torsdag 15 december 2011

Linköping utan poäng......

med oss hem i kappsäcken!

Nej det funkade inte hela vägen i går kväll heller. Suck!

Vad gör man? Hur får man trenden att vända?

Jag tror faktiskt att det handlar om tålamod och att fortsätta nöta men tiden rinner ifrån oss och det gör de andra i serietabellen också. Känns lite hopplöst just nu men samtidigt så är ju innebandyn av den kalibern att man bryter ihop och kommer igen.
Alltså får vi lov att bryta ihop idag och komma igen i morgon för att åter sikta på poäng i Jakans Sporthall på lördag.
Det känns inte helt rättvist men sånt är livet och sån är idrotten. Marginalerna är små och har man dem inte på rätt sida så är det inte mycket att göra åt det annat än att fortsätta nöta och ha tålamod.
AIK spelar inte dålig innebandy men AIK har ett dåligt försvar i perioder och dessutom så är AIK vana att spela en viss typ av spel som nu ska förändras och utvecklas. Sånt tar tid, sånt kräver tålamod.

Alla runt AIK tror på det här laget, tror på de här killarna och vill att det ska fungera för laget.
Alla känner att trots alla motgångar som varit under hösten så finns potentialen i truppen och möjligheterna med varje match att ge de unga orutinerade möjlighet till spel och bygga rutin.
Det är inget man föds med utan det måste man genomgå för att få. Inte en gång, inte två utan många matcher, många träningar, många försök att våga krävs för att den rutinen ska sätta sig i huvudet på dem och nötas in som en del av vardagen.

Ska man då behöva försvara det AIK har skapat och förändrat inför den här säsongen?
Nej, det tycker jag inte...däremot önskade jag att man kunde tydliggöra för omvärlden hur tänket, pratet och tanken gått fram och åter när man började bygga det nya laget i den nya kostymen. Kanske skulle fler förstå vad det är man vill utveckla och vart det är man är på väg.

Gunnarzons ord förra säsongen om att vi alla sitter i samma kanot och att vi alla är skyldiga varandra att ro lika hårt, att kämpa lika mycket att alla har ansvar att se till att alla är med i kanoten är ord som jag tycker man ska ta fram, damma av och plantera i truppen....för visst är det så att alla vill men alla kanske inte förstått hur viktigt det är att se helheten i truppen. Alla måste ta eget ansvar och ge allt man har vid varje tillfälle, alla måste ha tålamod och alla måste förstå att det finns saker man måste försaka, klara sig utan, välja bort för att laget ska gå framåt. Hm..kan han inte ge killarna en föreläsning?

Framgång kostar.....blod, svett och tårar.

Nu dax för tvätt, planering, förberedning och avlastning för andra.........
ses senare i etern eller i alla fall på everysport på lördag, en match som dessutom webbsänds =)

Inga kommentarer: