Sista inlägget för året, tillbaka den 3:dje Januari 2011

Ett år då en av mina underbara målvakter kan blicka bakåt

Minnas alla mål som han släppt in MEN framförallt alla mål som inte blivit

Alla stunder då det handlat om honom och en liten vit plastboll med hål i

En och annan straff som han tagit trots att alla räknat ut honom på förhand

Ett år då hans fysiska kapacitet vuxit för att en ny tränare ställt krav

Ett år då han äntligen delat med sig av de ord som han läser och mediterar om innan startvisslan

Ett år då världens vackraste klubbmärke har börjat lysa igen för att återta det som tillhör klubben.

Nämligen SM-guldet som man tänker hämta hem i Malmö någonstans i April.

                                      

 

Själv gör jag vad jag kan för att hjälpa killarna och klubben att uppnå sitt mål. Att sitta i sekreteriatet är en av de saker som ger mig glädje i livet. Som ser till att jag känner att jag duger till någonting i alla fall, trots att kroppen svikit mig för längesedan och sjukdommen satt sina spår så finns det uppgifter som jag fortfarande kan göra för att hjälpa till och faktiskt ha en uppgift i livet. Där jag vet och känner att jag fyller ett syfte och där min insatts inte är oumbärlig men uppskattad.

Det bästa av allt är att det hela sker helt på min kropps villkor och med en stor förståelse från alla andra ideellt arbetande personer som rör sig runt världens vackraste klubbmärke - AIK

Det mina vänner är vad AIK står för - Familjen AIK som stöttar och hjälper varandra i respekt för alla men framför allt familjen.
Skulle jag önska något för 2011 så är det att alla som skulle vilja ta med sina barn på derbyn skulle upptäcka det fantastiska med att ta med barnen till innebandyhallen och se bra, snabb bollsport utan att behöva oroa sig för att det ska bli bråk på och runt läktarna eller arrangemanget.
Innebandy är en familjesport och det är vad AIK vill att det ska fortsätta vara.