lördag 23 januari 2010

Revidering................

Onödig resa till Tullingehallen ???
Onödigt att nöta bänk??
Nej, nej och åter nej...........
det är en del av spelets regler brevid planen, ingen kliver in och tar plats någonstans....man måste färtjäna den och nöta bänk tills rätt tillfälle dyker upp :)

I dag var en sådan dag, efter att ha nött bänk en ganska kort tid i HJ1:an så kom den dagen då förstemålvakten helt enkelt inte dök upp. Kanske vet tränaren varför men ingen talade om det för oss andra och kvar att förvara de svartgula ränderna var bara Skalman.
1 - 1 efter första mot ett Tullinge som inte fick hål på AIK-försvaret men det fick ju inte AIK med tullinges heller.
2 - 1 efter andra men AIK jagade reduceringsmålet och Tullinges försvar fick jobba hårt, lika hårt som skalman fick jobba för att hålla siffrorna nere. Skalman gjorde helt enkelt en sådan där tokmatch som bara vi som sett honom från början vet att han kan göra.
2 - 2 efter halva tredje och då började mamman tugga på naglarna. Aldrig har ett lag varit så välförtjänta av en pinne med sig hem till borgen som i dag. Aldrig har de arbetat så bra som ett lag och haft en så pass allert och taggad målvakt så de varit mer förtjänta av just en pinne.
Tullinge var nämligen också värda en pinne för även de jobbade bra som lag.
Båda lagen bjöd på kul innebandy :)
Nåja, alla sagor har inte lyckliga slut för när det återstår 2 minuter plockar en av AIK´s krigare på sig en mycket onödig utvisning och trots coacharbete från den ständigt leende Antener med plockning av målvakt och allt det där så står det 4 - 2 när slutsignalen brölar i hallen.
Skalman släppte in det fjärde målet och det tredje satt i tom kasse.

MEN Skalman var nöjd med sin insats direkt efter matchsignalen och då kan man inte annant än att gilla läget och önska killarna lycka till i fortsättningen. Nu återstår bara att se om Skalman lyckades visa tränarna vem som har rätt till platsen i målgården :)

1 kommentar:

marie gotland sa...

Hej!

Mie "Lollo" i min värld kallas du för det.
Har läst din blogg nu i några timmar kunde inte sluta. Behövde uppdatera mig om ert liv igen och saknar Er alla väldigt mycket. Skönt med familjer som liknar våran, ungar som har diagnoser och handikapp och rymmer sin väg och kommer tillbaka. Ungar som kan stå på egna ben och egna åsikter fastän relationer till föräldrarna är urbra. Vi måste träffas och uppdatera mera. Kram Marie med familjen stor.