Märkligt fenomen.....

Många gånger har jag fått frågan om hur jag kan vara AIK:are, gnagare, råtta och lika många gånger har jag svarat att det kommer från min tid som väldigt ung och ljudet från Råsunda när det var match.

För typ 40 år sedan stod jag på balkongen på "Blåkulla" och hörde sången och ropen från Råsunda tillsammans med min pappa, solen var på väg ner och det var vår i Stockholm.
Liten naiv flicka som jag var på den tiden så räknade jag ut att det måste vara mitt nya lands nationalsång jag hörde. *ler*
Åh vad den var vacker!
Jag blev så där lycklig och varm inombords som bara barn kan bli när de tror de har hittat svaret på en svår fråga. Varför måste vi lämna mormor och morfar och flytta till ett annat land?
Självklart vill mina föräldrar ge mig det bästa och ett land med en så vacker nationalsång måste ju vara det bästa eller hur? *fniss*

Nu typ 40 år senare och något mer insatt i livets och landets gåtor kan jag bara lugnt konstatera att den Svenska nationalsången är den vackraste i världen! Då menar jag " Du gamla du fria...."
Men varje gång jag hör "Vi ser hur solen stiger över Råsunda, vi ser hur hovets is är..." så får jag gåshud och rysningar.  En sån där känsla av total lycka.

När jag insåg att "min" svenska nationalsång var AIK´s hymn så bestämde jag mig för att det klubbmärket skulle jag heja, vårda och värna i hela mitt liv. Att det sedan var snyggt var bara pluspoäng.
Inte en sekund att jag står eller någonsin stått för det som skapas av de supporters som skapar bråk, kalabalik och annat otrevligt runt och under matcherna men det är heller inte de som är AIK och framför allt inte de som är klubbmärket.