Första semesterdagen :-)

det är ju inte så att solen skiner från en klarblå himmel och termometern står och svajar runt 30 grader .... MEN... det är första semesterdagen!

Det har inte blivit så mycket tid vid tangeneterna den senaste tiden, ork och lust har inte funnits. En hel massa tid har gått åt till att komma till insikt med vad som händer mellan familjens 4 väggar.
Jag ger er ingen detaljerad uppdatering men jag kan ändå sammanfatta vad det hela gått ut på och vad resultatet har blivit.

Skorpan och Kompis vill bli behandlade som vuxna med rätten att göra som dom vill när och hur dom vill, vilket vi numera kommit överens om. I gengäld så ska de sluta behandla mamma och pappa som ett par mäniskor som står i giv akt och väntar på att det ska passa dom att komma hem och leva som barn igen. Det är inte helt lätt när man ska få sina vuxna barn att förstå att vi inte bara är föräldrar utan också mäniskor med samma behov och känslor som de själva.

Med handen på hjärtat - hur många av er tror att ni kommer att ha era "barn" med er på husvagnssemester när de är 16? - 19? - 22? Det har vi!!!!
Ni ska veta att vi gärna umgås med våra "barn" och de är alltid välkomna innanför våra dörrar men kanske är det tid för oss att sätta ner foten och börja leva som 2 vuxna individer som har egna intressen och behov av egen tid :-)

Hur som helst så är jag ju väldigt stolt över mina "barn" - Skorpan ska ta sig i kragen och se till att hon får tag i en bra lärlingsplats from augusti. Kompis söker nytt jobb för brinnande livet och det ser ut att kunna lösa sig och sedan har vi Skalman - han har jobbat varenda dag sedan skolavslutningen och som det verkar så tänker han bara vara ledig den veckan som husvagnen rör sig mot Öland!!!! Sedan har han skckat in pappret till gymnasieintagningen eftersom han helst vill gå lärlingslinjen på Kista men "bara" kommit in på byggprogrammet på Kista.

Sist men inte minst kan vi tala om att Anse ska till Danderyd i morgon för att träffa dietist och kirurg. Nu tar han första steget mot operation för viktreducering. Bara han inte tappar bort sitt underbara sätt att vara på, hans humör och hans skratt på vägen så ska jag mer än gärna stötta honom på alla vis jag kan (även om jag INTE störs av hans storlek på annat sätt än att hans kropp lämnar en massa fysiska signaler om att den inte mår så bra.

Nåja, jag ska försöka ge er en uppdatering i morgon efter sjukhusbesöket. Ha det gott så länge.