Äntligen är vi framme....

vid den dag då vi får svar.......................
på om AIK eller Caperiotäby FC är laget som representerar huvudstadens innebandy i Globen nästa helg.

Hur det går vet vi i kväll vid 9 tiden men tills dess är det uppladdning och allt vad det innebär. Kommer jag att vara på plats???
Vet inte!
Vet inte om jag ens vågar vara på plats, om jag ens vill vara på plats.
Jag med mitt jädra temprament och inget sekreteriatsuppdrag att gömma mig bakom...........................
nog bättre att stanna hemma framför tv-apparaten. Om inte annat för att jag vet med mig att jag kan bli lite hulligan om jag inte har ett uppdrag att ta ansvar för.

Inte stolt men medveten om det. Alltså får jag se hur säker jag känner mig på mig själv innan jag beslutar mig för hur jag ska göra.
Jag vill så innerligt gärna att de ska gå hela vägen, jag vill så innerligt gärna att AIK med alla sina sektioner ska ligga bäst i sina serier och helst så högt upp i seriespelet som det är möjligt.
AIK Hocky hör hemma i Elitserien och nu kan vi äntligen få till lite bra derbyn i huvudstaden igen.
AIK innebandy hör till i SSL men det är det väl inte så många som ifrågasätter, sen är det bra att även Caperiotäby har tagit en fast plats i SSL för det behövs derbyn även i innebandyn men inte fler stockholmslag än 2. Storvreta har tagit plats i Globen och därmed i finrummet. De har varit på gång i många år och nu är det dax. Dax för dem att sätta sitt klubbmärke ordentligt på innebandykartan i Sverige.
De har en fantastisk cup för barn och ungdommar varje år och de producerar härliga innebandyspelare så de ska ha en plats i toppen.
Warbergs blå tåg har fått motorstopp i södra landsdelarna vilket bara kan betyda en sak.
Innebandyn utvecklas hela tiden men hänger vi med???
Är vi för säkra på våra platser och spelar vi mer på rutin än skicklighet?

Någonstans mitt i allt ska vi just i det här läget stanna upp och fundera på vad innebandyn behöver för att ses och synas även under andra tider på året än just vid slutspel och SM-finalen varje år. Vad behövs för att sporten ska bli större och bredare i media?
Vi vet att vi behöver profiler och då menar jag inte den negativa profilering som det är när det blir diciplinnämnder och smutskastning, tråkiga och oseriösa uttalanden från den ena korkade spelaren efter den andra.

- Vi behöver sådana som Jihde. Ett namn och profil som brinner för innebandyn som sport.
- Vi behöver en förening som är villig att backa upp sina mogna spelare med mycket mediatid och som tillåts göra uttalanden för laget och sig själv (utan munkavel från styrelser osv).
- Vi behöver ödmjukhet för att kunna låta innebandyn växa i media, utan den hets som en del spelare använder sig av. Det viktiga är inte att synas för att ses utan synas för att man har något vettigt att säga.
Kan man inte säga något gott och idrottsligt om sin motspelare, så ska man vara tyst.
- Vi behöver media som kritiskt granskar varje uttalande som en spelare gör innan det publiceras.
- Vi behöver visa hur mycket arbete som läggs ner på innebandyn ideellt under många år innan en spelare är färdig för spel i högsta serien.

Jag skulle önska ett långt och ingående reportage om Sandra Mattsson i Täby, där man får följa hela hennes långa väg till sin landslagsplats.
Jag skulle vilja ha ett långt och ingående reportage om Klintsten i Storvretamålet, där man får följa hans bakgrund och resa till sin plats i SSL-laget.
Hoppas det finns någon journalist som vågar ge dem utrymme och tid för att hela bakgrunden och själva kärnan till innebandyn ska komma fram. Någon som vågar lyfta innebandyn till en annan nivå. Ursprunget må vara fritidsgården men numera är det inte fritidsgårdens förtjänst att man spelare innebandy. Man måste hitta de där 30 - 50 taggarna för att hitta dem som började på gården.
Nu börjar man spela för att det finns föreningar på bygden som erbjuder möjligheten!!!

Jag är säker på att dessa båda unga talanger har många många många års erfarenhet av innebandyn på en helt annan nivå än den som syns i media. En bild långt ifrån fritidsgårdens stämpel.