En trist historia....

eller vad jag ska kalla den :(

Ibland när man kommer till borgen så känns det i luften att killarna är taggade till tänderna men ibland känns det som att de inte riktigt är på tårna.
I går var det en konstig känsla redan innan matchen. Man kände liksom att Västerås var det lag som var hetast och hade en vilja av stål.

Under matchens gång så blev det bekräftat. AIK stod upp bra men hade inte den där vassheten i avsluten.
Siktet var helt enkelt för högt inställt.....Anteners alla skott på mål som låg 10-20 centimeter över ribban är en bekräftelse på det.
39 - 14 var skottfördelningen under matchen och slutsiffrorna 2 - 3 så det säger väl en hel del.

Nåja nu är den matchen spelad och Koffe fick en hedersstund med blommor eftersom han nu spelat 300 matcher i den svartgula tröjan med världens vackraste klubbmärke på bröstet.
Jag hade gärna sett att Gillek avslutat kvällen med samma sportliga uppförande som han hade på planen men icke sa nicke. När råttboet stod och väntade på att han skulle hämta matchens lirare priset så fick de vänta förgäves. Tyvärr säger jag som under hela matchen satt och beundrade honom för hans lugn och förmåga att hela tiden behålla sitt lugn och sin fokus på innebandy utan natt bry sig om alla tjuvknep som delades ut från både AIK och Västerås.

Kevin Lundgrens 2 + 10 var något hårt dömd med tanke på att Västeråskillen höll fast Kevins klubba mellan sina ben medan Kevin bara försökte få loss den (inte konstigt att Kevin sedan "utan avsikt" (?) råkade putta undan hans klubba. Det hade varit rättvist om både Västeråskillen och Kevin fått 2 + 10 för de var de värda båda 2.  Men det är så livet är som AIK:are, man förväntas kunna uppföra sig bättre efter att ha varit i finrummet så mycket längre tid än alla andra  :)
Bara gilla läget och spela under de förutsättningarna.