Undantaget...

brukar ju inte dela med mig av särskilt mycket privatliv här på Florballkeeper, det håller jag till East Valley Road men jag tänker göra ett undantag i dag.

Kanske för att väga upp alla tankar runt VM och resultat, Hovet i morgon och bataljerna som kommer att avgöras där, Borgen på tisdag då Linköping kommer på besök.

Hur det än är med allt det här så tänker jag dela med mig av lite tankar runt livet i stort och litet.

Jag är lycklig att jag har 3 underbara barn som alla artar sig väl i samhället och som har mål som de strävar efter både studie och livsrellaterade mål.

Jag har en underbar man som många gånger är den som ser till att mitt liv går runt och fungerar i praktiken. En man med stort hjärta och många bollar i luften efter att fått sitt liv tillbaka. (En operation höll på att kosta honom det liv som han var för fet för att leva)

Jag kan inte längre jobba med min kropp och inte heller huvudet när det blir för mycket runt omkring mig. Jag stannar helt enkelt upp men min familj och mina vänner visar stor förståelse och hjälper till med allt och ingenting så jag har en riktigt bra livskalitet.

Jag tänker ofta på att jag har det väldigt bra och har väldigt mycket som självklarhet.
Det är inte alla som har det, alla har inte ett eget hem, alla barn ser inte fram emot julen som vi andra, alla får inte ha sina nära och kära omkring sig i jul.
Skillda föräldrar delar på sina barn, någon sitter ensam och någon har dem till låns.
Gamla tanter och farbröder som inte får besök av nära och kära för tiden eller avståndet tillåter inte det.
Barn som ser sina föräldrar berusade och kanske osamas.
Unga par får kanske fira på var sitt håll och känner saknad efter varandra.
Barn kommer inte hem för de är plcerade någon anan stans av olika anledningar.
Några barns föräldrar har hastigt lämnat dem efter en stroke eller hjärtinfarkt.
Några familjer kämpar med efterarbetet av en stroke eller plötsligt hjärtstopp, canser eller annan svår sjukdom.

Det är en vecka kvar till julafton och vi har alla ett ansvar att i det minsta se de här olika senariona, att göra oss medvetna om att de finns. Gör vi det så har vi så mycket större chans att njuta av det vi själva har omkring oss på julafton och dagarna runt omkring.
Vi kanske förstår att det inte måste vara 60 julklappar under granen.
Att glögg är inte alla förunnat.
Att julen kan vara svår för några.
Att vi får stanna upp och bara se på varandra och njuta av just den stunden.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något.
Har du 3 kronor som du hittat i tvätten så ge dem till någon av alla insamlingar som finns för att hjälpa någon av dem som inte har ett lika självklart liv som dig själv.
Tex. hjärnfonden....den samarbetar med innebandyn och det finns minst en av våra elitspelare som råkat på en av de svårare livserfarenheterna i sitt liv. Läs gärna Helgas egna ord om det som hände i hennes liv för snart ett år sedan och se vad du kan göra för henne och alla andra som har eller kommer att råka ut för samma sak i framtiden, om inget görs.

Ta vara på dagen och livet för det gör jag. Varje dag är ny och ger mig möjlighet att växa, att lära, att leva och att njuta....allt ligger på ett fat bara att ta för sig.