Tänk att få höra....

tex. Gunnarzon säga till killarna att de sitter i en kanot tillsammans allihopa.
Att det är viktigt att de alla tar långa, lugna årtag i samma takt så kanoten kan glida lugnt och fint över vilket oroligt vatten som helst, i vilka vågor som helst och i vilket kölvatten som helst.

Jag har fått mig berättat att det var ungefär så han uttryckte sig när han satte sig i kanoten i höstas, full av trygghet och förvissning om att de här killarna skulle hålla honom hel och torr i alla väder och alla stormar.

Med det i minnet (glöm inte att jag inte vet om det är sant, jag har bara hört det som "fairytale") så önskar jag att han återigen pratar med killarna om den där kanotfärden......
att han ber dem att sitta stilla i kanoten, att ha tålamod och att ta långa lugna årtag i samma takt.
Då kommer kanoten att glida så fint över alla vågor och oroliga vatten som ett slutspel innebär för alla dem som står där nere vid och på planen.

Viljan att ro för varandra är fel väg att gå, det är viljan att ro för kanoten som är viktig för det är bara den som kan föra med sig alla till målet....
bara den som kan se till att alla kommer iland utan att ha trillat överbord och utan att ha blivit allt för blöta.

Vem vet? Kanske var det hans bild av :
Ibland så kan det blåsa kalla stormar
Ibland kan himlen vara ganska grå.
Men när det gäller laget som vi älskar,
så skiner solen snart på oss ändå.
Vi hör om stora tider som har svunnit,
vi vet att snart så är det dags igen.
Åh vi e AIK
å alltid e vi med er,
och alltid ska vi se er ta poäng.