Dessa underbara ungdommar :-)

Jo, jag menar varje bokstav!

Jag älskar dessa obstinata, komplexa, märkliga varelser med deras egna språk, liv och egenskaper!!!!



De sista dagarna har jag hamnat i situationer där folk (vuxna) anser att de har problem med sina tonåringar. Det har rört sig om allt från prepubertetstinna 12-åringar till egentligen fullt vuxna ungdommar på 20 år.

Jag vill inte på något sätt påstå att jag aldrig haft problem med mina egna 3 eller att de skulle ha varit mycket enklare att hantera än andras tonåringar men jag vill bestämt hävda att jag alltid har haft en ganska bra dialog med dem och alltid har känt mig lyssnad till.



Min övertygelse att respekt för varje enskild person i dennes situation föder respekt tillbaka till mig.

Lät rätt krångligt va???

Men jag ska försöka fördjupa mig i mina tankar och bjuda med er i dem så kanske vi kan hjälpas åt att förstå eller i alla fall inse hur olika vi vuxna/tonåringar är, fungerar och tänker.
För vi är som 2 olika befolkningar på helt olika planeter. Med helt olika värderingar.

Jag vill påstå att dessa märkliga varelser går att förstå om man bara försöker lära sig deras språk hjälpligt, har lite inlevelseförmåga och ett ton tålamod :-) Inte min starka sida alla dar i veckan men helt möjligt att plocka fram när jag verkligen måste.

Här kommer ett exempel bara för att vi alla ska ha ett ämne att hålla i. vi tar det delat på de 3 dagar det handlar om :-)
Dag 1.
- Skalman skaffar sötnos vilket betyder att han helt plötsligt inte kommer hem efter plugget och heller inte skickar det vanliga sms:et om att han sitter på bussen i Kista.
Jag är ju inte bara mamma utan Hönsmamma med stort H så jag skickar ett sms med frågan - var är du? -
Skalman svarar i Kista med sötnos.
Mamma svarar - oki, när har du tänkt vara hemma??
Skalman svarar vid 5-tiden.
Mamman svarar - det låter oki, då ses vi vid 5 :-)

Dag 2.
Sklaman hör inte av sig när skolan är slut och när det gått en timme skickar mamma ett sms
- var är du?
Skalman svarar att han är i Kista men ska strax åka hem. ( klockan 15,45)
Mamma svarar - oki, men var hemma senast vid 5 ;-)
Skalman svara - jadå, lovar! :-)
Mamman svarar - tänk på att inte använda för mycket förtroendekapital.
Skalman svara - Nej då jag lovar! :-)

Klockan 17,45 kliver Skalman innanför dörren och säger ett halvmenat förlåt jag missade bussen.
Jag svarar att nu har han använt förtroendekapitalet 2 dagar och när man bränner det för 3:dje gången utan att fylla på det så tar det slut.

Dag 3.
Skalman skickar ett sms kl 15,00 och talar om att han ska vara kvar i Kista en stund.
Mamman svarar - vad är en stund???
Skalman svarar - till 4 typ
Mamman tänker att det är oki, nu har han förstått att man hör av sig så ingen behöver undra eller bli orolig så hon svarar -
Oki men var hemma senast vi 5 tiden då :-)

Klockan hinner bli 17,05 och mamman skickar ett sms med frågan -
Var är du?
Skalman svarar - bussen krockade och de stod och pratade men nu åker vi igen
Mamman svarar- bränn inte förtroendekapital som du inte har.
Skalman svarar inte.
När Skalman kommer hem klockan 18,05 ( det tar 20 minuter med bussen och max 10 minuter att gå) med sötnos så blir han platsad vid köksbordet (trots sötnos) och får veta att han ska tala om hur vi ska lösa detta problem med förtroendekapitalet som numera rör sig någonstans mellan minus 2-3?

Skalman svarar - vet inte!
Mamman talar om att det finns 2 alternativ.

Alternativ 1.
Ruta 1!!!! vilket innebär att han ska kliva innanför vår ytterdörr senast 37 minuter efter avslutad skoldag annars kommer mamman att kliva in i skolans korridorer och se till att det blir grymt pinsamt för honom ( de som känner mig vet att det är just vad som händer och att jag kan vara ruskigt pinsam när det passar mig)

Alternativ 2.
Skalman får en sista chans att bygga förtroendekapital vilket betyder:
Hör av dig när du inte kommer som du sagt, ta ansvar för att göra det du ska-när du ska, passa den tid du själv sagt eller kommit överens om.
Vid minsta miss blir det automatiskt alternativ 1 som gäller med omedelbar verkan.

Eftersom jag aldrig hotat med något som jag inte verkställt (inte ens hot som jag inte själv tyckt varit riktigt rätt efter att ha lugnat ner mig) så vet alla mina ungar att koncekvensnotan står fast.

Rätt eller fel??
Ingen aning men det har hjälpt mig många gånger. Trots det så har jag varit noga med att be om ursäkt för att jag kanske ibland gett för hårda koncekvenser men jag har aldrig ändrat på dom. Bara talat om att det kan bli så när man försöker förhandla med någon som man inte har något förhandlingsutrymme med.