Med minsta möjliga motstånd.........

kan man skriva fritt i etern och uttrycka sig som man vill och känner för till höger och vänster.
Det är helt vedertaget att man skränar ut sina åsikter under synonym - anonym!

Är man särskilt anonym då eller är man bara på jakt efter en reaktion utan att behöva stå tills svars för den?
Jag kan förstå att det kan finnas dem som följt bloggen flera år och som inte kunnat följa utvecklingen under de sista 2 åren och därför sitter o-vetandes om vad som hänt eller händer.
De kan faktiskt få den vinkeln att det är en falsk människa bakom tangenterna MEN de som har full insyn och tillgång till min stängda blogg har hela sanningen och hela händelseförloppet. De vet att det som hände och har hänt efter det är både positiva och negativa saker.

Det jag tar med mig från  2011 är att det finns människor i etern som spanar in och läser in sina egna åsikter i allt som skrivs och reagerar på dem för att sedan lufta åsikterna utan att stå för det. Fortfarande efter 2 års total tystnad om sådant som jag inte kan dela med mig av pga. "anonyma" åsikter sitter de och bevakar.
Det värsta är att det sannolikt är någon i min närmaste släkt eller bekantskap som spanar. Någon som inte förstår att det finns inget svart eller vitt i livet. Det finns en gråzon och i den lever alla vi normala människor som inte har problem med att se andra för vad de är och sig själv i spegeln även fula dagar.

Alltså borde jag nu att ta bort det första privata blogg-inlägget som skrivits sedan 2009 och jag kommer under kommande år att se på min familj och släkt med ett mer kritiskt öga. Men det kommer att få ligga kvar för det här är något som jag kommer behöva läsa flera gånger för att aldrig glömma bort att det finns anonyma människor i världen med åsikter utan värde men som skadar andra.
Har "anonym" tex tänkt tanken -
Vad sår jag för frö av osäkerhet hos den unga tjejen som fyller år idag?
Skadar jag henne mer än jag skadar Marie?
Kommer den unga tjejen förstå att jag skriver att Marie är falsk för att jag vill göra illa Marie och inte födelsedagsbarnet?

Ibland är man bra oaktsam när man skriver i etern...speciellt under anonymitet.
Jag kan vara ganska säker på att det är någon som jag spärrat från andra ställen för att jag ledsnat på alla inlägg/bloggar med gnäll och mörka inlägg, eller inlägg/bloggar som för om-värden är rosa men i verkligheten väldigt grå.

Inte en vanlig dag, utan en födelsedag!

Min lilla kusin som också råkar vara mina barns kusin också fyller 15 år i dag!

 Denna lilla bedårande varelse som givit sina föräldrar så mycket glädje och så många härliga skratt kan man säga massor om men något man inte kan anklaga henne för är att vara tjurig, tarvlig, bitchig eller andra tråkiga saker. Hon bjuder alltid på sig själv och hon ler alltid när man pratar med henne. En helt fantastisk människa.

Har idag blivit 15 år gammal vilket gör att man kan slås av hur gammal man själv blivit med åren men jag väljer istället att minnas den dag hon föddes med värme och glädje. Denna nu nästan vuxna tjej har genom livet burit en osynlig mantel som för evigt är vikt över hennes axlar. Manteln av att vara det barn som föräldrarna fick i stället för det barn som blev ett änglabarn. Den här tjejen har burit manteln i 15 år och varje dag gör hon det med en sådan värdighet, ödmjukhet och ett sånt otroligt egenvärde så jag blir rörd när jag tänker på hur mycket livsglädje hon skänker sina föräldrar, mor och far föräldrar och alla oss som har den stora glädjen att få vara hennes familj.
Tack lilla hjärtat för att du är just den du är, att du gör varje dag till en anledning att finnas för att man är nyfiken på vad du kommer göra av ditt liv. Framtidsvisionerna är höga från dig själv, samtidigt som att jag vill påminna dig om att mål i livet inte är riktiga mål om du inte har förmågan att revidera dem om det behövs eller om du märker att du valt fel väg.

Ett stort och enormt grattis till dig hjärtat, du som är ett av alla mina barn!
Ett lika stort tack, till din underbara mamma som låtit dig utvecklas att bli just sådan som du är! Tack svägerskan....tack!

Enda tillåtna förlusten?

Lite på det sättet har vi sett fram emot Annandags-matchen i Fyrishov.

Den matchen som man inte måste vinna trots det iskalla läget som AIK befinner sig i. Den matchen som man kan förlora utan att det blir snack om skrällförlust och storstryk.
Nej det var matchen som alla ansåg var klockrent Storvretas och att AIK skulle ens tänka tanken på att hämta hem några poäng därifrån var inte tänkbar.

Efter halva matchen var det faktiskt skrällvarning! AIK ledde med 2 - 0  och Storvreta spelarna hade allt för mycket julmat och stilla lunk i benen för att det ens skulle komma i närheten av intressant innebandy.
Lojt och segt tempo så fort de fick tag i bollen. AIK var det lag som spelat in sig i matchen och såg jämfört med Storvreta ut som jätte-atleterna!

Nu var det inte riktigt så fart-fyllt som det låter för även AIK:arna hade en del problem med att få fart i benen men de var snabbare än Storvreta med att hitta fram något i närheten av normal snabbhet.
Därefter var det som att Storvreta fått en avhyvling och dagsedel i period-pausen och de började faktiskt springa med bollen också. Med mer fart och mer måste över det hela så blev den sista perioden faktiskt rolig att titta på. Som sig bör av ett mästarlag så blev det till sist Storverta som lyckades bäst i avsluten och därav blev resultatet en förlust till på AIK:s konto och 3 ganska oviktiga pinnar på Storvretas.
De är inte direkt hotade i toppen.
Falun ligger numera efter dem men är det lag som helt klart visar bäst form så här i mitten av serien. Kommer den att hålla i sig?
Caperio visar sig inte heller vara i formtopp nu och det kan ju vara oroväckande med tanke på att det är i Mars man ska vara som mest på och i topp.

Hur det nu är så kommer det en ny tränare (Jocke Nordström) i Januari och då ska killarna åter sättas på prov med annat speltänk och kanske andra platser. Något de numera är vana vid så det ska nog gå bra så jag är inte orolig för den biten. Tror det kan vara nu det ska vända, sakta men säkert. Skönt att det är ett par dagars träning innan Jocke kliver in och första matchen ska spelas.
Då intar vi parketten och försöker bjuda Solna och AIK på en riktigt skön innebandymatch med 3 pinnar kvar i Borgen. Nytt år nya chanser!

Tills dess säger jag gott slut och gott nytt år till er alla.
Nu blir det privata inlägg ett par dagar om det nu blir något inlägg alls ;)
Det är ju inte allt man vill dela med sig av.....numera ;)

Förlåt och God Jul!

Det var verkligen inte meningen att tystna och bara försvinna från etern så där efter en förlust.

Jag är inte dålig förlorare (utom i Uno) men jag hatar att förlora!
Anledningen till tystnaden kan bara förklaras med ett svar - bensinstopp! Totalt energitapp! Proppen gick ur!

Men det finns ljuspunkter när man som jag hamnar i skottgluggen för sinnessjukt mycket i luften samtidigt.

Här har ni 2 av dem! Marina (t.v) som jag faktiskt haft äran att känna sedan VM 2006 tror jag att det var?! Ellie (t.h) som funnits i Borgen långt före mitt inträde som allt i allo och lite till =)

Sen har vi ju ingen mindre än Jojje! Min stjärnfotograf! En pärla vars hjärta klappar för ett fåtal saker i livet.......Sina barn, barnbarn, Eva och AIK! Ni hittar honom på jojjesplejs  =)

GittanG som ni hittar på innebandysajten!

Tian som man aldrig vet var man hittar!

Rosie som man hittar på Gnagarborgen!

Lasse och company som man hittar runt AIK

Där kan  man också läsa om årets julklapp till alla med AIK-hjärta!
Den nyheten gav mig en extra liten energiboost! Finns det någon som är viktig för laget i dagsläget så är det just denna unge man som väljer att stanna kvar trots att han inte är garanterad en plats i SSL för den måste han först få med sig laget och se till att de kammar hem. Säsongens mål kallar vi det.

Det är skönt med tid för eftertanke och revidering av mål!
Skönt att sänka ribban lite nu när det sett ut som det gjort under hösten. Det har varit tungt för laget och alla runt omkring men det känns ändå tryggt när de som har förmågan kliver in och tar ansvar och levererar verktygen som behövs för att vi ska kunna gå vidare och utvecklas i den nya anda som AIK befinner sig.
Rom byggdes inte på en dag och det gör inget lagsamarbete heller men kanske har vi hittat rätt nu...kanske är det nu som tåget landat på rätt räls och växlarna har tinats upp för att vi ska kunna styra åt rätt håll.

I morgon tar vi oss till Fyrishovs A-hall och ger förhoppningsvis Storvreta en match. Att vi självklart ska vinna matchen är det ingen som tror på och ingen som förväntar sig men att vi inte ska vika ner oss och inte ge dem poängen gratis det kan ni alla vara väldigt säkra på. Kan vi ta med oss en pinne eller tre så tänker vi göra det, utan att be om ursäkt eller säga förlåt!
Jag finns på plats som vanligt så har ni inte möjlighet att ta er till Uppsala själva så kan ni helt säkert följa med via everysport. Logga gärna in och snacka lite plastboll med mig när ni ändå är där. Det är helt kostnadsfritt och ett härligt sätt att få svar på frågor runt spel och hall utan att vara fysiskt på plats.

Nu vill jag önska alla en god fortsättning på julen och säger -
Väl mött i morgon. Ta vara på dagen för det gör jag :)

Måndag morgon i metropolen

En av de där tysta lugna morgnarna när gubbarna dragit till jobbet, Skorpan fortfarande sover och hundarna ligger runt mina fötter och värmer :)
Ljusen brinner på bordet och man känner en sån där härlig stund av total lycka!
Tänk att jag är en människa som fått äran och möjligheten att kunna känna lycka i hela kroppen över att bara få finnas till.

Nåja, det är trots allt de här små stunderna som håller mig igång. De stunderna som känns som de värdefullaste jag har och att jag lever ett fantastiskt bra liv trots smärta och en viss del av ensamhet för att kroppen inte längre vill samarbeta med mig på mina villkor.

Helt enkelt en stund av stilla ro och frid........

Struntar jag totalt i alla journalisters nedskrivning av innebandyns värde och allt annat tjafs som folk i etern har en tendens att klafsa runt i. Alla nedskrivningar om kriser och pankisituationer i diverse lag som brukar kallas självklara i serietoppen. Men ärligt talat..........
har innebandyn någonsin varit mer oviss än denna säsong?
Har man vid något tidigare tillfälle bara haft 2 av de 8 topp-lagen på de placeringar i serien som alla placerar dem på innan seriestart?
Innebandyn är helt enkelt inte oförutsägbar längre. Inget lag i SSL kan längre räknas bort innan serien närmar sig slutet. Inget lag är ett självklart slutspels-lag. Allt kan hända och allt går väldigt fort.
Det som är extra spännande i år är att man bara kan vara ganska säker på vilka 2 lag som kommer att vara serie-etta samt tvåa när serien är slut för inte ens vid serie-vändningen är det självklart vilka lag (utom möjligen två) som kommer att stå över slutspelet 2012.
Jämnt och spännande vilket borde vara det som vi alla lägger tyngden på när vi har kontakt med media.
En formsvacka kan stå på tröskeln och vänta medan det likaväl kan vara en formtopp som rycker i handtaget.

Nej, nu får det vara bra på en stund. Torktumlaren gör sitt magiska jobb och sedan blir det till att para ihop matchstrumpor och packa väskan för transport hem till Borgen senare i dag   :)
Men jag kan inte låta bli att visa er en skön bild som kan vara vändningen för "nya AIKs" härliga lag!

                                            Bilden är lånad av www.innebandysajten.se

Viktigaste pinnarna in på kontot.

Lite så som det känns nu.

Glad för dem och lite lugnare i magen.
Visst har tankarna funnits där korta stunder och de stunderna har etsat sig fast i form av dålig magkänning.
Men nu lugnade det ner sig lite. Nu finns det lite mer distans till Allsvenska-strecket så nu är det mer uppåt vi tittar igen.
Det är så mycket skönare att ha blickarna ditåt än magsår för nedåt.

Skönt för killarna i laget och skönt för deras självförtroende och glädjen till plasten. Skönt för deras familjer att få se dem lite glada igen. Skönt för en del av de äldre i laget att de åter kan gå på 3 femmor en hel match.
Det är ju liksom lite av AIKs kvalitetssäkring.
Ja matchen i går var en höjdare för alla i och kring laget utom för Nypan!

Vad hände där?
Jo, med det schema som AIK och många andra lag i SSL har så här före jul så finns det inte riktigt tid att göra allt i rätt tid och ordning. Nypan stod hela Torsdagen i hallen och tvättade utrustningen efter Linköpings-matchen och då var han dessutom tvungen att packa ner det med en gång för jag mitt dumma nöt tyckte att det var viktigt att han var hemma på fredagskvällen för lite mys med andra innebandy och kulturella människor.
Det innebar att han inte hann låta kläderna ligga för ev. kondens-utdrivning efter torktumlarens magiska arbete.
Alltså var en del av killarnas kläder lite fuktiga när det var dax att kränga på sig dem igen.
Nypan som har lagt ribban väldigt högt för hur killarna ska ha sitt material vid matcher kände med en gång att det här inte var bra, det är helt enkelt inte ok för honom att inte killarna är 100 % nöjda vid varje tränings/match-tillfälle.
Det spelar ingen roll att jag försöker förklar för honom att när det inte finns tid till saker och ting så får killarna helt enkelt gilla läget! För i hans värld så kunde han ha åkt till hallen i fredags och fixat packningen då.

Vis av erfarenheten så har vi nu beslutat att det får bli tvättning av stället här hemma i dag. Så alla kläderna får tid att torka till ordentligt innan han åker till hallen för träning och förberedelser för tisdagens match.
Sen får vi fira jul i ett hem som är pyntat med AIKs matchställ för att det inte ska återupprepas när killarna åker på den så viktiga matchen i Fyrishovshallen på annandagen.

Kul för ungarna....eller inte! Men vad annat kan vi göra?
Nypan jobbar ju faktiskt heltid som yrkesman också. Inte ens matrialarna är ju anställda av klubbarna i dag.

Men det löser sig alltid och den här incidenten kommer Nypan att se till inte händer igen....lite på skoj säger damlagets målvakt att det kanske var just därför killarna spelade så bra och vann sin match. De var tvungna att springa sig svettiga så de inte kände att kläderna var fuktiga? =)

En av de grejer som jag kommer minnas från matchen i Jakobsbergs Sporthall är när någon av spelarna helt plötsligt inte mår bra och domarna kräver att vi måste se till att det städas bort. En kommentar om att Nypan (!!) ska ta på sig ansvaret att städa upp gör att jag ser totalt rött!!
Pissförbannad för att man överhuvudtaget kan tänka tanken och för att man inte bryr sig om vad han sedan kan smitta hela AIK med så här före jul i detta mycket känsliga läge för AIK ser jag till att han kliver undan och inte åtar sig jobbet. Hade det varit en av AIKs spelare så hade det varit självklart att han tagit reda på det genast och utan problem men inte när det gäller andra.
Han hade helt enkelt stökat undan det i det tysta för att inte genera spelaren mer än nödvändigt och han hade dessutom sett till att samtliga spelare fick tillgång till desinficering. Den berörda spelare hade fått respass ur truppen för de kommande 3 dagarna för att sedan få återförenas i Uppsala.

Tänk att det ska vara en kärring till att tänka logiskt! ;)

Kanoten har inte kantrat!

Men styrstickan har gått av.........
När headcoach väljer att kliva ur båten efter att hans styrsticka gått av och han känner att han inte når fram utan den så är det inte annat att göra.
En klok man tar ett klok men tungt beslut.
Nu gäller det bara att rederiet fixar fram en ny coach som kan ta sig an roddarna och få dem att ro i takt och åt samma håll.

Jag tycker nog att det är ganska synd att det var det beslut som coachen kände sig bekväm med för som jag sagt tidigare så är vi många som trott på honom. Trots att jag var väldigt förvirrad i början och kände mig väldigt vilsen i hans ordning så jobbade vi ihop oss och visste båda två att vi hade samma mål. Vem vet hur det hade slutat om tiden hade funnits att få fortsätta sitt arbete med laget och tänket runt slutdestinationen?
Ingen och nu kommer vi heller inte att få något svar.

Men en sak vet vi!
En sak är vi alla överens om!
Vi kommer igen!
Solen kommer att stiga över Råsunda, isen kommer att ligga blank och fin, parketten kommer att trampas........ja vi reser oss och tar nya tag!
För de svartgula ränderna sitter långt in i ryggmärgen på många av oss och de går liksom aldrig ur.
I morgon laddar vi om, reser oss och kommer tillbaka men den här gången blir det på samma villkor som Bohemerna från förorten......det blir ute i kranskommunen Järfälla. Ute i Spindlarnas land :)

Ses då och där....eller på WebbTV men kanske även på everysport = AIK vi är överallt!

Linköping utan poäng......

med oss hem i kappsäcken!

Nej det funkade inte hela vägen i går kväll heller. Suck!

Vad gör man? Hur får man trenden att vända?

Jag tror faktiskt att det handlar om tålamod och att fortsätta nöta men tiden rinner ifrån oss och det gör de andra i serietabellen också. Känns lite hopplöst just nu men samtidigt så är ju innebandyn av den kalibern att man bryter ihop och kommer igen.
Alltså får vi lov att bryta ihop idag och komma igen i morgon för att åter sikta på poäng i Jakans Sporthall på lördag.
Det känns inte helt rättvist men sånt är livet och sån är idrotten. Marginalerna är små och har man dem inte på rätt sida så är det inte mycket att göra åt det annat än att fortsätta nöta och ha tålamod.
AIK spelar inte dålig innebandy men AIK har ett dåligt försvar i perioder och dessutom så är AIK vana att spela en viss typ av spel som nu ska förändras och utvecklas. Sånt tar tid, sånt kräver tålamod.

Alla runt AIK tror på det här laget, tror på de här killarna och vill att det ska fungera för laget.
Alla känner att trots alla motgångar som varit under hösten så finns potentialen i truppen och möjligheterna med varje match att ge de unga orutinerade möjlighet till spel och bygga rutin.
Det är inget man föds med utan det måste man genomgå för att få. Inte en gång, inte två utan många matcher, många träningar, många försök att våga krävs för att den rutinen ska sätta sig i huvudet på dem och nötas in som en del av vardagen.

Ska man då behöva försvara det AIK har skapat och förändrat inför den här säsongen?
Nej, det tycker jag inte...däremot önskade jag att man kunde tydliggöra för omvärlden hur tänket, pratet och tanken gått fram och åter när man började bygga det nya laget i den nya kostymen. Kanske skulle fler förstå vad det är man vill utveckla och vart det är man är på väg.

Gunnarzons ord förra säsongen om att vi alla sitter i samma kanot och att vi alla är skyldiga varandra att ro lika hårt, att kämpa lika mycket att alla har ansvar att se till att alla är med i kanoten är ord som jag tycker man ska ta fram, damma av och plantera i truppen....för visst är det så att alla vill men alla kanske inte förstått hur viktigt det är att se helheten i truppen. Alla måste ta eget ansvar och ge allt man har vid varje tillfälle, alla måste ha tålamod och alla måste förstå att det finns saker man måste försaka, klara sig utan, välja bort för att laget ska gå framåt. Hm..kan han inte ge killarna en föreläsning?

Framgång kostar.....blod, svett och tårar.

Nu dax för tvätt, planering, förberedning och avlastning för andra.........
ses senare i etern eller i alla fall på everysport på lördag, en match som dessutom webbsänds =)

Fiskmåsminne!

Medan Micke Fasth har problem med en missad Ismås så har jag problem med mitt fiskmås-minne.
Kan bero på att det är lite mycket runt omkring mig nu.

Skalman kallas in för träning med gubbsen och gubben måste både serva och packa inför Linköping....mobilen frågar om vi är på G ??
Jodå, gubbsen är på intåg blir svaret......
Men självklart lyckas jag glömma ett laglednings möte trots att det är jag själv som kallat till det   :(

AIK spelar inte mindre än 3 matcher på 1 vecka vilket inte är så mycket om man inte lever i en familj med en matrialare och att veckan dessutom innehåller en del förberedelser inför julen som står på tröskeln.

Dagen består av att fixa det sista inför lördagens och tisdagens (nästa vecka) bokningar och skrivning av matchkallelser.
I morgon bär det av till Linköping och vi räknar med att vara hemma mitt i natten sen väntar 6 maskiner tvätt och packning av material igen för att slippa vara i hallen på Fredag kväll också. Lördag tar vi tag i Mullsjö ute i Järfälla Sporthall. Hemmamatch fast bortaplan igen. Järfälla och AIK har ett samarbete som ger oss möjlighet att vidga vyerna lite till.
Ytterligare 6 maskiner tvätt och förberedelser för eventet och clublevel, för att allt ska vara rent, fint och klart på Tisdag när det är dax att vända serien i Solnahallen och TT ska få sig en omgång innan 6 maskiner tvätt och ny packning gäller under onsdag/torsdag,  dan före dopparedagen vill jag gärna ha familjen hemma och sedan är hallen stängd. Då ska all utrustning vara packad och klar för match mot Storvreta på annan dag jul. Sen blir det 6 maskiner tvätt igen.

Har man inget att göra av sin fritid så kan man alltid bli matrialare för ett SSL-lag!
Helst då i en familj där en annan är lagledare och ytterligare en är ansvarig för VIP-avdelningen eller Club-level som vi döpt om den till :)

I de här lägena är det inte helt ok att ha fiskmåsminne kan jag lova!

Fiskmåsminne!

Medan Micke Fasth har problem med en missad Ismås så har jag problem med mitt fiskmås-minne.
Kan bero på att det är lite mycket runt omkring mig nu.

Skalman kallas in för träning med gubbsen och gubben måste både serva och packa inför Linköping....mobilen frågar om vi är på G ??
Jodå, gubbsen är på intåg blir svaret......
Men självklart lyckas jag glömma ett laglednings möte trots att det är jag själv som kallat till det   :(

AIK spelar inte mindre än 3 matcher på 1 vecka vilket inte är så mycket om man inte lever i en familj med en matrialare och att veckan dessutom innehåller en del förberedelser inför julen som står på tröskeln.

Dagen består av att fixa det sista inför lördagens och tisdagens (nästa vecka) bokningar och skrivning av matchkallelser.
I morgon bär det av till Linköping och vi räknar med att vara hemma mitt i natten sen väntar 6 maskiner tvätt och packning av material igen för att slippa vara i hallen på Fredag kväll också. Lördag tar vi tag i Mullsjö ute i Järfälla Sporthall. Hemmamatch fast bortaplan igen. Järfälla och AIK har ett samarbete som ger oss möjlighet att vidga vyerna lite till.
Ytterligare 6 maskiner tvätt och förberedelser för eventet och clublevel, för att allt ska vara rent, fint och klart på Tisdag när det är dax att vända serien i Solnahallen och TT ska få sig en omgång innan 6 maskiner tvätt och ny packning gäller under onsdag/torsdag,  dan före dopparedagen vill jag gärna ha familjen hemma och sedan är hallen stängd. Då ska all utrustning vara packad och klar för match mot Storvreta på annan dag jul. Sen blir det 6 maskiner tvätt igen.

Har man inget att göra av sin fritid så kan man alltid bli matrialare för ett SSL-lag!
Helst då i en familj där en annan är lagledare och ytterligare en är ansvarig för VIP-avdelningen eller Club-level som vi döpt om den till :)

I de här lägena är det inte helt ok att ha fiskmåsminne kan jag lova!

Ledig helg!

Jodå!
Det är sant!
För andra gången sedan september kommer jag att vara hemma hela helgen :)
Tänk att det blir adventsfika och tända ljus på söndag i det Nygrenska huset.
AIK har spelledigt (men tränar självklart) vilket säkert en och annan tjej/fru/barn uppskattar mycket.
Men sedan drar den stora vecko-karusellen igång.
Inte mindre än 3 matcher inom loppet av en vecka!

Serien vänder redan innan jul, Tyresö Trollbäcken (den 20 december) var vårt första motstånd i serien och kommer bli den sista matchen innan juluppehållet som blir väldigt kort det också. Annandag Jul är det match i Uppsala mot Storvreta.
Nypan vill ju helst att hela matchstället ska vara tvättat och klart samt att det är färdigpackat för annan dag Jul innan han tar ledighet.
Det brukar bli kul matcher men den här gången är jag inte så säker på att jag uppskattar speldatumet.
Måtte vi kunna få vara lite lediga sedan. Det behövs nu!
Alla i och runt AIK har varit under hård press den här hösten och det känns som att vi alla behöver lite tid att hämta hem kraft och energi.
En stor dos energi har kommit till laget efter att en del gamla "svarta maskiner" dammat av klubban och det har varit lite av en gudagåva till killarna som träglat fram i skadeträsket och snordukarna under hösten.
Bara att de kliver in i hallen för att vara med under träningar har lyft laget otroligt mycket.
Bättre träningar, bättre fart och lättare till skratt.

Det är helt otroligt vad vissa människor kan åstadkomma bara genom att kliva över en tröskel   =)

Så mycket bättre!

I mina ögon har AIK alltid varit det optimala laget och utan att bry mig om hur många spelare som är nya så har jag alltid sett laget som det vassaste och farligaste utmanarlaget i ligan.
Jag har alltid tänkt att AIK kan omöjligt bli så mycket bättre än de redan är men jag måste erkänna att jag hade fel!

AIK pratar med sina gamla vapendragare som lagt stickan på hyllan sedan länge eller som bara plockar fram den för att spela företagstunering eller kanske lördagens Korp-match med polarna.
In i truppen kliver en kille som bara är ett namn för mig.
Ett namn i "Hall of fame" men bara ett namn.
Så är det ända tills han kliver in i hallen i Katrineholm och där tar det stopp!

Killen är klubbmärket personifierat!
Han kliver in i hallen, ser alla människor och ger alla ett leende och en hälsning. Han kikar in i hallen där TV-golvet ligger ut-rullat och dam2:an kör en match mellan Katrineholm och Flen, nickar nöjt med huvudet och frågar käckt - vart ska jag ta vägen?
Tittar in i omklädningsrummet och stannar upp........men Nypan! Det här är inte sant!
Ett stort leende på läpparna och en kommentar som värmer varmt ända in i ryggmärgen.
- Vi hade det bra när jag spelade sist men det här är till och med bättre!

Han kliver ut på planen vid matchstart och börjar lira innebandy. Lite ringrostig, lite tafatt de första bytena men sedan händer det grejer.
Han hamnar på utvisningsbänken och får sitta bot för hårt spel!
Inte alls överens med domarna och inte med Umeå city killen som åkte ut på samma gång heller.
Käftar lite på "Kranberg"-vis och får veta av mig att han ska vara tyst.
Spelar igen och har hittat farten men landar i alla fall på utvisningsbänken igen.
Jag frågar honom - Hur tänkte du nu? och pekar på protokollpappret.
- Ja det var ju inte på det här sättet jag hade tänkt att bidra till laget. (Han har ett helt fantastiskt leende på läpparna och glimten i ögat.)
Ut på planen igen och vips så sätter han sitt första mål för AIK under den här omgången.
Sist var han lite av en målkung och tydligen ville han att vi alla skulle se att han fortfarande har det i sig och att han fortfarande vill se AIK som det segrande laget när slutsignalen går.

Han spär på det hela när han olyckligt får en klubba över ögonbrynet och det blir blodvite, kliver av planen och ser sig över axeln med ett leende på läpparna och säger - jag kommer strax tillbaka!
Inte mer än ett par minuter senare är han tillbaka med ett plåster över näsan och ett över ögonbrynet, tar sin sticka och kliver över sargkanten igen för att vara med hela vägen till slutsignal.

Den här killen kliver inte in i truppen i tron om att han gjort sitt jobb efter målet.....han kliver in i laget för att spela innebandy och göra det hela vägen. Ska vi ta med oss poängen hem enligt coachernas ledning så ska vi göra det ordentligt!

Det känns när man står bredvid honom att han spelar innebandy med AIK, inte för att han vill hjälpa just det här laget, utan för att han vill hjälpa till att hålla AIKs klubbmärke kvar i högsta ligan och kan han göra det genom att lägga 1 månad till av sitt liv i Solnahallen så gör han det! Vilken kille vilken underbar människa!
Stort tack till Tumba som lånat ut honom till oss nu när vi behöver precis det som han står för och det som han har att ge. Ett ännu större tack till hans familj som gör det möjligt för honom att skänka oss känslan av hans lugn, glädje och harmoni i truppen.

Vem pratar jag om?
En ung kille på bara 31 år som heter Gustaf Ericson!

Hemmamatch borta i Katrineholm

AIK gör det igen!
Vi åker på hemmamatch på bortaplan precis som vi gjorde förra säsongen.
Trist för våra trogna supportrar som brukar kliva in i Borgen varje gång det ska liras på parketten.
Kul för alla dem i Katrineholms-trakten som får tillgång till lite innebandy i högsta serien.

När vi åker på de här matcherna så blir det en hel del extra arbete för oss som finns runt laget.
Roligt men också lite jobbigt.
I går var gubben och tvättade tomt i Borgen och började packa all utrustning som måste finnas tillgänglig för spelarna och tränarna under match. Dessutom hjälpte han Tian att få ihop all annan utrustning som måste med till Katrineholm. Sarg, avspärrning, AIK-schopen, ADIDAS-corner, speedschooting, sekretariatets grejer med skrivare osv. Uppe på det så måste vi ju se till att det finns lite vatten och läsk till dem som hjälper till runt arrangemanget. Att allting är klart på söndag när det är dax för publikinsläppet.

Vi åker före laget (redan på lördag) och ser till att TV-mattan som ska rullas ut landar på rätt sätt och att den hinner ligga till sig. Det blir ingen TV-match men golvet i Dufveholmshallen är inte i SSL-klass därav mattrullning. Sist hade vi hjälp av Katrineholms juniorlag. Vilka grabbar! Helst sjukt duktiga och snabbt gick det. OK mattan hann inte lägga ut sig helt och ett par bubblor fanns det kvar vid startvisslan men för att vara första gången så var det sjukt bra gjort. Vi räknar med att få komma in i hallen vid 18-tiden lördag kväll och hoppas vara klar vid 23-tiden sen blir det hotellet i Nyköping och frukost innan det är hög tid att åka tillbaka till Katrineholm och fixa det sista med ljud och ljus, Intro-fix och säkerheten.

Sen är det match!
KBK (kör bara kör) med säkerhet bakåt så borde det fungera att kamma hem de 3 så viktiga pinnarna i den här matchen. Skulle göra mycket nytta i huvudet på AIKspelarna och mycket i tabellen. Det är nu vi ska säkra vår plats i SSL. Vi tar en dag i taget och vi gör det bra! Med eller utan slutspel så är vårt absoluta mål att ha kvar platsen i serien så vi kan vidareutveckla vårt nya unga AIK inför kommande säsonger. Hur ska man kunna göra det i någon annan serie?

Därefter väntar några timmars hårt arbete igen. Allt som vi tagit med oss och fixat i ordning innan matchen måste ju med hem till Borgen igen. Allt ska packas, lastas och säkras för hemfärd och med lite tur så når vi metropolen vid kl. 00.30 på natten mellan söndag och måndag. Så kanske kan AIKs fantastiska materialare få 3 timmars sömn innan det är hög tid att ta tag i veckans arbetsvecka på jobbet. För tro det eller inte - han jobbar faktiskt heltid som chaufför också. Det är fantastiskt av Wiklunds Åkeri att de står ut med all hans ledighet och komp-timmar för att han ska kunna ge killarna i laget de bästa förutsättningarna i SSL.