Tonårsförälder .....

Fredag kväll ;-)

Tonåring hemma? Nej självklart inte, den annars så kylskåpsberoende lille mannen "bladade" iväg som vanligt innan middan och syntes eller hördes sen inte av på ett antal timmar :-) Eftersom jag inte bara är mamma utan också en ganska cool sådan så var det inget jag fäste tankarna på (dom hade jag parkerat vid Lets dance).

När dörrklockan ringer vid 10-tiden slår tanken ner som en blixt i huvudet. In kliver kompisen Jeppe (en alldeles utomordentlig kille som liksom alla andra vilsna tonåringar kan glömma hur man säger nej)

Efter att ha hört om en konstig bil som stoppar unga och frågar efter cigg, för att sedan mucka bråk kliver jag och vår vakthund ut genom dörren för att sona av lilla byn här ute på landet :-)

Danne (minstingen eller lillskiten som han också kallas trots sina 186 cm över havsytan) befinner sig på gården och blir lagom förvånad när morsan kliver in. Man talar om för gårdspersonalen vad man hört och meddelar föräldrarvandrarna varefter man talar om för Danne med kompisar att det är läge att jag följer med dom hem. Döm om min förvåning när de alla säger - okej!

Väl hemma efter en runda med avlämning av killar i alla olika längder men samtliga med skäggfjun så säger ungen - morsan tog du med hunden för att hon skulle på promenad eller var du rädd för att gå själv? Hon är ju blind och fullt övertygad om att hela världens befolkning finns till för att älska henne!!!!

Hmm.... ja men det vet ju bara dom som känner henne, svarar jag med ett litet löjligt flin och känner mig så där lagom korkad.