Höst

I skogen med hunden :-P

Framme och mår.....

hyfsat bra :)

Många stopp blev det på vägen och väldigt jobbigt på slutet när det blivit mörkt. Jag som inte ens hittar på dagtid =)

Nåja, nu väntar frukost och sedan bär det av till sjukhuset.
Höres senare om ork och tid finns

Nu far jag.......

till Lund med bilen och lilla Systeryster som sällskap.

Vi ska försöka få så mycket information som möjligt om hur det står till med vår älskade mamma.
Nu kan hon visst inte få fram det hon har i huvudet längre och det måste ju vara väldigt frustrerande att leva på det sättet.
I morgon ska vi träffa läkarlaget och på torsdag börar de med cellgiftsbehandlingen.
Hon blev lite bättre efter operationen för några veckor sedan då de tog bort den cansertumör som de hittat men nu är hon sämre igen.

Hm....Lymfan.....låter inte som att utsikterna är strålande goda men jag kan egentligen allt för lite om sånt för att kunna göra en någorlunda rättvis bedömning så jag får vackert vänta och se vad de säger.
Men det är i sådana här stunder man undrar varför hon skulle flytta så långt bort???
Hade varit mycket skönare för oss att ha henne närmare men det är också väldigt ego att tänka så för hon har verkligen trivts och njutit av närheten till havet där nere i Skåne.

Nåja, det blir en lång bilfärd med många stopp för systeryster är inte förespråkare av varken kaffe eller stinkpinnar och det är ju något man måste respektera, det är ju hennes lungor som man utsätter för yttre påverkan.
Det är inte utan att man får göra sig en riktig tankeställare just i dessa dagar.

Hoppas nu att allt fixar sig runt Bele Barkarbys Scorpions cup och att det blir en minst lika stor succe som förra året, att AIK hittar rätt på planen och behåller 3 poäng i Solnahallen på torsdag när Helsingborg kommer på besök till huvudstaden.
Skalman fortsätter att visa sitt provtränarlag att han är värd en plats i truppen och att Skorpan lyckas tapetsera klart sin vägg i rummet.
I övrigt önksar jag er alla ett par bra dagar, jag vet inte om jag kommer hinna/orka uppdatera de kommande dagarna för jag är väldugt sliten redan innan resan men datorn följer med.
Man vet aldrig om jag kommer behöva den för att få ut lite virrvarr ur hjärnan när jag väl är där.
Annars får det vänta tills jag kommit hem igen.
Take care

Punkt.......!!!!!!!.......????????

Oki....så här ser det ut:

I går åkte hela familjen ut till Kompis. Vi tänkte helt enkelt ta reda på varför han är så Jävla arg på oss. Vi tycker att vi har rätt att veta det och dessutom rätt att kunna försvara det vi sagt/gjort/påstås ha gjort.

Enligt Kompis (som hade en taktpinne i ena handen) så är det vårt fel alltihop.
Vi har låtit honom ta ansvar för städningen av huset ända sedan han var 2 år.
Vi har använt honom som en Butler......PUNKT

Vi har kunnat gjort fel och också bett om ursäkt (bla om ett sällskap i en husvagn) men att vi samtidigt sa åt honom att be om ursäkt för sitt uppträdande mitt i en restaurang är inte acceptabelt.......PUNKT

När vi sedan ville ta upp ursprungsfrågan så reste han sig och gick för det var inte tillåtet, han och endast han med sin taktpinne hade rätt att bestämma vad som skulle sägas, när det skulle sägas och hur det skulle sägas......PUNKT

Att föra en vuxen dialog i ett sånt sällskap där man inte har förståelse för någon annan än sig själv så är det en omöjlighet att vara konstruktiv.
Många känslor for runt som en orkan genom rummet, inte ens taktpinnen fick som den ville.
När den enda egentligen viktiga frågan kom så kom också svaret.
Vi har ingenting med Kompis att göra nu, framöver eller någonsin.
Vi har ingenting han behöver och vi har inte i hans liv att göra.......PUNKT

Okej, eftersom att taktpinnen och andra som träffar honom inte ser vad vi ser så kan vi heller inte göra något åt det.
Den dag någon faktiskt tänder stubinen så kommer Kompis att må bra igen.
Tänd stubinen låt världsaltet flyga i atomer MEN STÅ KVAR!!!!!!.......PUNKT (mammans punkt den här gången)

Av egen erfarenhet så skulle jag inte låta Kompis bo tillsammans med en flicka i dag. Jag skulle helt enkelt inte kunna ta ansvar för vad som skulle kunna hända. Därför ber jag för släktens flickor att ingen som har flickebarn hemma släpper in honom för att bo. Men alla gör sina egna val och alla tar konsekvensen av det, alla utom de flickor som inte har något att säga till om när dörren öppnas av föräldrarna.

Det bästa som kan hända nu är att han får flytta någonstans där han tillåts explodera. Man kan inte tysta Kompisen hur länge som hellst.

Vi kan/vill inte längre göra något åt/för honom.
Nu ska/kan vi ta makten över vårt liv igen och leva det i lugn och ro. Hur det än är så skulle han ju under normala omständigheter ändå ha flyttat hemifrån. Så för oss är skillnaden nu att vi faktiskt gjort allt vi kan i våra försök att hjälpa honom ur den mycket mycket osäkra situation han satt sig i med hjälp av sin taktpinne som inte har en aning om vad det är för trådar han leker med.

Vi här hemma har gemensamt beslutat oss för att sluta stånga pannan blodig eller som vår kloka Skorpa så fint uttryckte det i går kväll :
- Ni har vi sprungit efter honom i det runda rummet så länge och vi hinner inte ifatt honom nu måste vi låta honom springa sig så trött så han faller ihop av sig själv. Vi borde ha vetat bättre för vi vet ju att det inte finns några hörn i ett runt rum.
Hon är en mycket klok tjej med egna åsikter och tankar som då och då platsar mamman och pappan i korgen ;)

Tack för den timmen

Man ställer tillbaka grillen i förrådet och man ställer tillbaka klockan en timme.
Jag borde jubla över denna extra timme under täcket eller hur??
Vad händer?
Jag somnar klockan 05 och vaknar klockan 07.30 varefter jag upptäcker att jag ska flytta klockvisaren en timme bakåt och resultatet blir 06.30 vilket ju då innebär att jag mentalt sovit en och en halv timme i natt :(

Det lär märkas på humöret under kvällskvisten och det lär vara bäst för hela världen men främst för min familj att jag kryper till kojs tidigt denna söndagkväll.

Tänk att man aldrig kan sova när man får det ??!!

Dessutom fick jag inte ett skit utav mina planer verkställda i natt!
Jag som verkligen behöver få riva runt här hemma i lugn och ro utan störande moment.
Nej jag fastnade i den där förbannade vinkelvolten igen. Under fläkten, med stinkpinnen, kaffekoppen och tankarna som virrar runt så jag blir skvatt galen av skiten.

Har ni någon gång känt att ni inte hinner tänka den ena tanken klart innan den nästa dyker ner och förstör??
Om inte så hoppas jag att ni slipper för det är ruskigt jobbigt.
Man har 1000 och åter 1000 tankar som far runt och aldrig blir klara så man kan lägga undan dem.

Så här kan det vara:
Jag måste fixa tvätt/undrar om Skorpan/kanske kommer Komp/visstfan det är på/måste maila/oj jag glömde ringa/ska ta fram ur frys/vad har hänt med/undrar vad läkarn säger om ma/ska bara röka/oj vem skickar sm/ osv. osv. osv.
Alla dessa tankar inom loppet av några sekunder!!!! Alla dessa tankar som inte blir klara!!!

Det är nu 42 dagar sedan den här konstiga världen öppnade sig för mig.
42 dagar har jag levt i en konstig sience fiktion värld som jag inte för mitt liv kan tro är sann.
Människor gör inte på det här sättet mot varandra, jag vägrar tro på att det är sant.
Hur kan människor utsätta varandra för en sådan mental tortyr??? Hur kan man rättfärdiga sig med att man bara håller ett löfte som man givit någon annan??

Tänker man inte tanken - hur skulle jag velat att människorna gjorde om det var min familjemedlem? Mitt "barn"??

Nej tydligen inte. I stället håller man huvudet högt och vägrar förstå. Kanske säger man att man inte vill ta ställning eller att man försöker prata med personen om att den har ett ansvar att höra av sig.
Jag har verkligen försökt tänka ur andra synvinklar men med den erfarenhet jag nu har som förälder i den här konstiga scarry movie världen (trots att "barnet" är vuxet) kan jag lugna er alla med vetskapen. Skulle era "barn" knacka på min dörr och be mig om att inte berätta det för er så skulle jag lugnt svara så här:
Jag måste höra av mig till din bostad och berätta att du är här men du behöver inte prata med dina medboende själv. Jag har inte med ert bråk att göra och tänker inte ta ställning varken för dig eller dem men de har rätt att veta och ska inte behöva sitta och oroa sig.
Sedan skulle jag fortsätta att ta kontakt med hemmet varje gång jag träffade på era "barn" och berätta hur de mår och hur de har det. De skulle få mat och någonstans att sova men resten skulle "barnet" få lösa själv.
Dessutom skulle jag aldrig låta "barnet" cirkulera mellan andra bostäder utan har jag en gång öppnat dörren och ställt upp så måste jag ta fullt ut ansvar för det.
Det "barnet" skulle helt enkelt få välja mellan min bostad eller sitt egna hem.

Nu går jag en tuff vecka till mötes och jag hade helst fyllt den med raporter från innebandyhallarna men nu blir det lite tyngre och dystrare saker som står på agendan.
Måndagen ser hyfsat lugn ut, tisdagen lika så men då ska det packas och förberedas, Onsdagen tillbringar jag i en bil ner till Lund, Torsdagen träffar ja läkarlaget som ska ge mamma cellgifter och Fredag sitter jag i bilen på väg tillbaka från Lund.
Lördag och söndag lär bli de dagar då jag får betala priset för vad jag utsätter min kropp för. Har jag tur så kan jag ta mig ner för trapporna annars får det bli 48 timmar i sängen :(

Håll tummarna för Skalman som fortsätter provträna, För Skorpan som fortfarande inte vet vilket bygge hon landar på, för Pappa Nygren som har ytterligare en hemmamatch på torsdag - ska det bli en 7:de raka vinst???? Tröjan är tvättad, vikt och ligger klar för segertåget =)