Ropen skalla, ut med alla!...

Så skulle man kunna sammanfatta detta VM-år 2010 som kulminerade under förra helgen i Hartwall Arena Helsingfors.
Men jag undrar om någon ens tänkt tanken om vad Hallstensson och Göransson tänker själva i dessa dagar?
Jag vet intet om Göransson så där finns det inget att säga från mitt håll annat än att jag innan VM sagt att man kan byta ut alla gubbsen men inte Hallstensson. Hur svårt det än är att förstå hans tänk så har jag (lilla amatörråttan) räknat ut att han har ett helt eget arbetssätt som bygger på minutiös planering på det teoretiska planet och han har en spelide som sträcker sig utanför de vanliga ramarna med ett rakare och enklare spel.
Vad nu det innebär i praktiken kan jag däremot inte svara på för kunskapsnivån är för låg.
Han gav AIK 3 år i första sväng för att kunna plantera tänket i spelarna och ger AIK ytterligare 3 år för att rota tänket och kanske vidareutveckla det tillsammans med spelare som varit med från början och förstår hans tanke i första, andra och tredje ledet.

Anledningen att man kan byta ut de andra är helt relaterat till att man inte hört så mycket av dem och inte fått särskilt mycket till livs om vad de har för planer och hur de tänker för att förverkliga sina planer.
Det känns som ett väldigt hemlighetsmakeri och att vi dessutom inte får veta något för det finns inget att veta.
Kanske skulle man bjudit mer på sig själva för att kunna förstå vad som hände egentligen. Jag har alltid svårt för att kasta skit på någon som inte har fysisk möjlighet att påverka.
En pusselbit som ligger fel kommer att ligga fel tills någon tar upp den och lägger den på rätt plats, kanske var det precis det som saknades där borta i Finland?
Det kanske inte fanns någon som såg att den låg fel och därför rättades heller inte felet till.

Hur det än är med alla dessa bitar, åsikter och tankar så kan jag garantera att varken Hallstensson eller Göransson belastar någon annan än sig själva för den flopp som nu alla belackare har svaret på.
Gubbarna har fullt förtroende för båda och med vilken rätt ger vi oss då ut på krigstigen?
Nej om vi vill fortsätta räknas som en av världens bästa nationer så lär vi samlas runt bordet, fundera på vad och hur sådant här kan uppstå och hur vi ska kunna gå vidare eller om vi helt enkelt ska backa ur det här spåret och välja ett annat?

Ska man kanske bygga broar mellan U19 och herr landslaget?
Ska man kanske bygga för att ha ett tydligare spelsystem som alla ska rota hos spelarna redan från innebandy skolan och vidare upp i åldersklasserna? (för att sedan anpassas och utvecklas vidare)
Ska man kanske ha mer regelbundna träffar med landslaget även om det inte är VM-år?

Brainstorm-möten är bra saker att ta till i sådana här sammanhang och gärna med en Focus-ledare på plats. Tänk vad mycket bra tankar och idéer som finns ute i hallarna men som aldrig vågar sägas högt. Tänk vad mycket tokiga idéer som finns på samma ställen men som aldrig kan knådas igenom och kastas eller plockas upp vändas och knådas till en ny vinkel och nytt handlingssätt.
Resurserna till ett världsledande innebandy land finns inom våra gränser frågan är bara om vi utnyttjar dem på rätt sätt.

Vi spelar en viss typ av musik under våra arrangemang för spelarna men är det dem vi ska tänka på när vi arrangerar? Är det inte publiken?
Vad jag menar är att var sak har sina platser och för varje människa finns rätt plats. När vi kommit dit hän att vi använder rätt resurser på rätt saker då kommer vi kunna utvecklas och lära oss nytt hela tiden. Vilket är människans naturliga rörelsemönster.

När förändringens vindar drar fram kan man antingen hala segeln och riskera förlora styrfart eller hissa spinackern och följa med på en spännande resa. Se bara till att ha ett ankare med ombord.