Så mycket bättre!

I mina ögon har AIK alltid varit det optimala laget och utan att bry mig om hur många spelare som är nya så har jag alltid sett laget som det vassaste och farligaste utmanarlaget i ligan.
Jag har alltid tänkt att AIK kan omöjligt bli så mycket bättre än de redan är men jag måste erkänna att jag hade fel!

AIK pratar med sina gamla vapendragare som lagt stickan på hyllan sedan länge eller som bara plockar fram den för att spela företagstunering eller kanske lördagens Korp-match med polarna.
In i truppen kliver en kille som bara är ett namn för mig.
Ett namn i "Hall of fame" men bara ett namn.
Så är det ända tills han kliver in i hallen i Katrineholm och där tar det stopp!

Killen är klubbmärket personifierat!
Han kliver in i hallen, ser alla människor och ger alla ett leende och en hälsning. Han kikar in i hallen där TV-golvet ligger ut-rullat och dam2:an kör en match mellan Katrineholm och Flen, nickar nöjt med huvudet och frågar käckt - vart ska jag ta vägen?
Tittar in i omklädningsrummet och stannar upp........men Nypan! Det här är inte sant!
Ett stort leende på läpparna och en kommentar som värmer varmt ända in i ryggmärgen.
- Vi hade det bra när jag spelade sist men det här är till och med bättre!

Han kliver ut på planen vid matchstart och börjar lira innebandy. Lite ringrostig, lite tafatt de första bytena men sedan händer det grejer.
Han hamnar på utvisningsbänken och får sitta bot för hårt spel!
Inte alls överens med domarna och inte med Umeå city killen som åkte ut på samma gång heller.
Käftar lite på "Kranberg"-vis och får veta av mig att han ska vara tyst.
Spelar igen och har hittat farten men landar i alla fall på utvisningsbänken igen.
Jag frågar honom - Hur tänkte du nu? och pekar på protokollpappret.
- Ja det var ju inte på det här sättet jag hade tänkt att bidra till laget. (Han har ett helt fantastiskt leende på läpparna och glimten i ögat.)
Ut på planen igen och vips så sätter han sitt första mål för AIK under den här omgången.
Sist var han lite av en målkung och tydligen ville han att vi alla skulle se att han fortfarande har det i sig och att han fortfarande vill se AIK som det segrande laget när slutsignalen går.

Han spär på det hela när han olyckligt får en klubba över ögonbrynet och det blir blodvite, kliver av planen och ser sig över axeln med ett leende på läpparna och säger - jag kommer strax tillbaka!
Inte mer än ett par minuter senare är han tillbaka med ett plåster över näsan och ett över ögonbrynet, tar sin sticka och kliver över sargkanten igen för att vara med hela vägen till slutsignal.

Den här killen kliver inte in i truppen i tron om att han gjort sitt jobb efter målet.....han kliver in i laget för att spela innebandy och göra det hela vägen. Ska vi ta med oss poängen hem enligt coachernas ledning så ska vi göra det ordentligt!

Det känns när man står bredvid honom att han spelar innebandy med AIK, inte för att han vill hjälpa just det här laget, utan för att han vill hjälpa till att hålla AIKs klubbmärke kvar i högsta ligan och kan han göra det genom att lägga 1 månad till av sitt liv i Solnahallen så gör han det! Vilken kille vilken underbar människa!
Stort tack till Tumba som lånat ut honom till oss nu när vi behöver precis det som han står för och det som han har att ge. Ett ännu större tack till hans familj som gör det möjligt för honom att skänka oss känslan av hans lugn, glädje och harmoni i truppen.

Vem pratar jag om?
En ung kille på bara 31 år som heter Gustaf Ericson!