Oj vilken herrejössesdag det blev..

av dagen i går ;)

Många känslor svajjade med full styrka.
Telefonen gick varm över storstadens nejder och mitt öra har numera trycksår på snibben.

Jag börjar med det som för dagen var jobbigast men bäst (inte för mig och familjen utan för vårt lilla hjärta)

Denna underbara lilla hårboll har fått komma till hundhimlen och springer nu över ängarna med Bosse Boxer. Ett tungt beslut som har mognat fram långsamt men oåterkallerligt under sommaren som gått.
Slut på hennes stress för att hon inte klarar av att tillföra flocken något av allt det som hör hennes instinkter till. Nu när hon finns i himlen så finns heller inte några hinder för henne att fylla sin uppgift ;)

Sen var det möte med alla killarna i HJB.
Det var fantastiska 25 närvarande!!! 2 av killarna hade fått lov att avstå pga. olika anledningar.
Träningen på onsdagskvällen var det 23 gubbar närvarande!
Tänk om killarna fortsätter i den här stilen - då blir det riktigt riktigt bra =)

Skalman kommer att ha ytterligare en vecka då han inte tränar eller spelar matcher för att ryggen ska få lite mer tid men han måste också sköta om sig och se till att han tränar upp främst magmusklerna som tydligen är de muskler som hjälper ryggan att hålla sig i bra skick. Jobbigt tycker han men ett måste säger jag.

I dag åker han till Heffaklumpen och lär väl bli kvar där till söndag, han har ju inte träffat henne på en HEL vecka!!!!
Han är så jäkla söt så det finns inte! Jag måste åka dit nu mamma för annars tror hon nog att jag inte tycker om henne längre.
Men jag tror att han misstar sig, jag tror att hon visst tycker om honom men även hon har ju varit tokförkyld och hängig. Hon måste ju få vara sjuk utan att han får för sig att det ska ta slut!!!
Den unga kärleken är inte lätt alla dagar i veckan :)
Hoppas nu bara att han inte smittar ner hela hennes familj med den förkylning som ligger i hans kropp och lurar.

Anders och Skalman hjälptes åt att åka till Görvälns återvinningscentral i går em. Äntligen är det tomt från skräp på fram och baksidan så nu ska vi väl kunna vinterstänga tomten för säsongen.

Nu ska jag jobba vidare med några målvaktsövningar som jag sedan ska försöka skicka upp till Umeå :) Hoppas att de får lite tips och ideer som de kan använda.

Nu kör vi full fart mot helg =)

Paracetamol...

är Skorpans bästa kompis just nu ;-)
Ibland tänker jag att livet är orättvist, som i det här fallet.
Min ena syster har i alla år haft väldigt jobbigt en gång i månaden - värk, kramper och allmänt illamående under 2-3 dagar.
Min svägerska har haft en mindre helvete med samma månadscykel.
själv har jag haft turen att gå genom åren utan att känna av problemen. Bara vetat att när jag snetänder på 0 sekunder i 1 timme så är det dax dagen efter.

Skorpan har ärvt alla systers och svägerskans besvär!!!
Hon har tidigt i livet lärt sig att paracetamol är ett preparat som kommer att finnas i hennes vokabulär under många år framåt.
Man kan ju inte kliva in på ett bygge och säga

- Tja grabbar jag har pms och en jävla värk så nu får ni vara snälla mot mig!

Snacka om att gubbarna skulle ha kul!!!! :-) Gliringarnas högtid skulle infinna sig och gubbarna skulle tycka att Majsan (kallas tydligen alla tjejer på byggen) är guds gåva till byggbranchen.

Nu ska jag se om jag lyckas väcka en annan lite varelse i huset. en väldigt speciell liten varelse som inte riktigt förstått hela vidden med de oskrivna reglerna som gäller i vårt samhälle :-)
En oslipad diamant!


Det är ju skoldag och han lovade mig att han skulle kliva ur kuddlådan utan tjafs i dag:-) Sovklockan skulle inte vara allsmäktig utan mammans ord skulle vara gällande.
Det tror jag när jag ser det sa jag ;-)

Senare ska jag försöka ta en promenad med en löpande tik och en tonårshane!!
Låter som en höjdare va?
Nåväl, Kompis är arbetssökande idag så jag får väl blinka snällt och be honom följa med och ta den ena av dem.
Typiskt, det här med "kvinnor". Först vill hon inte veta av honom och nu vet hon inte hur mycket hon ska kunna visa sin kärlek till honom. Men vi som vet hur hundar fungerar kan ju bara tala om att den här förälskelsen upphör om 3 dagar när höglöpet är över.
Stackars Sigge han fattar ingenting:-)
Han borde söka sig till byggbranchen så han lär sig något om det kvinnliga könet.

Söndag och ordningen återställd

Sigge är hemma igen efter en underbar helg ute på ön. Nu är mosters kompost ren och fin, alla pinnar ligger i en hög tillsammans med en och annan sko. Han har helt enkelt haft det fantastiskt bra.
Fiffin har saknat honom och förstår inte riktigt varför hon inte får vara med honom bara för att hon löper ;-)
Men vi tycker att 2 hundar och 2 katter är mer än nog med tanke på att dammsugaren måste gå på högvarv nu när alla 4 djur fäller vinterpälsen.

Vi är alla 5 ordentligt möra efter Globenpasset igår. 9.30-21.30 är några intensiva timmar som känns i kroppen och som man idag skulle kunnat vara utan. Samtidigt säger alla 5 att vi inte skulle vilja ha det ogjort.

Jag lovade att försöka förklara hur de kommer sig att vi alla 5 ställer upp på sådana här evenemang helt ideellt och här kommer den förklaringen som jag kan ge er.

Utan alla ideellt arbetande personer finns inte den ekonomiska förutsättningen för att innebandyn ska kunna växa och bli en så stor idrott som den är idag och förhoppningsvis blir den ännu större med tiden.
Ingen människa som inte rullat ut/ihop tv-mattan ska uttala sig om huruvida det är ett enkelt jobb som är snabbt gjort.
Den mattan är ett satans helvete att rulla ut och in. Tung som ett as och helt samarbetsvilligt
Ingen människa med förståndet i behåll skulle ta det arbetet. Inte ens om man tjänade 150:- timmen.
Men att göra det 1-2 ggr/säsong kan vara helt okej om man som vi brinner för idrotten och spelet.

När vi ställer upp på de här evenemangen så gör vi det för att betala tillbaka lite av allt det som innebandyn ger våra barn. Lagkänslan, klubbkänslan, samhörigheten, glädjen att vinna en match, sorgen att förlora en match, kamratskapen. Känslan av att duga och vara bra på någonting. Men också att upptäcka att alla inte kan vara bäst på allt utan att det finns en plats inom idrotten för alla som bara vill ge den en chans och att man inte ger upp bara för att man inte är bäst på just det som jag gör nu men jag kan vara bäst på något annat.

Att se glädjen i en 8-årings ansikte när han/hon gjort mål är obetalbart! Att se sorgen och ledsamheten i 8-åringa målvaktens ögon när någon gjort mål är också obetalbart om man sedan kan säga - Jösses vad bra du var idag! Du gjorde nästan allting rätt och var rättplacerad hela tiden. du tänker rätt men glöm inte att innebandymatcher väldigt sällan slutar med 0-0. Det är inte ovanligt med siffrorna 5-7 eller tvärtom. Det är en snabb sport och det gäller att hela laget jobbar åt samma håll hela matchen. - att se ögonen gå från sorgsenhet till lättnad, ja det är obetalbart.
Att se samma sak upprepas vid 15-års åldern är något helt annat för då har både målgörare och målvakt förstått att ingen match är slut förräns slutsignalen gått.

Helt enkelt det vi sagt till våra barn hela tiden -
Kan du inte förlora så kan du heller inte vinna!!!!

Vi förlorar orken i kroppen varje gång vi ställer upp på de här evenemangen men vi vinner varje gång också, för vi visar våra "barn" att tillsammans kan vi hjälpa innebandyn att vinna yta och mediatimmar på ett proffesionellt sätt. Precis som innebandyklubban med vänner gjorde för några helger sedan genom den här insattsen.

Full fart mot helg ;-)

Visst är den vacker?

I dag har jag inte mycket att komma med igentligen men jag ska väl ändå försöka få ner några rader.
Tvättmaskinen står och centrifugerar så hela huset skakar :-) Får lov att flörta med kompisen om att fixa så den står i lod igen.

Anders ska till Danderyds sjukhus för att göra en gastroskopi. De måste kolla varför han mår illa så ofta och har svårt att äta. De är lite oroliga över hans snabba viktminskning och en sköterska trodde det var ett bråck medan Anders läkare Martin tror att det kan vara för trångt där matstrupen går ner i magsäcken.
Själv hoppas jag att det är så enkelt som att han äter för fort - annars är det risk för en till operation.
Jag vet! Det är inte alls samma risk som den förra operationen men jag tänker på att Anders är rädd för läkare/sjukhus och att "barnen" har en ganska otäck upplevelse bakom sig med Anders.
Fast det är klart att det vore kanske en fördel med en operation som sedan visar sig gå på räls och utan efterverkningar :-)
Aldrig är man riktigt nöjd :-)

Nej nu ska jag gå på sedan ska jag studsa in i duchen. Ha en bra dag. Rapport från sjukhuset kommer senare under dagen.

En stund av stilla ro och frid.......

en liten tår på min kind.
En tanke till alla de män, kvinnor och barn som står mitt i sin första alla helgona helg utan just den där nära och kära.

Måste bara tala om för mina egna -
Jag älskar er - glöm aldrig bort det!
Ni är så värdefulla och underbara - sluta aldrig med det!

Till alla er som har er första alla helgons helg utan er nära och kära -
Låt tåren trilla på din kind men glöm inte att en stilla vindpust på din kind är en smekning och hälsning från någon som håller dig kär.

En liten Sigge kan ni väl få titta på också :-)
Numera 4 månader och uppe i 17 kilosklassen. Han har vuxit om Fiffin med 15 cm. på höjden och gillar att bära runt på skor. Speciellt mina!!!???
Anders säger att det beror på min tåbira! :-(