Med minsta möjliga motstånd.........

kan man skriva fritt i etern och uttrycka sig som man vill och känner för till höger och vänster.
Det är helt vedertaget att man skränar ut sina åsikter under synonym - anonym!

Är man särskilt anonym då eller är man bara på jakt efter en reaktion utan att behöva stå tills svars för den?
Jag kan förstå att det kan finnas dem som följt bloggen flera år och som inte kunnat följa utvecklingen under de sista 2 åren och därför sitter o-vetandes om vad som hänt eller händer.
De kan faktiskt få den vinkeln att det är en falsk människa bakom tangenterna MEN de som har full insyn och tillgång till min stängda blogg har hela sanningen och hela händelseförloppet. De vet att det som hände och har hänt efter det är både positiva och negativa saker.

Det jag tar med mig från  2011 är att det finns människor i etern som spanar in och läser in sina egna åsikter i allt som skrivs och reagerar på dem för att sedan lufta åsikterna utan att stå för det. Fortfarande efter 2 års total tystnad om sådant som jag inte kan dela med mig av pga. "anonyma" åsikter sitter de och bevakar.
Det värsta är att det sannolikt är någon i min närmaste släkt eller bekantskap som spanar. Någon som inte förstår att det finns inget svart eller vitt i livet. Det finns en gråzon och i den lever alla vi normala människor som inte har problem med att se andra för vad de är och sig själv i spegeln även fula dagar.

Alltså borde jag nu att ta bort det första privata blogg-inlägget som skrivits sedan 2009 och jag kommer under kommande år att se på min familj och släkt med ett mer kritiskt öga. Men det kommer att få ligga kvar för det här är något som jag kommer behöva läsa flera gånger för att aldrig glömma bort att det finns anonyma människor i världen med åsikter utan värde men som skadar andra.
Har "anonym" tex tänkt tanken -
Vad sår jag för frö av osäkerhet hos den unga tjejen som fyller år idag?
Skadar jag henne mer än jag skadar Marie?
Kommer den unga tjejen förstå att jag skriver att Marie är falsk för att jag vill göra illa Marie och inte födelsedagsbarnet?

Ibland är man bra oaktsam när man skriver i etern...speciellt under anonymitet.
Jag kan vara ganska säker på att det är någon som jag spärrat från andra ställen för att jag ledsnat på alla inlägg/bloggar med gnäll och mörka inlägg, eller inlägg/bloggar som för om-värden är rosa men i verkligheten väldigt grå.

Inte en vanlig dag, utan en födelsedag!

Min lilla kusin som också råkar vara mina barns kusin också fyller 15 år i dag!

 Denna lilla bedårande varelse som givit sina föräldrar så mycket glädje och så många härliga skratt kan man säga massor om men något man inte kan anklaga henne för är att vara tjurig, tarvlig, bitchig eller andra tråkiga saker. Hon bjuder alltid på sig själv och hon ler alltid när man pratar med henne. En helt fantastisk människa.

Har idag blivit 15 år gammal vilket gör att man kan slås av hur gammal man själv blivit med åren men jag väljer istället att minnas den dag hon föddes med värme och glädje. Denna nu nästan vuxna tjej har genom livet burit en osynlig mantel som för evigt är vikt över hennes axlar. Manteln av att vara det barn som föräldrarna fick i stället för det barn som blev ett änglabarn. Den här tjejen har burit manteln i 15 år och varje dag gör hon det med en sådan värdighet, ödmjukhet och ett sånt otroligt egenvärde så jag blir rörd när jag tänker på hur mycket livsglädje hon skänker sina föräldrar, mor och far föräldrar och alla oss som har den stora glädjen att få vara hennes familj.
Tack lilla hjärtat för att du är just den du är, att du gör varje dag till en anledning att finnas för att man är nyfiken på vad du kommer göra av ditt liv. Framtidsvisionerna är höga från dig själv, samtidigt som att jag vill påminna dig om att mål i livet inte är riktiga mål om du inte har förmågan att revidera dem om det behövs eller om du märker att du valt fel väg.

Ett stort och enormt grattis till dig hjärtat, du som är ett av alla mina barn!
Ett lika stort tack, till din underbara mamma som låtit dig utvecklas att bli just sådan som du är! Tack svägerskan....tack!

Enda tillåtna förlusten?

Lite på det sättet har vi sett fram emot Annandags-matchen i Fyrishov.

Den matchen som man inte måste vinna trots det iskalla läget som AIK befinner sig i. Den matchen som man kan förlora utan att det blir snack om skrällförlust och storstryk.
Nej det var matchen som alla ansåg var klockrent Storvretas och att AIK skulle ens tänka tanken på att hämta hem några poäng därifrån var inte tänkbar.

Efter halva matchen var det faktiskt skrällvarning! AIK ledde med 2 - 0  och Storvreta spelarna hade allt för mycket julmat och stilla lunk i benen för att det ens skulle komma i närheten av intressant innebandy.
Lojt och segt tempo så fort de fick tag i bollen. AIK var det lag som spelat in sig i matchen och såg jämfört med Storvreta ut som jätte-atleterna!

Nu var det inte riktigt så fart-fyllt som det låter för även AIK:arna hade en del problem med att få fart i benen men de var snabbare än Storvreta med att hitta fram något i närheten av normal snabbhet.
Därefter var det som att Storvreta fått en avhyvling och dagsedel i period-pausen och de började faktiskt springa med bollen också. Med mer fart och mer måste över det hela så blev den sista perioden faktiskt rolig att titta på. Som sig bör av ett mästarlag så blev det till sist Storverta som lyckades bäst i avsluten och därav blev resultatet en förlust till på AIK:s konto och 3 ganska oviktiga pinnar på Storvretas.
De är inte direkt hotade i toppen.
Falun ligger numera efter dem men är det lag som helt klart visar bäst form så här i mitten av serien. Kommer den att hålla i sig?
Caperio visar sig inte heller vara i formtopp nu och det kan ju vara oroväckande med tanke på att det är i Mars man ska vara som mest på och i topp.

Hur det nu är så kommer det en ny tränare (Jocke Nordström) i Januari och då ska killarna åter sättas på prov med annat speltänk och kanske andra platser. Något de numera är vana vid så det ska nog gå bra så jag är inte orolig för den biten. Tror det kan vara nu det ska vända, sakta men säkert. Skönt att det är ett par dagars träning innan Jocke kliver in och första matchen ska spelas.
Då intar vi parketten och försöker bjuda Solna och AIK på en riktigt skön innebandymatch med 3 pinnar kvar i Borgen. Nytt år nya chanser!

Tills dess säger jag gott slut och gott nytt år till er alla.
Nu blir det privata inlägg ett par dagar om det nu blir något inlägg alls ;)
Det är ju inte allt man vill dela med sig av.....numera ;)

Förlåt och God Jul!

Det var verkligen inte meningen att tystna och bara försvinna från etern så där efter en förlust.

Jag är inte dålig förlorare (utom i Uno) men jag hatar att förlora!
Anledningen till tystnaden kan bara förklaras med ett svar - bensinstopp! Totalt energitapp! Proppen gick ur!

Men det finns ljuspunkter när man som jag hamnar i skottgluggen för sinnessjukt mycket i luften samtidigt.

Här har ni 2 av dem! Marina (t.v) som jag faktiskt haft äran att känna sedan VM 2006 tror jag att det var?! Ellie (t.h) som funnits i Borgen långt före mitt inträde som allt i allo och lite till =)

Sen har vi ju ingen mindre än Jojje! Min stjärnfotograf! En pärla vars hjärta klappar för ett fåtal saker i livet.......Sina barn, barnbarn, Eva och AIK! Ni hittar honom på jojjesplejs  =)

GittanG som ni hittar på innebandysajten!

Tian som man aldrig vet var man hittar!

Rosie som man hittar på Gnagarborgen!

Lasse och company som man hittar runt AIK

Där kan  man också läsa om årets julklapp till alla med AIK-hjärta!
Den nyheten gav mig en extra liten energiboost! Finns det någon som är viktig för laget i dagsläget så är det just denna unge man som väljer att stanna kvar trots att han inte är garanterad en plats i SSL för den måste han först få med sig laget och se till att de kammar hem. Säsongens mål kallar vi det.

Det är skönt med tid för eftertanke och revidering av mål!
Skönt att sänka ribban lite nu när det sett ut som det gjort under hösten. Det har varit tungt för laget och alla runt omkring men det känns ändå tryggt när de som har förmågan kliver in och tar ansvar och levererar verktygen som behövs för att vi ska kunna gå vidare och utvecklas i den nya anda som AIK befinner sig.
Rom byggdes inte på en dag och det gör inget lagsamarbete heller men kanske har vi hittat rätt nu...kanske är det nu som tåget landat på rätt räls och växlarna har tinats upp för att vi ska kunna styra åt rätt håll.

I morgon tar vi oss till Fyrishovs A-hall och ger förhoppningsvis Storvreta en match. Att vi självklart ska vinna matchen är det ingen som tror på och ingen som förväntar sig men att vi inte ska vika ner oss och inte ge dem poängen gratis det kan ni alla vara väldigt säkra på. Kan vi ta med oss en pinne eller tre så tänker vi göra det, utan att be om ursäkt eller säga förlåt!
Jag finns på plats som vanligt så har ni inte möjlighet att ta er till Uppsala själva så kan ni helt säkert följa med via everysport. Logga gärna in och snacka lite plastboll med mig när ni ändå är där. Det är helt kostnadsfritt och ett härligt sätt att få svar på frågor runt spel och hall utan att vara fysiskt på plats.

Nu vill jag önska alla en god fortsättning på julen och säger -
Väl mött i morgon. Ta vara på dagen för det gör jag :)

Måndag morgon i metropolen

En av de där tysta lugna morgnarna när gubbarna dragit till jobbet, Skorpan fortfarande sover och hundarna ligger runt mina fötter och värmer :)
Ljusen brinner på bordet och man känner en sån där härlig stund av total lycka!
Tänk att jag är en människa som fått äran och möjligheten att kunna känna lycka i hela kroppen över att bara få finnas till.

Nåja, det är trots allt de här små stunderna som håller mig igång. De stunderna som känns som de värdefullaste jag har och att jag lever ett fantastiskt bra liv trots smärta och en viss del av ensamhet för att kroppen inte längre vill samarbeta med mig på mina villkor.

Helt enkelt en stund av stilla ro och frid........

Struntar jag totalt i alla journalisters nedskrivning av innebandyns värde och allt annat tjafs som folk i etern har en tendens att klafsa runt i. Alla nedskrivningar om kriser och pankisituationer i diverse lag som brukar kallas självklara i serietoppen. Men ärligt talat..........
har innebandyn någonsin varit mer oviss än denna säsong?
Har man vid något tidigare tillfälle bara haft 2 av de 8 topp-lagen på de placeringar i serien som alla placerar dem på innan seriestart?
Innebandyn är helt enkelt inte oförutsägbar längre. Inget lag i SSL kan längre räknas bort innan serien närmar sig slutet. Inget lag är ett självklart slutspels-lag. Allt kan hända och allt går väldigt fort.
Det som är extra spännande i år är att man bara kan vara ganska säker på vilka 2 lag som kommer att vara serie-etta samt tvåa när serien är slut för inte ens vid serie-vändningen är det självklart vilka lag (utom möjligen två) som kommer att stå över slutspelet 2012.
Jämnt och spännande vilket borde vara det som vi alla lägger tyngden på när vi har kontakt med media.
En formsvacka kan stå på tröskeln och vänta medan det likaväl kan vara en formtopp som rycker i handtaget.

Nej, nu får det vara bra på en stund. Torktumlaren gör sitt magiska jobb och sedan blir det till att para ihop matchstrumpor och packa väskan för transport hem till Borgen senare i dag   :)
Men jag kan inte låta bli att visa er en skön bild som kan vara vändningen för "nya AIKs" härliga lag!

                                            Bilden är lånad av www.innebandysajten.se