Mitt i träningsmatcherna

I Borgen igen!
Skönt att vara hemma på något konstigt sätt och härligt att höra skriket från skosulorna över parketten.
Trots att Basketten eller om det var handbollen som fick större 3-sekunders eller vad det var så golvet intagit ytterligare en färg vilket en och annan säkert kommer att ha åsikter om under säsongen så känns det liksom gott att vara i Solna-hallen igen.

Efter helgen kommer AIK att redovisa en sammanställning av helgens träningsmatcher och jag väljer att inte skriva så mycket om dem då de egentligen inte säger så mycket om lagets status utan mer handlar om vad man behöver slipa på och vad man lyckats sätta på plats. Men jag kan skriva så pass mycket att unga nya AIK helt säkert kommer att bjuda på rolig innebandy under kommande säsong.

Skönt att få de här matcherna i kroppen inför Finland nästa helg. Men också tungt för killarna som nu är inne på sin tredje helg med plasten i fokus. Det är ju inte så att man kan leva på bara plasten i Sverige utan det krävs ett jobb så man kan försörja sig.

Vi får hoppas att de håller hela vägen och att de talar om i tid om de inte klarar det. Känns ju inget vidare om de ska gå sönder innan säsongs-starten.

Åter i metropolen och lite tankar

Ja nu när man landat på Arlanda hunnit få i sig en kopp RIKTIGT kaffe och faktiskt fått lite distans till resan och allt man upplevde i hallarna så kan jag kanske få ner lite mer matnyttigt om lagets resa.

Vi åkte till Prag för att killarna skulle få lära känna varandra och för att få spela lite matcher för att tränartrion skulle kunna få se lite vad de har att bygga med för härliga talanger och olika kedjor att laborera med.
Visst gjordes det med bravur!
Det mixades i kedjor på placeringar och på spelsätt. 2 2 1 eller 2 1 2 och sedan började man titta på sicksack och sedan vände man på sicksacken.
Förstår ni? =)

Tränartrion fick helt klart för sig var vi har riktigt fint innehåll och var vi har lite att jobba med innan det är dax att dra igång säsongen. Efter den här helgen känns det väldigt bra att få ha 3 träningsmatcher kvar på hemmaplan att slipa in lite nya trix och tankar.
Kan det vara så att Marie Fischerströms  högt uppskattade nessecär kommer till användning igen?
Hur ska vi klara oss utan den? ;)

Killarna lyssnar fantastiskt bra på coacherna och snackar hela tiden med varandra. Alla börjar förstå vad man menar när man säger att man lyfter brytpunkter vid 3:an i stället för 2:an och alla har fått koll på vad Zone hörnet är :)    (Vi får väl döpa om det efter sargens reklamskylt för det var där namnet föddes)


Att vi till sist åkte ur cupen var inget som killarna hängde huvud för trots att alla är överens om att det var morgonmatchen ( Match 3 ) som var avgörande för resultatet. Det är den matchen som de känner att de gjorde sämst ifrån sig på. De är nöjda med 3 - 3  mot Pixbo eftersom det är det lag som ger bästa hinten om vad som kommer i serien. Där vet de också att det är sådana spelare och system de kommer möta i SSL vilket kanske var den viktigaste matchen av alla för att kunna få kläm på våra styrkor och våra arbetsområden. Killarna var naturligtvis lite frustrerade över att de inte klarade sig vidare men samtidigt så har de förmågan att se var de brast vilket också är en skön inställning till sin sport.

I Innebandy måste man vara på tårna i alla matcher annars blir det löpturer i uppförsbacke. Vila gör vi under periodpaus och mellan matcherna. Alltså var det ett glatt gäng killar som släppte innebandyn för några timmar och gick ut på stan och roade sig tillsammans. Ett lika glatt gäng träffades dagen efter för ett lagmöte och ett träningspass med lite tävlingsinslag.
Jag kan konstatera att killarna i AIK är ett förbannat skönt gäng helt enkelt.

En personlig behållning från den här resan är att få träffa Ulf Hallstensson och se hur bra han mår i dag och att han och resten av AIK har vuxit av den separation som de kom överens om att utföra efter förra säsongen. Nu känns det helt plötsligt roligt att åka till Umeå för det var ett riktigt bra beslut för båda parter. Kul också att höra hur Uffe anser att det som AIK gjort idag skulle gjorts redan inför förra säsongen och att han tror på AIK under kommande säsong, dock inte som serievinnare, utan de orden säger han förstås med tanke på att Rom inte byggdes på en dag utan att det här kan bli riktigt riktigt bra med tiden. Bara tålamodet finns så finns styrkan.

Ta vara på dagen för det tänker jag göra.

Det var Czeck Open och finnich!

Vad tar vi med oss och vad lämnar vi kvar i Prag?

2 vinster, 1 oavgjord och 2 förluster. Jämt och fint kan tyckas men vi gick ju inte vidare i cupen. Jag tror att det kan bero på den snörpliga förlusten fredag morgon. Matchen som vi tog med oss resultatet från in i nästa grupp. Alltså 0 poäng.

Killarna kom in fel i matchen av olika anledningar och det störde nog en del men också att laget som vi mötte aldrig slutade spela, tog ingenting för givet och vilade inte en sekund från sitt intensiva spel. Trots det så vill jag påstå att killarna gjorde en bra match, de hittade varandra, hade bra intensitet i både uppspel och avslut, tyvärr inte lika mycket i försvaret.

Nåväl med 3-3 mot Pixbo och en pinne hemma så var det frågan om att sista matchen spelades med kniven mot strupen. Här föll vi på ungdomlig entusiasm och ungdomlig frustration. Ett härligt gott spel med fart och fina passar men också en frustration som la fokus på fel saker. De gamla killarna som varit med i internationella sammanhang vet att det är bedrövligt med den internationella kvalliten på domarinsatserna så där fanns inte så mycket som störde utom möjligen att man tolkade Kim Nilssons långa armar som ett hot och att han omöjligt kan nå runt utan att lyfta motståndarnas klubbor vilket gav Nilsson 2 minuter på bänken vid 2 tillfällen.

Hur det än är så finns det inte mycket som talar för att man ska räkna bort AIK från slutspels-striden den här säsongen heller, det bevisade det nya unga lagets insatts i Czeck Open 2011.

Övrigt att notera från den här resan så här långt är att sportkommiten har fått ihop ett skönt gäng grabbar som har kul ihop och en tränartrio som funkar väldigt bra ihop. Sköna coachningasrepliker, snabba beslut och användandet av Fischerströms spelerfarenhet, Mikas gamla kunskaper och Stefans lite tysta sköna betraktelser och iaktagelser är en trio med krut.

Trots att jag nu fått ledigt och kan göra stan så känns det ändå lite tomt utan alla resor till och från hallen, inköp av vatten, materialhantering och allt det där som hör innebandyn till.

Men snart mina vänner, snart är det dags igen.

Träningsmatcher ggr 3 på 3 dag under helgen 26-28 augusti en tripp till Helsingfors och ett antal matcher sedan den 21 september då dras det riktiga spelet igång, borta mot Tyresö Trolbäcken innan vi ses i Borgen den 25 september.

Återkommer säkert senare med fler alster men till dess tar jag vara på dagen och tycker att ni ska göra detsamma. 

En hälsning från ett soligt men inte varmt Prag

Efter att ha haft en trevlig flygresa med lite strul innan avgång och en förflyttning till Buisnes class så stod jag helt plötsligt i ett mycket kallt och grått Prag. Hotellet helt ok och även hallen fick ett besök för att se att allt skulle funka enligt planerna.

Viss omstrukturering fick göras men i det stora hela så är hallen väldigt fin och luften är naturligtvis varm men inte alls rökig eller full av grill-os som vi tidigare fått information om. Men hallen har inte så många år på nacken och Tjeckien folk arbetar hårt för att puffa upp all grå betong och plantera blommor överallt och ingen stans.

Morgonen flöt på och killarna intog Podevinny Mlyn för sin första match i cupen. Det är sjukt att se hur människor tittar och ler åt oss när vi visar oss i hallar och på andra offentliga ställen. Kul upplevelser för alla nya unga spelare.

När väl startvisslan ljudit så spelade AIK med full fart och lite skakig intensitet. Ett härligt driv framåt med säkra bollar hem till back för att styra upp spelet igen. Det tog inte många sekunder innan tränartrion konstaterat att motståndarna var vassa i kontringslägen och att det måste stoppas innan de lyckades göra mål. AIK har gång efter annan målchans på skott men har siktet lite felinställt. Man vill för mycket, glömmer bort att stanna upp den där hundradelssekunden för att sikta och placera bollen rätt. Hela första perioden är AIK´s match och killarna håller ett åskadarvänligt tempo tills de har 3 – 0. Då händer något, man kanske får för sig att det är lugnt och man har klarat matchens poäng MEN som det brukar vara med all innebandy…..när man stänger av tempot och slappnar av så kommer bakåtmålen som ett brev på posten.

Vid siffrorna 3 – 2 hör man Lorendahls lite mörka lugna röst som förkunnar för Bengtsson och de andra killarna på bänken

-      Det här är försäsongs-strul killar, det är inget att bry sig om, det hör till.

Det var tydligen de orden som behövdes från en gammal räv som har erfarenheten för helt plötsligt var killarna igång igen.

De jobbade hårdare i försvaret gav varandra positiv feedback och tips om hur de skulle lösa situationer. Här såg vi också vikten av att ha en fd. spelare i tränarledet tillsammans med Mika och Sinerius tänk om AIK´s spelide och tanke.

När Fischer förmedlar en tanke så är både K-J och Loren där och hjälper de unga killarna att få infon och tips om hur de kan lösa olika situationer.

Så snuskigt härligt att höra och se! Nästan så man får ståpäls för att använda en annan idrottsmans väl valda ord.

Matchen höjs i intensitet och motståndarna tar ut sin målvakt med 2 minuter kvar. Men AIK står fast och stadigt i sitt försvarsspel och Ausmaa får det lite lugnare trots att allt spel är vänt mot honom. Han har fått en köttmus framför sig som hjälper till.

I det stora hela så kan jag bara beskriva den första försäsongsmatchen som ett löfte om kommande poängjakt med en krydda av glädje, vilja, hård träning och en fantastiskt härlig lagsammanhållning.

Från Prag mot ny match.