Tisdag...

morgon och natten har varit en fantastisk upplevelse.
Jag och gubben Nygren har inte haft vår säng för oss själva. Trots att skorpan ska fylla 19 år om några dagar så har hon krypit ner hos mamma och pappa (visst var det trångt och varmt!). Det känns ändå gott i själen när ens ungar mitt i sin tro att de är vuxna individer kan erkänna att det är skönt att man finns.
Kanske ska jag påminna henne om det nästa gång hon tycker att hon inte ska behöva hjälpa till med något? ;-) Eller så ska jag bara spara det här minnet som mitt eget och plocka fram det då och då för att njuta av det.

Nåja, hon somnade så pass att kudden fortfarande håller om henne och ett par snarkningar hörs från kudd/täckhögen ibland. Jag har bestämt mig för att hon får sova vidare.
Lillskiten är i plugget och det är skönt. Vardagen kryper på och allt känns så där lagom. Kompis (= stora sonen) sitter i köket och är lätt irriterad över att han syster har delat med sig av sin förkylning :-) Syskonkärleken hägrar högt i dag ;-)

Nu ska jag se om jag kan masa mig iväg till jobbet en stund och sedan blir det en lång skön prommis med hunden. Ses igen senare och ha en bra dag där ute :-)