Befinner vi oss allihopa om vi inte arbetar inom vården eller annat serviceyrke som har sin höjdpunkt på helgen :)
Själv har jag dagar som jag inte alltid håller ordning på, onsdag eller torsdag? Vad gör det för skillnad?
Jag räknar nog mest söndagar och fredagar = hem från Bredsand/till Bredsand.
I kväll ska jag träffa alla killarna i HJB, äta pizza, berätta om allt som händer inför nästa säsong och försöka få ordning på allt som måste förberedas, fixas och iordningställas så att vi kan starta upp säsongen i lugn och ro utan att först göra "skitjobbet"
Nej, vi ska kunna se fram mot upptakten med tillförsikt och veta att allt står redo att tas i bruk.
Alla har sina tröjnummer, alla vet vilka dagar vi tränar, alla vet vilka krav som ställs och alla vet vad de kan kräva av oss, alla vet var de ska hitta info och var de ska uppdatera sig själva. Kort sagt alla har koll på läget.
Tror ni att vi lyckas?
Jag är övertygad!
Nu ska vi bara få de nya killarna att förstå hur det fungerar i ett herrjunior lag med egna ansvar, att navla av föräldrarna utan att ställa dem utanför.
Ett arbete som tagit ett år för de äldre juniorerna och som lyckats med blandat resultat, alla är vi olika men det är inte föräldrarna som haft svårt :)
En och annan utav killarna har forfarande svårt att hitta knapparna på datorn och en och annan väljer sms istället men i det stora hela så har jag faktiskt inte haft kontakt med någon förälder utom vid de tillfällen då de har frågat om vi behöver hjälp med något eller om vi kan lägga information så de kan se den utan att behöva åtgärda något =)
Det som känns kul är att killarna frågat efter sommarträning(!) och det ska man inte göra om man inte är beredd att utföra den :)
Sommarträning blir det! Med löpträning och fys :)
Vilket jag bara ser fördelar med. Kanske kommer vi att kunna lägga vikten på innebandy efter sommaren i stället för att börja bygga kondition när det bara är ett par veckor kvar till seriestart :)
Ska fundera lite på om vi kanske ska anmäla laget till blodomloppet nästa år i Juni. Känns som att det kan vara en bra uppstart till sommarträningarna. Inte helt fel att det dessutom ställer lite krav på funderingar kring blodgivning och donation vilket är viktigt i dagens samhälle.
Det är ytterligare ett sätt att visa vilja.
Visar inlägg med etikett Hm. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Hm. Visa alla inlägg
onsdag 3 juni 2009
onsdag 13 maj 2009
Hm........
Jag är inte helt nöjd med denns syn :(
Men kan inte göra något åt det, jag får leja in någon som kan tänka sig at åtgärda för inga pengar alls, var nu en sådan finns?
Men jag tröstar mig med att det i det minsta betyder att sommaren är på väg.
tisdag 12 maj 2009
En meter virrvarr av tankar i en....
innebandytokig innebandymorsas huvud.
Jag känner att jag behöver sätta mina tankar och funderingar på pränt och vad är väl bättre än att göra det i min dagboksliknande blog???
Innan jag börjar så vill jag påpeka för ev. läsare att precis som vanligt så är det här MINA tankar, åsikter och funderingar kring mitt och mina barns liv och vardag.
( för hugade tränare och andra kritiker så kan det vara av värde att ha förståelse för att mina barn långt ifrån alla gånger håller med mig och även talar om det för mig)
Men med respekt för att alla människor har rätt till en egen åsikt och känslor så förväntar jag mig att folk har förmågan att läsa och granska det skrivna som mina tankar och inte lägga det på mina barn.
När nästa säsong kör igång är det ganska exakt 11 år sedan Skalman kom hem och sa
- jag ska följa med Basse på innebandy träning :-)
Anders som alltid varit sporttokig säger självklart
- Vad kul! Jag följer med och hälsar på tränarna och ser hur det fungerar.
1 timme senare kommer en mycket glad och nöjd Skalman hem och säger
- Nästa träning ska jag vara målvakt :-) Jag ska bli som pappa!
(Det vill sig inte bättre än att Skalman spelar sin första match en helg då jag och Anders befinner oss i Tyskland (Anders dömmer Landhockey-VM)
Ik Bele möter Töjnan som de aldrig tagit poäng mot och Skalman visar sig vara en naturbegåvning. Matchen slutar 1-1 vilket inte hänt tidigare. (Enligt dåvarande lagledare)
Med tanke på hur utsatta innebandy målvakternas knän och rygg är så blir det naturligtvis inköp av hutlöst dyra knäskydd, Skalman vägrar att pendla mellan målet och utespelande. Dessutom lyckas han utan större svårigheter övertala pappan om att det är bättre med en helt egen utrustning och hjälm så plånboken blev väldigt tom och det var inte den sista gången det hände :-)
Ett par år och guldmedaljer samt matchens lirare priser senare kommer Skorpan hem och säger samma sak!!!
- Jag ska börja spela innebandy och vara målvakt i Ik Bele :-)
Varvid det blev ytterligare inköp av ny utrustning och hjälm. Den 5:e i ordningen.
(Det här inlägget kommer vara riktat mer på Skalmans innebandy, Skorpans kommer jag skriva om lite senare när en del pusselbitar trillat på plats)
När barn börjar med en idrott i Sverige så är det en oskriven lag att man som förälder ställer sig i fiket, ställer upp i seket, åker med på cuper och kommer med glada hejarop.
Vi var inte sena att ställa upp :-) Självklart ska vi dra vårt strå till stacken och finnas till hands för våra barn.
Åren gick och Skorpan utvecklades precis som Skalman, med en lite skillnad. Skorpan har i alla år kunnat bänka sig själv för att laget ska ha största möjliga chans att vinna. Har hon inte känt sig "på" så har hon valt att säga det till tränaren. Medan Skalman i alla år har ansett att alla matcher är hans.
Skalman har under många år spelat i sin egen åldersgrupp (92) och vid många tillfällen blivit bänkad av olika anledningar. En del av förklaringarna han fått är att han är för ojämn, han har inte samma rutin som den andra målisen, han har inte förmågan att behålla fokus, han har inte explosiviteten i kroppen.
Eftersom vi i alla år har valt att föra in spelschemat i almanackan direkt när det kommit på hösten och sedan valt att planera vårt liv efter att barnen alltid ska kunna vara spelbara om de tas ut till match, insåg Skalman till slut att han gång efter annan var den målis som tog laget till slutspel och ofta ända fram till kvartsfinal för att sedan bli bänkad under semi och final med olika förklaringar som orsak.
Man skulle kunna tro att han i det läget skulle välja att sluta med sin sport.
Men inte Skalman!
Han fick erbjudande om att få spela i P91 i stället som helt plötsligt stod utan målvakt. Sagt och gjort. Han visste från början att det laget inte hade kommit lika långt i utvecklingen men att de hade väldigt kul på sina träningar och matcher. De spelade innebandy för att vinna matcherna men det viktigaste för dem var att de hade kul och fick spela. En helt annan mentalitet helt enkelt. Dessutom var de killarna lite mognare än Skalmans 92-kompisar. Vilket också var en fördel med tanke på att Skalman ofta har ansetts vara äldre än han är. (Minst i barnaskaran)
Förra sommaren fick Skalman möjlighet att träna med herrarna i A-laget och tyckte det var skitroligt (det ryktas om att han är välkommen denna sommar också).
Han missade inte en enda träning. Att han sedan anser att han utvecklades väldig mycket under de träningarna är ju ett extra plus. Under den gångna säsongen har han vid ett flertal tillfällen ställt upp för herrarnas B-lag och ännu har de inte förlorat en match som han stått i målet.
Lika mycket för att herrarna är duktiga som att Skalman har gjort riktigt bra matcher.
Men han platsar inte i herrjuniorernas A-lag.
Han har provtränat för dem och blivit ratad, han har ställt upp för dem i P92-cuper men då han inte känner alla de som spelar i de cuperna (massa nya utifrån) kan han inte dirigera dem och de har ingen aning om hur han spelar så det finns inget samspel mellan laget och Skalman så det har inte gått så bra, dessutom har han väl inte gått in för de matcherna på ett helt juste humör eftersom de redan ratade honom på provträningen. (Vore för d-ligt om tränarna lägger de förlusterna på Skalman) Men det skulle ju inte vara första gången det händer honom. Han har ju tidigare fått skulden för en förlust efter att först ha ställt upp för P91 och sedan 1 timme senare spelat för P92. Den gången ansåg dåvarande lagledaren att han skulle ha avstått från P91 matchen för han behövdes ju i P92. (De hade ingen av de andra 3 målvakterna spelbara?)
I dag ser Skalman hur hans möjligheter att vidareutvecklas i föreningen blir strypta för all framtid.
Som förälder blir man ställd mot väggen - man vet att han har alla förutsättningar för att bli en riktigt duktig målvakt om han kommer till ett lag som fungerar och har fungerande tränare som har förmågan att förstå vikten av att arbeta med målvakterna lika mycket som att arbeta med utespelarna.
Jag vill påstå att man inte blir målvakt utan att man föds med talangen och sedan beror det på hur mycket intresse man har och om man har den mentala styrkan att klara en så pass utsatt position Sist men inte minst beror det på om man har en tränare och förening som förstått vikten av att se varje individ i ett lag. Att de förstår att inget lag är bra om man tror att man kan plocka ihop ett gäng spetsspelare. Man måste även ha slitvargarna som jobbar i det tysta, och killarna som har förmåga att hålla ihop laget och mentaliteten i gruppen.
Gruppdynamik är något som borde ingå i varje tränares utbildning som alla tränare borde ha innan de går in som tränare och framförallt så borde ingen förälder få vara inblandad i lagen efter att "barnen" fyllt 12 år (den ålder då man börjar med tabellfört seriespel)
Inte heller jag borde egentligen vara inblandad i laget trots att jag verkligen har förmågan att inte lägga mig i tränarnas arbete och uttagningar. Mina ev.tankar och funderingar skriver jag här och jag har verkligen inte så höga tankar om mig själv så jag tror att jag har en stor välbesökt blog som alla tränare är inne och läser för att höra mina åsikter om någonting. (Möjligen för att kolla att jag inte skriver något som de känner sig kränkta av)
Men Skalman som är en klok 17-åring gör som mamman och pappan råder honom.
Han väljer att stanna 1 år till i sin modersförening för att ha tid att hitta rätt balans mellan arbete och idrott. Samtidigt som han själv vill se hur föreningen går vidare med de projekt som nu har startats upp.
Bele Barkarby If är ingen stor förening även om den är "stor" inom ungdoms innebandyn. Många känner till smeknamnet "Bele" och det är inte alls konstigt med tanke på att föreningen hade ett mycket duktigt P87-lag för ett antal år sedan och även P92-laget gjorde sig ett namn i innebandy världen. (Båda årgångarna under samme skickliga tränare Ulf Svärd)
I dag är det mest F93/F94 och F96 som presterar de finaste insatserna. Jag tar inte upp damlagets bragd att ta sig till div 2 eftersom det är F93 tjejernas insats som gjort den bragden. Men det finns gott hopp om P96 och P97 som är mycket skickliga trots sin ringa ålder. Visst finns det kapacitet i föreningen att bli stor men då krävs det att föreningen börjar satsa långsiktigt istället för snabba "elitsatsningar" som dör ut innan de etablerat sig.
Där kom alla tankar runt Skalmans innebandyår :-)
Om han vill så är det inte omöjligt att det kommer en halvmeter till om 10 år :-)
Jag känner att jag behöver sätta mina tankar och funderingar på pränt och vad är väl bättre än att göra det i min dagboksliknande blog???
Innan jag börjar så vill jag påpeka för ev. läsare att precis som vanligt så är det här MINA tankar, åsikter och funderingar kring mitt och mina barns liv och vardag.
( för hugade tränare och andra kritiker så kan det vara av värde att ha förståelse för att mina barn långt ifrån alla gånger håller med mig och även talar om det för mig)
Men med respekt för att alla människor har rätt till en egen åsikt och känslor så förväntar jag mig att folk har förmågan att läsa och granska det skrivna som mina tankar och inte lägga det på mina barn.
När nästa säsong kör igång är det ganska exakt 11 år sedan Skalman kom hem och sa
- jag ska följa med Basse på innebandy träning :-)
Anders som alltid varit sporttokig säger självklart
- Vad kul! Jag följer med och hälsar på tränarna och ser hur det fungerar.
1 timme senare kommer en mycket glad och nöjd Skalman hem och säger
- Nästa träning ska jag vara målvakt :-) Jag ska bli som pappa!
(Det vill sig inte bättre än att Skalman spelar sin första match en helg då jag och Anders befinner oss i Tyskland (Anders dömmer Landhockey-VM)
Ik Bele möter Töjnan som de aldrig tagit poäng mot och Skalman visar sig vara en naturbegåvning. Matchen slutar 1-1 vilket inte hänt tidigare. (Enligt dåvarande lagledare)
Med tanke på hur utsatta innebandy målvakternas knän och rygg är så blir det naturligtvis inköp av hutlöst dyra knäskydd, Skalman vägrar att pendla mellan målet och utespelande. Dessutom lyckas han utan större svårigheter övertala pappan om att det är bättre med en helt egen utrustning och hjälm så plånboken blev väldigt tom och det var inte den sista gången det hände :-)
Ett par år och guldmedaljer samt matchens lirare priser senare kommer Skorpan hem och säger samma sak!!!
- Jag ska börja spela innebandy och vara målvakt i Ik Bele :-)
Varvid det blev ytterligare inköp av ny utrustning och hjälm. Den 5:e i ordningen.
(Det här inlägget kommer vara riktat mer på Skalmans innebandy, Skorpans kommer jag skriva om lite senare när en del pusselbitar trillat på plats)
När barn börjar med en idrott i Sverige så är det en oskriven lag att man som förälder ställer sig i fiket, ställer upp i seket, åker med på cuper och kommer med glada hejarop.
Vi var inte sena att ställa upp :-) Självklart ska vi dra vårt strå till stacken och finnas till hands för våra barn.
Åren gick och Skorpan utvecklades precis som Skalman, med en lite skillnad. Skorpan har i alla år kunnat bänka sig själv för att laget ska ha största möjliga chans att vinna. Har hon inte känt sig "på" så har hon valt att säga det till tränaren. Medan Skalman i alla år har ansett att alla matcher är hans.
Skalman har under många år spelat i sin egen åldersgrupp (92) och vid många tillfällen blivit bänkad av olika anledningar. En del av förklaringarna han fått är att han är för ojämn, han har inte samma rutin som den andra målisen, han har inte förmågan att behålla fokus, han har inte explosiviteten i kroppen.
Eftersom vi i alla år har valt att föra in spelschemat i almanackan direkt när det kommit på hösten och sedan valt att planera vårt liv efter att barnen alltid ska kunna vara spelbara om de tas ut till match, insåg Skalman till slut att han gång efter annan var den målis som tog laget till slutspel och ofta ända fram till kvartsfinal för att sedan bli bänkad under semi och final med olika förklaringar som orsak.
Man skulle kunna tro att han i det läget skulle välja att sluta med sin sport.
Men inte Skalman!
Han fick erbjudande om att få spela i P91 i stället som helt plötsligt stod utan målvakt. Sagt och gjort. Han visste från början att det laget inte hade kommit lika långt i utvecklingen men att de hade väldigt kul på sina träningar och matcher. De spelade innebandy för att vinna matcherna men det viktigaste för dem var att de hade kul och fick spela. En helt annan mentalitet helt enkelt. Dessutom var de killarna lite mognare än Skalmans 92-kompisar. Vilket också var en fördel med tanke på att Skalman ofta har ansetts vara äldre än han är. (Minst i barnaskaran)
Förra sommaren fick Skalman möjlighet att träna med herrarna i A-laget och tyckte det var skitroligt (det ryktas om att han är välkommen denna sommar också).
Han missade inte en enda träning. Att han sedan anser att han utvecklades väldig mycket under de träningarna är ju ett extra plus. Under den gångna säsongen har han vid ett flertal tillfällen ställt upp för herrarnas B-lag och ännu har de inte förlorat en match som han stått i målet.
Lika mycket för att herrarna är duktiga som att Skalman har gjort riktigt bra matcher.
Men han platsar inte i herrjuniorernas A-lag.
Han har provtränat för dem och blivit ratad, han har ställt upp för dem i P92-cuper men då han inte känner alla de som spelar i de cuperna (massa nya utifrån) kan han inte dirigera dem och de har ingen aning om hur han spelar så det finns inget samspel mellan laget och Skalman så det har inte gått så bra, dessutom har han väl inte gått in för de matcherna på ett helt juste humör eftersom de redan ratade honom på provträningen. (Vore för d-ligt om tränarna lägger de förlusterna på Skalman) Men det skulle ju inte vara första gången det händer honom. Han har ju tidigare fått skulden för en förlust efter att först ha ställt upp för P91 och sedan 1 timme senare spelat för P92. Den gången ansåg dåvarande lagledaren att han skulle ha avstått från P91 matchen för han behövdes ju i P92. (De hade ingen av de andra 3 målvakterna spelbara?)
I dag ser Skalman hur hans möjligheter att vidareutvecklas i föreningen blir strypta för all framtid.
Som förälder blir man ställd mot väggen - man vet att han har alla förutsättningar för att bli en riktigt duktig målvakt om han kommer till ett lag som fungerar och har fungerande tränare som har förmågan att förstå vikten av att arbeta med målvakterna lika mycket som att arbeta med utespelarna.
Jag vill påstå att man inte blir målvakt utan att man föds med talangen och sedan beror det på hur mycket intresse man har och om man har den mentala styrkan att klara en så pass utsatt position Sist men inte minst beror det på om man har en tränare och förening som förstått vikten av att se varje individ i ett lag. Att de förstår att inget lag är bra om man tror att man kan plocka ihop ett gäng spetsspelare. Man måste även ha slitvargarna som jobbar i det tysta, och killarna som har förmåga att hålla ihop laget och mentaliteten i gruppen.
Gruppdynamik är något som borde ingå i varje tränares utbildning som alla tränare borde ha innan de går in som tränare och framförallt så borde ingen förälder få vara inblandad i lagen efter att "barnen" fyllt 12 år (den ålder då man börjar med tabellfört seriespel)
Inte heller jag borde egentligen vara inblandad i laget trots att jag verkligen har förmågan att inte lägga mig i tränarnas arbete och uttagningar. Mina ev.tankar och funderingar skriver jag här och jag har verkligen inte så höga tankar om mig själv så jag tror att jag har en stor välbesökt blog som alla tränare är inne och läser för att höra mina åsikter om någonting. (Möjligen för att kolla att jag inte skriver något som de känner sig kränkta av)
Men Skalman som är en klok 17-åring gör som mamman och pappan råder honom.
Han väljer att stanna 1 år till i sin modersförening för att ha tid att hitta rätt balans mellan arbete och idrott. Samtidigt som han själv vill se hur föreningen går vidare med de projekt som nu har startats upp.
Bele Barkarby If är ingen stor förening även om den är "stor" inom ungdoms innebandyn. Många känner till smeknamnet "Bele" och det är inte alls konstigt med tanke på att föreningen hade ett mycket duktigt P87-lag för ett antal år sedan och även P92-laget gjorde sig ett namn i innebandy världen. (Båda årgångarna under samme skickliga tränare Ulf Svärd)
I dag är det mest F93/F94 och F96 som presterar de finaste insatserna. Jag tar inte upp damlagets bragd att ta sig till div 2 eftersom det är F93 tjejernas insats som gjort den bragden. Men det finns gott hopp om P96 och P97 som är mycket skickliga trots sin ringa ålder. Visst finns det kapacitet i föreningen att bli stor men då krävs det att föreningen börjar satsa långsiktigt istället för snabba "elitsatsningar" som dör ut innan de etablerat sig.
Där kom alla tankar runt Skalmans innebandyår :-)
Om han vill så är det inte omöjligt att det kommer en halvmeter till om 10 år :-)
onsdag 15 april 2009
Snabbuppdatering
Ok!!!!!!
En nokia mår INTE bra av att tvättats i 40 grader! Jag har lärt mig det nu!!!
Anders mår bra men har sår vid skarven mellan magsäcken och tarmen. Alltså magsårsmedicin och sedan ny Gastroskopi :-(
nu väntar Skorpan och Willys, kommer tillbaka i kväll.
Se you!
En nokia mår INTE bra av att tvättats i 40 grader! Jag har lärt mig det nu!!!
Anders mår bra men har sår vid skarven mellan magsäcken och tarmen. Alltså magsårsmedicin och sedan ny Gastroskopi :-(
nu väntar Skorpan och Willys, kommer tillbaka i kväll.
Se you!
torsdag 2 april 2009
Vår i luften och helg på intåg!
Säger jag bara!!!
Tur att lillasysteryster kunde förbarma sig med lite värkmedel, annars veta f-n om jag inte valt tandläkaren i alla fall. TACK syster!! :-)
Tänkte bara retas lite med kusinvitamin i Hedemora genom att sätta in bilden här under:
nu är det bara 30 dagar kvar tills det är dax att byta ut Jakobsen till Roos.
i övrigt har jag fikat med svägerskan Sanne som premiärcyklade ner till Skälby, cykeln står kvar hos oss :-)
Nej då hon var inte för trött men eftersom jag tog med henne till willys så blev det för många kassar för transport hem på en cykel så hon hämtar den i morgon.
Då ska jag åka till Bredsands Camping och fälla vintertältet :-)
Bilder kommer säkert under helgen.
Ha en bra kväll för nu väntar tv och bok sedan är det tidig godnatt hos mig och min tand.
onsdag 1 april 2009
Onsdag kväll
mellan Skalmans träningar och innan Skorpans och mammans promenad med hundarna :-)
I dag när jag var på min vanliga surfingtur i etern så hittade jag den här bilden på svenska innebandyförbundet.
Jag frågade herr Nygren som ju är yrkeschaufför och borde ha koll på nya skyltar om detta var ett Aprilskämt eller inte?
Enligt honom så har han inte hört att det ska bli några nya skyltar i år och han log lite så där lagom finurligt som bara han kan göra. Speciellt när han inser att Fru Nygren är osäker på om hon ska lite på det hon läser eller vara kritiskt ifrågasättande.
Nåväl, hans spjuveraktiga leende gav mig svaret och jag kände mig missnöjd med att han trodde jag blivit lurad medan jag själv är nöjd med att jag faktiskt fortfarande kan läsa en text och vara kritisk i min bedömning av sanningshalten:-)
I dag när jag var på min vanliga surfingtur i etern så hittade jag den här bilden på svenska innebandyförbundet.
Jag frågade herr Nygren som ju är yrkeschaufför och borde ha koll på nya skyltar om detta var ett Aprilskämt eller inte?
Enligt honom så har han inte hört att det ska bli några nya skyltar i år och han log lite så där lagom finurligt som bara han kan göra. Speciellt när han inser att Fru Nygren är osäker på om hon ska lite på det hon läser eller vara kritiskt ifrågasättande.
Nåväl, hans spjuveraktiga leende gav mig svaret och jag kände mig missnöjd med att han trodde jag blivit lurad medan jag själv är nöjd med att jag faktiskt fortfarande kan läsa en text och vara kritisk i min bedömning av sanningshalten:-)
tisdag 31 mars 2009
Hm... Ledsen alla ni som är trogna
innebandymålisläsare :-(
Majsan blev förvånad häromdagen när hon upptäckt att jag är vad hon kallar "råtta" vad jag kallar sann AIK:are :-)
Här kommer en hemlighet till - jag är tandläkare-rädd!!!! (Skvallra inte till mina ungar för de har aldrig upptäckt det)
OCH - jag har tandvärk!!!! Så nu funderar jag på om det finns någon liten tandfe som kan komma hit och fixa till så jag slipper eländet????
För ett tandläkarbesök är visserligen inplanerat på torsdag men det är Skalmans tid och han ska ju dit för att kolla varför det knakar i hans käke varje gång han tuggar.
Han är snäll och tycker jag ska ta den tiden så väntar han till nästa vecka när han också har en tid men jag tackar vänligt men bestämt NEJ! Han skulle bara veta varför :-)
Nu har ni fått en liten förklaring på varför jag bloggtystnat i dag, men som sagt kommer bara tandfen till mig inatt så ska ni se att jag är tillbaka i morgon med samma intensitet som jag brukar ha :-)
Sov gott
Majsan blev förvånad häromdagen när hon upptäckt att jag är vad hon kallar "råtta" vad jag kallar sann AIK:are :-)
Här kommer en hemlighet till - jag är tandläkare-rädd!!!! (Skvallra inte till mina ungar för de har aldrig upptäckt det)
OCH - jag har tandvärk!!!! Så nu funderar jag på om det finns någon liten tandfe som kan komma hit och fixa till så jag slipper eländet????
För ett tandläkarbesök är visserligen inplanerat på torsdag men det är Skalmans tid och han ska ju dit för att kolla varför det knakar i hans käke varje gång han tuggar.
Han är snäll och tycker jag ska ta den tiden så väntar han till nästa vecka när han också har en tid men jag tackar vänligt men bestämt NEJ! Han skulle bara veta varför :-)
Nu har ni fått en liten förklaring på varför jag bloggtystnat i dag, men som sagt kommer bara tandfen till mig inatt så ska ni se att jag är tillbaka i morgon med samma intensitet som jag brukar ha :-)
Sov gott
tisdag 24 mars 2009
Attans också.... nu har jag problem!!!
AIK har släppt tiderna för semimatcherna i Solnahallen.
Nu måste jag flörta med Herr Grapne i Bele Barkarby IF!!!
Snälla Grapne bli inte sur nu men AIK och mitticupen krockar!!!!
Kan vi hitta en lösning som känns okej för BBIF??? och lilla mig???
Jag skickar ett mail och hoppas att du är med mig :-)
Nu måste jag flörta med Herr Grapne i Bele Barkarby IF!!!
Snälla Grapne bli inte sur nu men AIK och mitticupen krockar!!!!
Kan vi hitta en lösning som känns okej för BBIF??? och lilla mig???
Jag skickar ett mail och hoppas att du är med mig :-)
söndag 15 mars 2009
Oviktigt vetande???
Som jag tidigare skrivit så undrade jag ju hur väl föreningar och klubbar tar hand om sina unga målvakter så de stannar i modersklubben och dessutom fortsätter upp i vuxen ålder. Jag kikade runt lite i alla tabeller och kollade hur det ser ut.
Hur många målvakter i SSL säsongen 08/09 spelar för sin modersklubb????
1. Viktor Klintsten 1988 Storvreta med ett par säsonger i andra föreningar men åter i moderklubben
2. Axelsson Christoffer Uggla 1991 i Pixbo Wallenstam som växlat mellan Pixbo Wallenstam IBK och IBF (vad är skillnaden?)
3. Christian Jurkiewicz 1988 Picbo Wallenstan Innebandyklubb
4. Andreas Jurkiewicz 1987 Pixbo Wallenstam Innebandyklubb
5. Theodor Lindberg 1989 Innebandyföreningen Falun
6. Erik Thelin 1991 Järfälla IBK
7. Fred Lafquist Järfälla IBK 1981 med ett par säsonger i andra föreningar men åter i moderklubben
Hur många målvakter som spelat i Elitserien under säsongen 08/09 spelar i sin modersklubb???
1. Jessica Jonsson 1992 Balrog B/S
2. Camilla Hellgren 1990 Endre
3. Hanna Sihlman 1987 Endre
4. Lauma Visnevska 1989 Endre
5. Terese fredriksson 1992 KAIS Mora
6. Elin Forsberg 1988 Karlstad Innebandyförening
7. Andreia Koller 1979 FBC Engelholm
På herrsidan kan man se att det är 5 målvakter från 80-talet och 2 från 90-talet.
På damsidan är det jämnare. 3 från 80-talet och 3 från 90-talet och en representant från 70-talet.
Så kanske är faktiskt damerna bättre på att behålla sina målvakter på hemmaplan?
Speciellt Endre kan klappa sig själv på axeln och vara nöjda för de har inte mindre än 3 målvakter som fortfarande spelar för sin moderklubb!
Jämt fördelat om man tittar på både herr och damsidan och det borde glädja alla oss som tycker att daminnebandy är lika kul att titta på som herrinnebandyn.
Hur många målvakter i SSL säsongen 08/09 spelar för sin modersklubb????
1. Viktor Klintsten 1988 Storvreta med ett par säsonger i andra föreningar men åter i moderklubben
2. Axelsson Christoffer Uggla 1991 i Pixbo Wallenstam som växlat mellan Pixbo Wallenstam IBK och IBF (vad är skillnaden?)
3. Christian Jurkiewicz 1988 Picbo Wallenstan Innebandyklubb
4. Andreas Jurkiewicz 1987 Pixbo Wallenstam Innebandyklubb
5. Theodor Lindberg 1989 Innebandyföreningen Falun
6. Erik Thelin 1991 Järfälla IBK
7. Fred Lafquist Järfälla IBK 1981 med ett par säsonger i andra föreningar men åter i moderklubben
Hur många målvakter som spelat i Elitserien under säsongen 08/09 spelar i sin modersklubb???
1. Jessica Jonsson 1992 Balrog B/S
2. Camilla Hellgren 1990 Endre
3. Hanna Sihlman 1987 Endre
4. Lauma Visnevska 1989 Endre
5. Terese fredriksson 1992 KAIS Mora
6. Elin Forsberg 1988 Karlstad Innebandyförening
7. Andreia Koller 1979 FBC Engelholm
På herrsidan kan man se att det är 5 målvakter från 80-talet och 2 från 90-talet.
På damsidan är det jämnare. 3 från 80-talet och 3 från 90-talet och en representant från 70-talet.
Så kanske är faktiskt damerna bättre på att behålla sina målvakter på hemmaplan?
Speciellt Endre kan klappa sig själv på axeln och vara nöjda för de har inte mindre än 3 målvakter som fortfarande spelar för sin moderklubb!
Jämt fördelat om man tittar på både herr och damsidan och det borde glädja alla oss som tycker att daminnebandy är lika kul att titta på som herrinnebandyn.
onsdag 11 mars 2009
Blandad onsdagsmorgon...
Jag vill börja med att ge Caroliine en
för att du med din kommentar på mitt inlägg om målvaktstankar har bekräftat att det här är ett problem som finns och som vi vuxna i ungdomsidrotten borde börja diskutera och prata om på ett sätt som främjar idotterna och därmed också barn/ungdommarna.
För en gång skull ska jag dela med mig av mina innersta tankar till omvärlden. Det är inte ofta som jag har problem med mina "barn" och finns dom så brukar det sluta med ett par timmar vid köksbordet, många koppar kaffe och sedan drar vi i alla lösa trådar som hänger och tovar ihop sig ;-)
Men nu går jag bet!
Jag vet att Skorpan är stor och vuxen! Jag vet att "barnen" ska gå sina egna vägar!
Jag vet att det är normalt att mina värderingar synas i sömmarna och kanske till och med kastas!
Vad jag inte visste tidigare är att man kan sörja ett "barn" som på alla sätt är närvarande.
Att man kan förlora det värdefullaste man har för att man inte förstår vad som händer och inte når fram så man får svar.
Skorpan som är en av mina bästa vänner (hon har alltid sagt vad hon tycker och tänker även om det varit obekvämt för mig) har vuxit ur vår familj.
Hon har funnit en man som hon förälskat sig i, som hon kanske kommer leva hela sitt liv med och då borde jag som mamma vara den lyckligaste som finns.
Det är jag också men jag sörjer också mitt barn.
Jag vet att detta låter som en mamma i deppresionstider men det handlar inte om det.
Det handlar om att vi nu ska ta oss igenom nästa fas i livet.
Hon ska gå från att vara min dotter till att bli en vuxen kvinna som jag ska ha en vuxen rellation till.
Jag ska gå från att vara mamma till att vara en annan vuxen kvinna som hon ska ha en vuxenrellation med.
Många bråk har vi om att när man är 20 år så ska man tvätta sina egna kläder, man ska dansa veckotangon med damsugaren, man ska helt enkelt hjälpa till och ta ansvar för hemmet.
Här har vi ett problem - Skorpan vill bemötas som vuxen men fortfarande slippa allt vuxenansvar.
Jag vill försöka bemöta henne som vuxen men också kräva att hon tar vuxenansvar.
Hur många finns det inte i Sverige som jobbar heltid, handlar, städar, tvättar, lagar mat, träffar vänner, gymmar, tvättar bilen, rensar rabatten?????
Om alla dessa Svenskar klarar det så borde rimligtvis lilla Skorpan också göra det. Speciellt om hon har 4 andra i hushållet till hjälp!
Men värst av allt är känslan av att vi aldrig kommer att mötas som vuxen-vuxen.
Därav sorgen av ett förlorat barn.
Nu tänker ni säkert - jo då lilla tanten, visst kommer ni att mötas igen. Ni ska bara ta er igenom den här fasen. -
Men så här är det:
Jag har lärt alla "barnen" att
1. det jag säger inte är allsmäktigt
2. du är en egen individ med egna tankar, åsikter, känslor
3. du har rätt att vara en egen individ
4. du behöver inte älska alla men du måste respektera alla
5. du får den respekt du förtjänar
6. du ska bemöta varje människa så som du själv vill bli bemött
Skorpans och min rellation faller på punkt 4!
Hon behöver inte älska mig men hon måste respektera mig. Vi är nog 2 väldigt olika personligheter och hade vi inte varit mor/dotter och träffats ute i samhället så är jag inte den typ av människa som hon hade valt att umgås med.
Så enkelt men endå svårt är det.
Sug på den karamellen ni som fått för er att jag alltid är så duktig och en sådan fantastisk mamma. Även jag har mina grå fläckar och dagar som är mindre roliga.
för att du med din kommentar på mitt inlägg om målvaktstankar har bekräftat att det här är ett problem som finns och som vi vuxna i ungdomsidrotten borde börja diskutera och prata om på ett sätt som främjar idotterna och därmed också barn/ungdommarna.
För en gång skull ska jag dela med mig av mina innersta tankar till omvärlden. Det är inte ofta som jag har problem med mina "barn" och finns dom så brukar det sluta med ett par timmar vid köksbordet, många koppar kaffe och sedan drar vi i alla lösa trådar som hänger och tovar ihop sig ;-)
Men nu går jag bet!
Jag vet att Skorpan är stor och vuxen! Jag vet att "barnen" ska gå sina egna vägar!
Jag vet att det är normalt att mina värderingar synas i sömmarna och kanske till och med kastas!
Vad jag inte visste tidigare är att man kan sörja ett "barn" som på alla sätt är närvarande.
Att man kan förlora det värdefullaste man har för att man inte förstår vad som händer och inte når fram så man får svar.
Skorpan som är en av mina bästa vänner (hon har alltid sagt vad hon tycker och tänker även om det varit obekvämt för mig) har vuxit ur vår familj.
Hon har funnit en man som hon förälskat sig i, som hon kanske kommer leva hela sitt liv med och då borde jag som mamma vara den lyckligaste som finns.
Det är jag också men jag sörjer också mitt barn.
Jag vet att detta låter som en mamma i deppresionstider men det handlar inte om det.
Det handlar om att vi nu ska ta oss igenom nästa fas i livet.
Hon ska gå från att vara min dotter till att bli en vuxen kvinna som jag ska ha en vuxen rellation till.
Jag ska gå från att vara mamma till att vara en annan vuxen kvinna som hon ska ha en vuxenrellation med.
Många bråk har vi om att när man är 20 år så ska man tvätta sina egna kläder, man ska dansa veckotangon med damsugaren, man ska helt enkelt hjälpa till och ta ansvar för hemmet.
Här har vi ett problem - Skorpan vill bemötas som vuxen men fortfarande slippa allt vuxenansvar.
Jag vill försöka bemöta henne som vuxen men också kräva att hon tar vuxenansvar.
Hur många finns det inte i Sverige som jobbar heltid, handlar, städar, tvättar, lagar mat, träffar vänner, gymmar, tvättar bilen, rensar rabatten?????
Om alla dessa Svenskar klarar det så borde rimligtvis lilla Skorpan också göra det. Speciellt om hon har 4 andra i hushållet till hjälp!
Men värst av allt är känslan av att vi aldrig kommer att mötas som vuxen-vuxen.
Därav sorgen av ett förlorat barn.
Nu tänker ni säkert - jo då lilla tanten, visst kommer ni att mötas igen. Ni ska bara ta er igenom den här fasen. -
Men så här är det:
Jag har lärt alla "barnen" att
1. det jag säger inte är allsmäktigt
2. du är en egen individ med egna tankar, åsikter, känslor
3. du har rätt att vara en egen individ
4. du behöver inte älska alla men du måste respektera alla
5. du får den respekt du förtjänar
6. du ska bemöta varje människa så som du själv vill bli bemött
Skorpans och min rellation faller på punkt 4!
Hon behöver inte älska mig men hon måste respektera mig. Vi är nog 2 väldigt olika personligheter och hade vi inte varit mor/dotter och träffats ute i samhället så är jag inte den typ av människa som hon hade valt att umgås med.
Så enkelt men endå svårt är det.
Sug på den karamellen ni som fått för er att jag alltid är så duktig och en sådan fantastisk mamma. Även jag har mina grå fläckar och dagar som är mindre roliga.
fredag 6 mars 2009
kommentarer som tystar och tystnar
Kom på en annan sak ;-)
När någon är arg och irriterad så skriver man gärna kommentarer och vill att det ska vara konkret och kunstruktivt men när man då är både konstruktiv och ger konkreta förslag/frågeställningar - ja då tystnar kommentarerna??????
Kan bara betyda att man tycker sig ha rätt att tukta och komma med pekfingrar till höger och vänster utan att själv vilja ta ansvar för sina kommentarer.
Till eventuella kommentatorer vill jag härmed bekräfta att jag är osmidig som ett kassaskåp men inte desstomindre värd att både höras och lyssnas till.
Min lätt feministiska sida skriker!!!! Låt dig aldrig mer läxas upp av en man, speciellt inte en man som du vet vem är!!
(Hade det varit någon totalt okänd person hade jag antagligen bara valt att be denne dra något kletigt över sig)
Jag står på mig, Jag har rätt till både tankar och åsikter!
Arg eller inte - smidig eller osmidig så har jag rätten att bemötas med samma respekt som jag visar en kommentator.
Nå väl, hela situationen har blivit ohållbar och Skorpan har gett upp helt, medan Skalman tycker att han hittat en bra nivå som fungerar för honom. Visst är han orolig för att laget kanske upphör till nästa säsong men det är ett problem han tar när den dagen kommer.
Skorpan roar sig med spinning och konditionsträning resten av säsongen, det är ju i alla fall bara 2 matcher kvar. Dessutom har hon lovat Eva att ställa upp i VIP-rummet under slutspelsmatcherna i SSL.
Kanske kan hon då äntligen få möjlighet att få till kombinationen mellan idrott/hälsa och byggarbete.
Hon har också tankar på att börja blogga igen och då med inriktnig just på byggtjej och byggarbetsplatser. Helt enkelt hur det är att vara tjej och jobba i byggbranchen. En baggis för många killar/gubbar men en balansgång för tjejer som sökt sig till yrket.
Så kika gärna in på Skorpans blogg de närmsta dagarna :-)
Byggtjej är min bästa beskrivning på henne. Rak och ofta felbedömd av alla utom byggkillar/gubbar. Alla tror man ska bemöta henne som man bemöter tjejer men här är det raka rör som gäller och inget j-la tjafs. Har man en åsikt om henne så ska man kunna stå framför henne och säga den annars ska man ha kjol och nylonstrumpor på sig ;-)
INTE värt att kommentera i hennes blogg om man inte är karl nog för sin hatt. Till och med jag åker på däng då och då :-) *ASG*
När någon är arg och irriterad så skriver man gärna kommentarer och vill att det ska vara konkret och kunstruktivt men när man då är både konstruktiv och ger konkreta förslag/frågeställningar - ja då tystnar kommentarerna??????
Kan bara betyda att man tycker sig ha rätt att tukta och komma med pekfingrar till höger och vänster utan att själv vilja ta ansvar för sina kommentarer.
Till eventuella kommentatorer vill jag härmed bekräfta att jag är osmidig som ett kassaskåp men inte desstomindre värd att både höras och lyssnas till.
Min lätt feministiska sida skriker!!!! Låt dig aldrig mer läxas upp av en man, speciellt inte en man som du vet vem är!!
(Hade det varit någon totalt okänd person hade jag antagligen bara valt att be denne dra något kletigt över sig)
Jag står på mig, Jag har rätt till både tankar och åsikter!
Arg eller inte - smidig eller osmidig så har jag rätten att bemötas med samma respekt som jag visar en kommentator.
Nå väl, hela situationen har blivit ohållbar och Skorpan har gett upp helt, medan Skalman tycker att han hittat en bra nivå som fungerar för honom. Visst är han orolig för att laget kanske upphör till nästa säsong men det är ett problem han tar när den dagen kommer.
Skorpan roar sig med spinning och konditionsträning resten av säsongen, det är ju i alla fall bara 2 matcher kvar. Dessutom har hon lovat Eva att ställa upp i VIP-rummet under slutspelsmatcherna i SSL.
Kanske kan hon då äntligen få möjlighet att få till kombinationen mellan idrott/hälsa och byggarbete.
Hon har också tankar på att börja blogga igen och då med inriktnig just på byggtjej och byggarbetsplatser. Helt enkelt hur det är att vara tjej och jobba i byggbranchen. En baggis för många killar/gubbar men en balansgång för tjejer som sökt sig till yrket.
Så kika gärna in på Skorpans blogg de närmsta dagarna :-)
Byggtjej är min bästa beskrivning på henne. Rak och ofta felbedömd av alla utom byggkillar/gubbar. Alla tror man ska bemöta henne som man bemöter tjejer men här är det raka rör som gäller och inget j-la tjafs. Har man en åsikt om henne så ska man kunna stå framför henne och säga den annars ska man ha kjol och nylonstrumpor på sig ;-)
INTE värt att kommentera i hennes blogg om man inte är karl nog för sin hatt. Till och med jag åker på däng då och då :-) *ASG*
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)