då var det fastställt att mamma har haft en tumör i magen.

Numera kallar man det tydligen tumör och inte cancer. Skillnaden är väl lika med noll antar jag men man tänker att det låter snällare med tumör??

Det finns ju inte längre något som per automatik säger att alla som får cancer kommer att dö.
Trots det så finns det ju faktiskt bara en sak som vi alla är garanterade här i vårt jordeliv och det är just att vi ska dö.
Sedan är frågan - när, var och hur?
Men det vill vi inte veta.

Kanske är det just därför vi ska bädda in allt prat runt vår mest elementära sak i livet. På något sätt så kommer ju dödsdagen nära inpå en när man får ett sånt besked.
I vilket fall som hellst så kommer ju tanken nära inpå.

Livet är som jag sagt många gånger tidigare ett märkligt tingest.
Man tror att man har all tid i världen och man tar beslut om hur man ska lösa eller inte lösa svåra situationer.
I bland sätter man sig på höga pedistaler och anser sig göra allt rätt men med tanke på att inget är garanterat annat än döden så bör man kanske också ha förmågan att vara lite ödmjuk mot andras fel, brister och åsikter?

Jag lever i en totalförvirrad värld där andra anser sig ha rätt att ge min son lösningen på alla hans problem, där man inte förstår att i vissa situationer finns det inte utrymme för egna beslut. I bland måste man helt enkelt gå in och peka med hela handen för att få honom att göra rätt för honom själv.
Alla kan säga vad de vill om VAD/VARFÖR/HUR och VAR vi gjort eller inte gjort saker med och för honom men INGEN har tillräckligt mycket råg i ryggen att stå mitt emot mig och ifrågasätta det.
Ingen annan har levt i en vardag med honom och hans svagheter. Bara vi andra 4 innanför vår ytterdörr har hela sanningen och ingenting annat än sanningen.
Jag bara undrar om det helt enkelt är så att alla är så jäkla konflikträdda så de inte klarar av att ta diskussionen med varken honom eller mig.

Men sanden i livets klocka rinner vidare genom nålsögat och ingen av oss har facit på när sanden tar slut. Tänker man den tanken så blir hans och alla andras problem väldigt små och banala. Helt plötsligt så finns det inte längre någon anledning till bråk och annat tjafs, det finns helt enkelt ingen garanti på att det finns tid till det.

17 år och 3 mål på 12 sekunder !!!!!

Ja det är väl sådana killar som alla tror ska bli något riktigt stort så småningom men framförallt säger det så sjukt mycket om sporten som heter innebandy.

Snabbt och intensivt med mycket hetta och samtidigt rent spel.
Helt enkelt valuta för inträdesbiljetten som brukar vara gratis i div 6 spel :)

I dag är det en sån där klar hög kylig höstdag över storstadens kupol av avgaser. Himmeln är klarblå och det är helt vindstilla. Naturen är på väg att somna för en välbehövlig vila under kung Bores högtid.
Vi har ju faktiskt haft en fantastisk vår och sommar i Sverige. Nu möts vi av vad som verkar bli en fantastisk höst i allsköns gul, orange, röda färger.
Jag älskar att leva i ett land med fyra årstider trots att jag älskar de fyra tiderna av olika anledningar.

Jag har inte dansat med damsugaren sen i fredags förra veckan så i dag är det dagens projekt. Sen ska jag se om jag kanske kan lura hit min vän Alice på en kopp kaffe. Det vore så gott att få prata lite med henne om allt som hänt den senaste tiden. Med hennes livserfarenhet så brukar jag alltid få lite nya vinklar på sakerna och det är sååå skönt att det finns kvinnor som kan se längre än näsan räcker.

Oron inför morgondagens möte med ny läkare börjar infinna sig i kroppen. Det är helt sjukt att man måste vara 100% frisk för att kunna vara sjuk i dagens samhälle.
Fast det är klart att man inte behöver se på de internationella kriterierna för kronisk sjukdom om man bor i ett land som Sverige. Sverige kan ju göra precis som vi vill med vårt land och dess innevånare.
Men om nu bara den här läkaren förstår att man måste skriva ner alla symptom och alla fastställda diagnoser på pappret så finns det faktiskt en chans att försäkringskassan ska göra en rättvis bedömning i stället för den som gjordes på den förra läkarens intyg.

Jag ska också ringa min mamma som blev opererad i går och allt gick enligt planerna säger operationssköterskorna. Hon har nu vilat upp sig under natten och allt ser stabilt och bra ut så nu hoppas vi att de hittat rätt och åtgärdat. Men jag antar att det blir en lång rehabiliteringstid efter den här livskrisen.

Kompisen var i väg på ett möte igår men jag har ingen aning om ifall det togs några beslut på hans fortsatta letande efter ett eget liv. Det vore så himla skönt om han bara kunde höra av sig och berätta hur det går för honom och hur han mår. Sen skulle det vara bra om han tog sig i kragen och kunde hämta de papper som enligt lagen ger honom rätt till särskilt stöd både i boendet och i livet som stort.
Hur gärna folk vill möta honom som vilken normal 23 åring som helst så finns det faktiskt vissa situationer där han har behov av lite stöd från andra människor.
Utan det stödet så händer ingenting!
Han säger att han ska göra saker men det blir inte gjort för han vet inte hur hanska göra det. Hoppas snart att de människor som har tagit hand om honom märker att det är väldigt trögt att ta ett steg framåt för honom, att de snart ska vakna och se vilka begränsningar han har.
Han är nämligen INTE lat, han vet helt enkelt inte hur han ska göra det och därför händer inget. Sedan infinner sig frustrationen för att inget händer men han förstår inte varför det är så.
Nåja, det är ju inte mina problem längre så nu kan jag bara luta mig tillbaka och vänta på att han ska ta sitt förnuft till fånga och inse att vi aldrig varit hans stoppkloss utan det är hans problematik som är hans fotboja. Sen kan man arbeta framåt tillsammans med honom men inte förr.

Ny vecka med nya utmaningar

En riktig höjdarvecka :)

Onsdag ska taket i Solnahallen lyfta men först ska jag träffa ytterligare en läkare och då blir det tryck på alla triggerpunkterna igen :(

Träningen med HJb-killarna får stå över.
KAnske lite skönt att inte behöva höra när Jeppe talar om för pojkarna vad han tycker om den dåliga uppslutningen under sista veckan. Bara för att han är sjuk så behöver ju inte killarna sänka ribban.

Lilla musen har äntligen bloggat från landet over there :) Varmt och regningt är hennes beskrivning på Houston Texas.

I dag opereras min mamman för någon mörk skugga i magen :(
Hoppas allt går bra och att vi äntligen kan få svar på vad problemet är. Kan de sedan fixa så hon får tillbaka balansen och sin förmåga att sticka och prata ordentligt så blir jag riktigt glad.

Kompis är fortfarande frånvarande, har inte hört av honom alls sedan den 13/9-09. Men han har haft kontakt med sin pappa i alla fall och det är jag glad för.

Nåväl, det har varit helg och den har gått i plastens tecken trots att jag inte satt min ena stortå i en innebandyhall :)
Bele Barkarby´s damer och herrar gick på pumpen båda lagen efter en stortorsk för damlaget på nätta siffrorna 12 - 0 i matchen mot Täby Fc och herrarna hade problem med tempo och spelvilja i sin förlust mot SB innebandy med 6-5. Båda matcherna gick på bortaplan.
HJB hade bortabatalj mot Täby Fc de också och kom hem med en torsk som heter duga - 18-1 i baken :(
Enda förklaringen är att laget ställde upp med 7 tappra gubbar och med tanke på Vällingbys förlust mot detta lag (40-4) förra helgen så får man väl konstatera att killarna på plats gjorde en strålande insats.
Balrogs damer hade tungt att komma igång i sitt möte med KAIS Mora men efter att ha tagit tag i sig själva och matchen så fick de med sig 3 sköna poäng från helgen.

Som vanligt efter helgerna så är det ett antal lag som är nöjda och ett antal lag som behöver se sig i spegeln och fundera på vad som gick snett.

Men tanke på gårdagens inlägg om fotbollen så kan jag lugnt konstatera att det är skönt att sitta inne och titta på fotbollskanalens liveuppdatering i stället för utomhus i 90 minuter utan att få se ett enda mål :)

4-7 i Götet

AIK fortsätter att plocka poäng i SSL-

Inte gråter jag för det!!!!
Jo kanske en glädjetår då :)

Hm...nu ska AIK bussen rulla vidare upp genom landet för att släppa av lite glada innebandyspelare som har tänkt sig att återgälda lite glada hejarop på AIK´s jakt genom fotbollplanen för att ta med sig 3 sköna poäng till Solna =)

Jag har aldrig förstått vitsen med fotboll!
Sitta i 90 minuter utomhus och ev se 2-3 mål medan man kan tillbringa 60 minuter i en innebandyhall och få se 15-16 mål!!!
Jag vet vad jag väljer, speciellt med tanke på att jag kan sitta inomhus :)
Ut går jag för att festa eller promenera med hunden, inte titta på fotboll!
Men heja lite extra från mig när ni ändå är på plats för hur det än är med idrottsvalet så är det ju AIK vi pratar om.

Kör försiktigt på vägen hem så ses vi på onsdag i Solnahallen =)
Extra puus till gubben Nygren, saknar dig!

Hm...innebandyns rättvisa?

Att spela i HJ div 3 kan kännas grymt orättvist men inte desto mindre är det så här det är.

Kan undra hur man fick till Täby Fc´s lag i div.3 när de vinner med 40-4 och 18-2 ???
Är detta lag rätt placerat? Eller använder man den divisionen för att låta killarna som inte får så mycket matchtid i högre divisioner leka av sig?

Känns som att man inte har lust att vara med på det här tåget längre. Har helt enkelt tappat sugen på den typ av plast.
I dag kan jag med handen på hjärtat säga att jag ångrar mitt val att vägra låta Skalman gå vidare till en annan förening.
Inte för att det är BBBIF´s fel att serien ser ut så men för att en målvakt klarar bara att ta en viss del stryk mentalt innan de börjar ifrågasätta sin kompetens.

Nåväl, vi har ju som tur är förra säsongens HU2 att gå tillbaka till där han faktiskt visade att han inte är någon dålig målvakt eftersom de numera spelar i HU1, efter att Skalman vaktade kassen 13 gånger.
Kommer nog lösa sig vad det leder för hur som helst så måste killarna i laget lyfta sig rejält om det inte ska bli ett avhopp från tränarstabens sida.
Ingen av oss gör det för egen vinning, vi gör det för killarna.

Kusinvitamin har varit här i helgen, eller först på kryssning med Skorpan och sedan här :)
Trollet har haft en helhelg ledig från karl och barn så nu har hon nya krafter till höstmörkrets alla dagar =)
Skorpan var väldigt glad att de åkte fredag till lördag så hon kan hämta hem lite sömn och vila nu under dagen =)

Öm jag har tur så kommer Bamse hit i dag, det skulle vara väldigt skönt! :)
Det är en sån där kille som man bara vill vara nära. Jag har träffat honom i 20 minuter 1 gång men det var väldigt trevliga 20 minuter. Det går inte riktigt att beskriva i ord men för er som känner mig så vet ni vad jag menar när jag säger att killen är varm, go och stadig :)
Me like!!
Skorpan go fore it.

Nu ska jag snacka skit med kusin och troll kanske kommer Skorpan så småningom att hålla oss i sällskap snart.
Sen ska det följas med på livematch under aik´s match mot Pixbo =)

Den första riktiga kvällen...

när man sitter vid köksbordet och det ena "barnet" har flygit ut, det andra "barnet" är på Ålandskryssning med tjejgänget och det tredje "barnet" har åkt hem till kärleken.
Den kvällen ser vi varandra djupt i ögonen och säger samtidigt till varandra
- Du vi är ensamma :)

Lite småskrattande säger jag till gubben
- Det är det här som vi varit på väg mot de sista 23.5 åren.
- Ja, tänk att vi faktiskt inte vid något tillfälle under åren trott att det skulle ske.
- Nej man håller det ifrån sig för man vet inte riktigt vad det kommer att ha med sig i vår rellation.
- Hm...men vad gjorde vi innan vi skaffade barnen???
- Kommer inte ihåg men jag vet vad jag vill göra ikväll :)
- Jaha! Vad då????
- Bara njuta av att vi öppnat upp för en ny tid i vårt liv. Spela lite tärning, äta gott, må gott och framförallt njuta av tystnaden =)

Vår fredagskväll i början av Oktober 2009. Den kommer vi minnas länge och försöka återuppleva igen men då kommer det inte att vara en ny upplevelse. Utan bara en av alla de kvällar vi sett fram emot tillsammans.

Vuxen i vuxenvärlden inte barn!

Hm...nu har jag funderat och tänkt, tänkt och funderat.

En gång i tiden när jag läste psykologi och psykiatri så läste jag mycket om det här konstiga fenomenet med att vara barn. Att växa upp och bli vuxen men att ens föräldrar fortfarande ser på en som ett "barn" och därför ofta bemöter sina vuxna barn som just barn och inte vuxen.
Det här fenomenet sker också åt andra hållet!
Man kan vara vuxet barn men när man kliver innanför sitt föräldrarhems dörrar så kliver man in i "barnvärlden".

Mycket märkligt och inget man tänker på varje dag men ack så sant.

Varför nu dessa konstiga psykologitermer????

Jo, just det här fenomenet upptäckte jag att jag var på väg in i under nattens senare timmar.
Sedan min mamma flyttade till Skåne under mindre trevliga former så har det fenomenet upphört mellan mig själv och mina egna föräldrar. Men när jag ska umgås med mina svärföräldrar så måste jag alltid tänka tanken - Stå kvar i vuxenvärlden!!

I går pratade jag med min svärmor i telefon. Hon är mycket upprörd över min blogg och hon tycker att hon har all rätt att läxa upp mig för den. Inte bara mig utan också Pappa Nygren, Skorpan och Skalman fick sin beskärda del av kakan.
(Jag vet! De har inte ett skit med min blogg att göra)
Hon kan inte säga vad det är som är felaktigt i bloggen men hon tycker verkligen inte om att jag har kränkt hennes dotter i min blogg.
Inte heller att jag har använt dotterns smeknamn (vid ett tillfälle) Att jag skriver att det är familjen Nygren det handlar om. För att inte tala om att jag kallar min son Kompis! Det är inte alls populärt.
Jag funderar på om jag helt enkelt ska skriva ut allas förnamn och adress så hela internet världen ska kunna ta reda på exakt vilka personer det är jag skriver om?????

Nej, det tänker jag inte göra!!!
Jag har ingen rätt till det. Men tillbaka till min tanke om barn i vuxenvärlden.

JAg sa i telefonen att jag gärna sätter mig och pratar om hela situationen med mina svärföräldrar MEN..... varför?????
Har jag någon skylldighet att åka hem till mina svärföräldrar och sitta och rättfärdiga mitt handlande och min "barnuppfostran" gentemot dem????
Nej tack! Svärmor och svärfar!
Jag är tillräckligt vuxen för att ta ansvar för både mig själv och mina barn. Kom inte och tro att ni ska få möjlighet att sitta i er vuxenroll och tala om för mig hur jag ska leva mitt liv med min familj i mitt hem.

Att Kompis har valt att flytta hemifrån (visserligen bara hem till er) har jag som sagt inga problem med överhuvudtaget. Jag hoppas bara att ni verkligen förstår hans problematik så ni kan hjälpa honom med det stöd han behöver.

Jag har problem med att få mitt numera vuxna barn att förstå vad och varför vi inte kan stå bakom hans rygg i de val han har gjort med sitt liv. Jag har problem med att mina 2 yngre vuxna barn upplever sig svikna av Kompis. Jag har problem med att Kompis inte förstår att han nu har kommit till den gräns där han antingen behöver hjälp och stöd att utvecklas rätt eller att han kanske inte ens har den förmågan att lära sig de här viktiga bitarna i livet.
Jag har problem med att Familjen Nygren motarbetar Kompis genom att de inte förstår att Kompis har några små svagheter.

Men jag tänker inte kliva in i barnrollen och sitta och läxas upp av människor som inte har någon som helst rätt att fostra mig. Jag är färdigfostrad av mina egna föräldrar och jag är förbannat stolt över den jag är och har blivit genom åren.

Därför kära svärföräldrar så kan jag bara konstatera att ni har inte ett skit med mina problem att göra, speciellt inte nu när ni har valt att öppna dörren för Kompis och därmed också tagit över arbetet med att hjälpa honom med de sista pusselbitarna som han måste ha för att kunna fungera som en fullt normal samhällsdeltagare med en liten stöttande hand då och då.
Vill ni prata så finns vår dörr där den funnits de sista 13 åren och den är alltid öppen för er.

Min blogg kommer att leva vidare i den tankemening som den startades i för något år sedan, gillar ni inte vad som står så rekommenderar jag er att helt enkelt inte läsa. Det samma gäller "flickebarnet" som tydligen känner sig kränkt utan tanke på vad hon gjort ett annat av mina barn.