Jag skrev inte viklen dag klockan 3 ;-)

och bilderna får jag inte till riktigt, ska be Skalman om hjälp :-)

toksol och riktigt varmt det är veckans tema. Därav dålig bloggfrekvens ;-)
Vet ni hur varmt det kan bli ute vid havet???? Det vet jag!! När svetten börjar rinna på fru Nygren då är det varmt ska ni veta :-)

Nåja, nu är vi hemma i Stockholm igen och hunden är en lycklig liten skit, när vi kom hem var hela huset städat och skinande, helgrillad fläskfile med potatiskroketter och grillsås stod på bordet därefter följde inlagda päronhalvor med vaniljsås och nybryggt kaffe!!!!!
Är jag bortskämd eller?????
Kompisen hade lagt ner hela sin energi för att inte hemkomsten skulle blir för hård och jag lovar att han lyckades. Jösses vad man kan sakna dessa "barn" ibland.

Veckan i korta drag kan beskrivas med sol, sol och mera sol. Strand, nybakade tekakor, smögensmörgås och grillat.
Vid ett par tillfällen har jag dock funderat på hur det stod till med Skalman och Skorpan.
Onsdag kväll förklarar jag för Skalman att jag har bortdomningar i fingrarna (hör tydligen till sjukdommen) varvid han konstaterar att jag nog har "schtickerslang" i fingrarna :-) Fredag dag sitter dom i bilen och gör "beates" (tydligen vanligt inom tecknomusiken). Jag och Anders funderade på hur vi skulle se till att de fick en ny dos av koldioxid för att återställa deras vanliga lite tysta molokna stil. Detta är nu åtgärdat genom att åka över Essingeleden med Norsk Ac = alla 4 rutor nervevade.

Herr Nygren har återerövrat sin fotölj framför tv:n och själv försöker jag få liv i mina fingrar vid tangenterna, som vanligt funderar jag på om jagh ska ge hunden sin vanliga dos av promenad eller om Kompisen ska få ta en sväng till med henne. Benen känns väl inte helt i form efter 8 timmar i bil men å andra sidan kanske det är precis vad som behövs.

Nu till en viktig händelse under veckan!
Telefonsamtal från Lasse E AIK - kan jag sitta i sekreteriatet under AIK´s hemmamatcher under kommande säsong?? Trots intensionen att skära ner på åtaganden så kan man ju inte låta bli att tacka JA nu när innabandytarmen har börjat göra sig påmind igen, för visst är det så!!! Nu vill man ha igång säsongen och få se lite riktig sport snart. VM och OS i all ära men det kan inte mäta sig med INNEBANDYN !!!!
Trots det så måste jag erkäänna att jag är lite orolig för den tendens som finns inom innebandysverige just nu. Man lyfter upp 92-93 or till junior och A-lag i allsköns klubbar. Är dessa ungdomar färdiga för den utmaningen eller blir det omedveten elittänk???? När ska man bestämma vilka som har begåvningen att bli "stjärnor" ??
Jag kommer säkert att återkomma om dessa tankar framöver under säsongen, inte minst för att det finns seniorspelare som inte vill spela i lag med mindreåriga i. Ett exempel kan vara att man lägger träningen på sådan tid att juniorerna fortfarande jobbar och att det då bara blir yngre spelare uttagna till match eftersom de är dom som har störst träningsnärvaro och frekvens.
Nu tänker ni att det här inte händer men jag vill ändå höja ett varningens tecken för att det kan och med sannolikhet kommer att hända. Det går alltid att skylla på tex. de yngres bättre kondition, vilja och styrka - risken är bara att man "bränner" ut deras träningsvilja och framförallt lust till innebandyn när det inte längre är på "skoj" och trvlig samvaro med kompisarna. Nåja, vi får se framöver vad som händer - kanske är det jag som har fel och då finns det ingen anledning att oroa sig ;-)