Dagen efter....

Jaha...då var den här resan på upphällningen.
Tanken var väl att man skulle sitta och vara segerrusig fortfarande men istället känns allt som en avslagen cocacola dagen efter storfesten :(
Helt väck och bara en väntans tid på att få komma hem och ta tag i vardagen igen.

Matchen i går kan man säga väldigt lite om = Sverige spelade på höjden av sin lägstanivå och Finland spelade på höjden av sin högstanivå.
Däremot kan man säga en hel del om Hartwall och det finska folket.
Var man inte på plats så kan man nog inte förstå känslan och trycket i Hartwall i går.
Aldrig har jag varit med om en nation som varit mer enat, mer samlat och mer stolta över sin vitblåa flagga. Tutorna som jag hade magsår för redan innan gick på högtryck och känslan när den finska nationalhymnen sjöngs i hallen är något som jag kommer minnas som en stund av total fosterlandsklimax.
Globen under VM 2006 är inte i närheten. Då tyckte jag att det var mäktigt men Hartwall i går slår det med mils försprång.
Jag erkänner......jag fick nästan tårar i ögonen över den stolthet som det finska folket visade att innebandyn kan förena.
One world, one ball, one nation!

Nu när vi bara sitter och väntar på att få kliva på båten som ska styra kosan hem till vårt fädernesland så roar vi oss med ett kortspel, turista på stan, knäcka en finsk öl på fat eller helt enkelt blogga en sväng.
Nypan står inte högt i kurs efter att Tian förstått att han blivit lurad på en poäng.
Hm...Nypan hamnar långt ner på Tians favvolista just nu ;)
Känns lite halvkymigt att gossarna med silverpeng runt halsen kommer sova i sina egna sängar i kväll medan vi tillresta anhängare får hålla till godo med en liten hytt på den numera inte så eminenta Amorella.

Ett litet ord vill jag ändå säga om den Svenska insattsen i går.......
Länge leve PJ!!!
Du kan bära huvudet högt när du kliver in i Borgen i morgon för träning och vanlig måndagkväll som simpel SSL-spelare. För träna är ju ett måste för att kunna ta en plats i det blågula laget.
Jag är stolt över att Sveriges bästa spelare är en kugge i det svartgula maskineriet.
Hört i rökrutan vid Hartwall Arena efter andra perioden -
Svenskarnas målvakt är riktigt ruggig och det är bara för att Kohonen och pojkarna spelar i SSL som de lyckas göra mål på honom. Hade vi inte dem så var vi inte i närheten av guldet!

Känns gott i mitt AIK-hjärta att ha med de orden hem till Borgen.

Nog för nu....jag måste ju passa på att göra det bästa av även denna dag.
Njut av den för det gör jag. (Det enda jag saknar är att tända det 3:dje ljuset med mina underbara ungar)