Hm....så här ser det ut just nu.

Huset ser ut som upp och nervända världen.
Kartonger, skruvar, dörrar, handtag och lådor överallt och däremellan alla kartonger där våra saker finns nedpackade under renoveringen.
I allt det lever en familj på 4 vuxna men hårt arbetande människor (jag räknar in mig själv i den kategorien )
Om ni hade en aning om vad min lilla Skorpa fixar på sina axlar just nu skulle ni hamna med knäna i asfaltsnivå. Det innebär att jag får stå med glada hejarop och muntra upp henne hela tiden medan pappan har suktat efter ett bad i flera dagar och Skalman fixar både praktik, tentor och renovering i samma svep.
Mamman brukar inte prata så mycket om hur hon mår men nu ska jag göra ett undantag.

Jag brukar ha ständig värk i kroppen som förflyttar sig från olika kroppsdelar och sidor samt övre och nedre delar men det jag känner nu är något helt annat.
Fingrarna krampar hela tiden och spretar åt alla möjliga håll så det är omöjligt att hålla i någonting någon längre stund. Kaffe i mugg utan sugrör används bara när det är folk omkring mig annars är sugrören mina bästa vänner just nu. Vissa gånger när jag lyfter något så börjar armarna skaka så hårt att det skvälper ut. Jobbigt med varmt kaffe i knäna hela tiden :(
Jag har ont i kroppen eller illamående i kroppen hela tiden och det känns som att huvudet ska sprängas i småbitar. Dessutom ser jag som genom en prisma. Känner mig som en insekt om ni förstår vad jag menar.
Konstig känsla och det enda jag kan få ut av det hela är att jag är på väg in i ett super skov.
Dessutom är jag väldigt känslig och blir väldigt lätt ledsen.
I dag fick jag veta av Skalman att jag börjar bli tråkig...........för jag vill aldrig lyssna på musik längre.
Inte ens han som levt hela sitt liv med mig förstår hur det är att leva som jag gör och hur viktigt det är att jag får ha lugn och ro i mitt liv.
Han förstår inte hur mycket jag påverkas av alla mina barns liv och leverne och hur min kropp speglar hur mitt liv fungerar eller inte.
Men det är naturligtvis så att jag har full förståelse för hans situation. Han står ju i början av sitt liv och har inte den erfarenheten i kroppen som jag har.

Att vara in i döden trött är en väldigt jobbig och tung känsla speciellt om man är en människa som alla ser på ur ett helt ennet perspektiv. Den starka, stadiga, modiga människa som jag alltid gjort sken av att vara. För det är den bild jag delat med mig av.
Nu har jag gett er en inblick i mitt liv och i min kropp så kanske ni alla kan förstå att bloggen inte är superaktiv just nu.
All energi går åt till att överleva en timma i taget för det är ungefär det jag orkar med att peppa alla andra till att våga, orka och köra på en stund till mot sina mål och sina dead lines i livet där ute utanför mitt liila hem i metropolen.

Vi pratar också mycket om hur det skrivna ordet kan tolkas olika av olika personer och i vilka media man kanske inte ska skriva så mycket för att man har ett skrivspråk som inte alla människor förstår. Allas skrivspråk hör helt enkelt inte hemma i alla medier.