Baksmälla....

är något man kan ha på många sätt.
Här kommer jag beskriva ett.

Seg i kroppen och knoppen....lite skamsen och lite förtegen.
Lite som att ha en sån där vansinnigt tung baksmälla i ryggen.
Gubben hoppade inte jämnfota av mitt inlägg kan jag lugnt säga.
Han uttryckte sig ungefär så här:
(Jag har censurerat lite) Även om du har rätt i sak gumman så ska du ta mig f-n låta mig ta mina egna strider och om du känner dig kränkt för min skull så ska du i det minsta fråga om det är ok att du skriver om det innan du gör det. Ta aldrig någon annans strid för då bestämmer du att det ska stridas i saker som den andra kanske inte alls vill ta striden för!

Vilken klok gubbe jag har!
Tänk att det ska vara så svårt att inte ta över andras reaktioner utan bara låta dem reagera och sedan hitta de ljusa glimtarna i det hela. Måste lära mig att inte vara så snabb och intensiv, att stanna upp och tänka till innan jag gör saker och ting, häver ur mig saker och ting och framförallt tar för mig av andras projiceringar.

Hm.....som den klimakteriekossa som jag både upplevs som och som jag faktiskt är så ligger det nära till hands att använda det som ursäkt men den funkar inte heller i vårat hus eftersom jag alltid varit som kokande mjölk. Blir rosenrasande på 2 hundradels sekunder för att sedan lugna ner mig lika fort och då kunna vara objektiv på ett vuxet och vettigt sätt.

Hur som helst så kan man undra vad det har med innebandy att göra?
Jo...så här är det.......
när innebandyspelare reagerar så gör de det här och nu i stunden men när de kliver av planen och fått matchen lite på distans (en halv/hel timme) så har de helt plötsligt en annan syn på den så hetsiga situationen.
Precis så tror jag det kan vara i väldigt många matcher som ju är viktiga för några lag och oviktiga för andra.
Vi närmar oss slutspel och man kan riktigt känna hur det börjar triggas och hetsas lite överallt i landet och i etern.
Spännande tid vi går till mötes...spännande!