Torsdag morgon

Skolan har problem -

rent etiskt är det här ett ställningstagande där det varken finns rätt eller fel. Men frågan är svår eftersom man bevisligen inte är koncekvent under skoldagen ens men också behöver visa att man har en sund policy.

Vi får se vad resultatet blir för även Skalman har ju ett ställningstagande att göra.

Jag tänkte att ni vill se min pärla Mille-Bille! Han är den som kan få hela världen att le :-) Aldrig vilar det några ledsamheter hos honom. Alltid ett leende på läpparna. Hans dagar är fyllda av skola, playstation och terrorisera sin mamma, pappa, syskon och assistenter med hyss och påhitt. Det enda som får honom ur balans är om någon byter kanal när det är motersport på TV ;-)

En dag ska jag berätta lite mer om denna mycket speciella och underbara människa som vår familj har fått äran att få leva nära.

Skalman ska till fjällen??????

Jaha, nu har jag fått iväg ett mail till skolan. Skalmans klass ska på klassresa till fjällen nästa vecka. Superkul! En resa som läraren har fixat med massa kul äventyr och matnyttiga kunskaper.

Som ni säkert vet allihopa så finns det policy i alla skolor. De har ofta 0-tollerans på både alkohol och tobak vilket jag förespråkar halvhjärtat. Nu menar jag inte att man ska tillåta ungdommar att dricka och röka, men jag anser att man bör föra en diskusion med sina ungdommar om faran med att använda dessa droger och att man faktiskt som vuxen har rätt att ta ställning åt sina barn. Den rätten försvinner först när barnen fyller 18 år enligt svensk lag.

Personligen har jag lite svårt att förstå skillnaden mellan att vara 17 år och 364 dagar och att vara 18 år. Jag ser gärna att vi vuxna försöker lära våra ungdommar att vi lever i ett samhälle och en verklighet där det finns en gråzon.

Skalman kom och talade om att han börjat snusa :-( och som rökande förälder blev jag tvungen att ta ställning. Hur ska jag hantera det här?
Det här hände för snart 1 år sedan och huruvida det är rätt eller fel så har han snusat sedan dess. Däremot håller han sig från cigaretter och alkohol. (Observera att jag vet att han både provat att röka och dricka alkohol sedan dess men också fått ta koncekvenserna av det). Ungdommar har inga större problem att få tag i varken tobak eller alkohol, det finns kanaler runt dom som vi kan välja att blunda för eller vara vakna på och försöka stoppa eller se till att vårt barn förstår riskerna och koncekvenserna av att hantera dessa droger.

Skolans policy är ändå den som är styrande i det här fallet. Det är ju lärarna och den medföljande föräldrarna som tar på sig ansvaret under en hel vecka.
Så nu har vi föräldrar och Skalman tagit ställning och nu återstår att se hur skolan väljer att hantera det. Kanske blir Skalman hemma nästa vecka och tillbringar dagarna i en annan klass. Jag kan inte garantera och skriva under på att han inte har med sig snus. Men jag kan skriva under på att jag inte accepterar att han har med sig cigaretter och alkohol. Om han anser att han inte kan vara utan snuset 1 vecka så kan jag inte garantera att han inte smyger med sig det och därmed är det skolans beslut huruvida han ska få följa med eller inte.

Skolan har bestämt att följer man inte reglerna så blir man hemskickad på egen bekostnad och det tycker jag är bra, MEN vår ekonomi håller inte för att han ska åka upp med bussen för att sedan flygas hem dag 1. Så nu får vi se vad som händer och vilka beslut som tas under dagen. Jag hoppas att skolan kan se på problemet utifrån sitt sätt att agera under vanliga skoldagar då Skalman ju faktiskt snusar utan att varken andra elever eller lärare reagerar.

Eller ännu bättre - att skolan för en diskusion med Skalman och dom gör en överenskommelse som sedan följs utan vidare diskusioner från Skalman. Det kan man faktiskt begära av en tonåring som fyller 16 om en vecka och en skola som inte bara förmedlar kunskaper från böcker utan också tränar ungdommar i att leva och delta i vårt vuxna samhälle.

En vanlig grå tisdag...

så har dagen varit. Men lite kul har jag haft ändå, när jag kom till jobbet så var snickar lasse där och i full gång med att riva ut den del av Blomman som ska bli mitt mottagningskök. Så ÄNTLIGEN är det på gång. Efter planering koll hos olika myndigheter och instanser så kommer det att bli möjligt att prova att öka på arbetstiden. Det är något jag ser fram emot.

En annan kul grej som hänt i dag är att blåbärspangkakan är här igen. Jag trodde aldrig jag skulle säga så här men -

Jisses vad jag har saknat de 2 tjejernas fnitter, tjatter och skratt!!!!!

Nu känns det som vanligt eller i alla fall så vanligt det kan bli. En ny vardag är på väg att ta form.

(Ps! Bilden är av äldre datum ;-) Ingen anledning att festa en tisdag)

Nu är det TV som gäller för kvällen och kanske jag kan lura Anders att ge mig lite mat till magen också :-)

Hoppas Majsan och flaggskeppet har det bra där borta på ön och att Kalle Söderman snart är frisk igen. Jag saknar Majsan på bloggen och Kalle vid kaffebordet :-)

Egna tankar

Jag lovade ju att komma tillbaka med lite tankar om innebandyn och här kommer dom.

Jag vet inte riktigt om det är jag som har fel när jag påstår att det faktiskt har blivit mer skadedrabbat i målvaktsledet inom innebandyn. Den här sista säsongen har i alla fall påverkat mig och mitt sätt att se på mina hjärtans idrott.

Visst är det så att innebandyn är en sport i ständig förändring och spelet går snabbare och snabbare. Spelarnas teknik och bollkontroll blir bättre hela tiden och även deras teknik att slå iväg bollen. Det ställer automatiskt högre krav på både målvakter och domare.

Rent fysiskt så finns det en övre gräns på hur snabbt man kan flytta en kropp på ca 75-80 kg (ganska normal vikt på en man/kille i tonårs/yngre herre katergorien). Den gränsen är sedan länge förbi vad gäller möjlighet till sidledsförflyttning i samma takt som spelarna hinner passa - ta emot - skotta iväg. Det betyder att det ställs högre krav på att man har bra backar som har förmåga att läsa spelet och bryta bollbanan.

Det var just ett antal sådana moment som senast igår kostade ytterligare en skada. Den här gången var det revbenens tur. Tidigare har nacken fått ett par svingar, ena foten och smalbenet samt ett par fingrar.

Ibland kan man tycka att vi målisföräldrar är sjåpiga och kinkiga med våra barn, men om man liksom jag är en sådan mamma som alltid har sagt till ungarna att det är sånt som händer för att sedan få veta utav läkaren som röntgar handen att ungen har 17 felaktigt ihopläkta frakturer i fingrarna så har man kanske lite rätt att vara sjåpig.

Men vad är det som händer egentligen? Är det verkligen så att innebandy ska vara en sport där det är tillåtet att slakta målisfingrar, fötter och trycka till med knäna mot huvudet så hjälmen flyger av och nacken får en whip lash?

Jag är ganska övertygad om att det är tidsfråga innan något riktigt allvarligt händer i våra hallar. Må någon se till att det går väl men också att innebandysverige börjar kräva ett renare spel runt mål.

Ofta ser man motspelare som trycker in målvakten så långt i mål att de nästan kliver in i målgården vid frislag. Denna tyngd mot huvud/nacke men också rygg vid dessa strider mellan motståndarcenter/forward och medspelarback som kör stenhårt försvar och försöker trycka ut motståndaren är situationer som man borde kunna stävja från domarhåll. Varför säger domaren inte till killarna att lugna ner sig??

Jag har följt alla matcherna på TV från säsongens SSL och jag kan inte påminna mig att jag sett några liknande skador har inträffat i den serien. Visst är det ett renare spel med jämnare motstånd än vad vi kanske hittar i de lägre undomsserierna men dessa spelare ska ju kunna spela ren innebandy ändå. Dessutom är jag övertygad om att domarens sätt att observera och reagera vid ruffspel i målgården är den enda utvägen att stävja denna teknik.

Som det är just nu så spelar man i första hand för att få till ett bra eget spel. Fungerar inte det så försöker man få motspelarlaget att tappa humöret, är även det utan resultat ja då ger man sig på fult spel både med gliringar, fula tacklingar, och slag mot målvakt.

Är det så vi vill ha det ??? Var tog alla bra domare vägen???

Måndag efter lunch...summerar jag sista dagarna

Här bredvid ser ni Skalman under uppvärmning, en sån där dag då man ser på hela honom att det ska "hin håle" själv till att göra mål på honom idag. En sån dag som en av föräldrarna kallar "blåbärsplockardag" Skalman roar sig med att plocka bollar i luften och får det att se hur enkelt ut som helst. Den tekniken har han Uffe Svärd att tacka för. En gång i tiden sa nämligen Uffe åt sina killar att möta boll - möt boll, killar möt boll!

Det annamade Skalman och säger att det är därför han ofta lyckas ta dom i luften på väg in i mål. Tekniken ger i och för sig oss i publiken hicka för vi är ju tvärsäkra på att det skulle bli mål, men istället reser han sig upp och spanar in att Haeger är med på sin kant och på väg till anfall. Ett snabbt och långt utkast som studsar mot sarg en gång och Haeger har den på klubbladet långt före både med och motspelare har hunnit vända om.

I hörnet snett ovanför Skalman ser vi BBIF F93 målisen, Matilda Ternvall. En av de målisar som Skalman gärna ger en hjälpande hand. Att hon sedan är kul att titta på både vad gäller målvaktskunnande och i "snygghet" ser han bara som positiva egenskaper hos henne ;-) Det var emellan Skalmans matcher som vi fick möjlighet att kolla in tjejernas match mot Huddinge. Visserligen kände man inte riktigt igen dom, de spelade lojt och var sällan först på boll. Det gjorde väl inte saken bättre när vi hela tiden kunde höra Huddinges målis ropa -Akta 6:an, håll 6:an, kolla 9:an, håll koll på 9:an. Ja 6:an och 9:an fick inte det utrymme de brukar ha och fick inte till sitt extremt fina passningsspel heller. Kanska beror det på att bi Bele Barkarbyare har svårt att få känslan av hemmaplan när vi spelar i Kallhälls Sporthall. Nej, för oss är det nog i alla fall gamla skabbiga Björkeby som är HEMMA.

Uppe i andra hörnet är Skalman på gång igen men nu på "hemmaplan" ?? i Kallhälls Sporthall. Även här ser vi att han käkat taggtråd till frukost. Vi gillar när han vaknar och säger

- idag behöver jag utrymme så i dag ska dom hålla sig utanför stora målgården.

Det betyder att Skalman inte tycker om att ha folk för nära och att han spelar långt ut och använder hela målområdet, eller mer korrekt - anser sig ÄGA hela målområdet.

Visst är det härligt när man ser sin unge hålla tätt och stoppa allt i sin framfart! Men som ni vet så finns det alltid ett par saker att tillägga vid såna uttalanden :-)

Tappar killen humöret så kan han antingen bli tvärtät eller som ett såll. I första matchen mot Danderyd så blev det lite svajigt efter att han själv rullat bollen över sin egen mållinje med foten.

Det matchen slutade 4-8 till BBIF och 3 fina pinnar lades till i P914A där killarna gjort sitt för i år. Nu återstår bara att se vilken placering det räcker till. Det är ju 2 omgångar kvar för de andra.

BBIF f93 matchen slutade 1-1. Synd för tjejerna hade behövt en vinst i den matchen.

I Skalmans sista match blev det till sist 4-4 vilket inte var ett rättvist resultat utan bara visar på hur illa det kan sluta när man inte kan hålla tand för tunga. Mer om det kommer när jag fått i mig lite kaffe och en liten rykpinne ;-) Inte allt för upphetsande läsning men ändå väl värd en tanke hoppas jag.