Så sorgligt när föreningar anmäler lag till flera serier men inte klarar av att fylla ut en serie ens. Trist för motståndare att möta dem och trist för de tjejer som tar sig till matchstart men har så dålig uppslutning från sina lagkamrater.
Tyvärr tror jag att det här blir döden för svensk daminnebandy i längden. Det borde stoppas från förbundshåll och kanske borde läggas större krav vid anmälningar till fler serier. Det blir inte bra när ett lag anmäler sig till spel både i utvecklingsserien och i damserien. Speciellt när det inte går något bra i någon av serierna. OK om man satsade 100 % på ena serien och vacklade i den andra men när båda serierna körs i botten för att man tar för stor hänsyn till jobb, resor, fester och andra saker i livet så blir det helt fel signaler.
Signaler som dödar daminnebandyn långsamt men säkert.
Det finns lag som gör det här systematiskt för att de har spelarunderlaget att kunna hantera det. Även de lagen kan ibland spela matcher med lite folk men de matcherna är inte dominerande. Har man 10-15 spelare som numera spelar för att det är roligt, 10-15 spelare där några vill mer och andra vill avsluta långsamt, 10-15 spelare som går för fullt och satsar fullt ut. Då är man det perfekta laget för att spela i fler serier och klara av det utan problemlösning varje helg. Den optimala damlagsföreningen :)
Nåväl. Förlust med 5 -3 i Hallonbergshallen. Med 2 - 3 ledning efter andra och 3 - 3 när det var 30 sekunder kvar!! Ja....spelarena slutade spela!!! Hur många målvakter har inte upplevt den mardrömmen någon gång??
Så trist och så tungt att hålla ihop psyke och förmåga att släppa nederlag men samtidigt så stärkande i livet.
Tack innebandysverige för att ni stärker mina barns psyke, kämparglädje och livsgnista. För hur det än är så är det innebandyn som lärt dem att de kan allt de vill bara de ger sig FAN på det :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar