Tackar vi för.
Målrikt och full fart framåt åt båda håll och målrikt blev det också.
Gubbsen verkar vara lite snålare. 2- 2 17:39 in i andra.
Skalman spelade match i går i div 3 och det blev en match som slutade 4 - 4. Han hade gjort en kanonmatch enligt Ollikainen som var och tittade på hans match. Enligt hans lagkapten så var han snuskigt bra så uppenbarligen så ska tanten inte titta när ungarna spelar för då är de inte lika fokuserade.
Nu ska jag skriva något och innan jag skriver det så vill jag förtydliga en sak
- Jag må vara en satans culingmorsa i mångt och mycket men i den här situationen är jag mycket väl medveten om att sonen överdriver hela situationen med ca 3 mil!
Matchen var en tuff tillställning där man lyckades rucka Skalmans annars ganska lugna humör. Efter att (enligt Skalman) slagit honom på fingrarna minst 1000 ggr så blev han förbannad och reste sig upp, tog av sig hjälmen och tittade motståndaren djupt i ögonen, sa i lugn men väldigt arg ton - Slår du mig på fingrarna en gång till ditt helvete så kan du vara säker på att jag reser mig upp och slår ner dig 3 meter under golvhelvetet.
Efter det tyckte domarna att Skalman skulle lugna ner sig lite och inte bli så arg??
Vad tittar domarna på i de lägena?
Jag förstår inte, för när jag sa att han måste säga till domarna så berättade han att han redan gjort det flertalet gånger men de "sket" i att lyssna.
Visst får domarna höra mycket gnäll på planen så jag kan förstå att man tillslut inte längre hör men jag funderar ändå på hur det ska sluta med alla dessa slag som målvakterna hela tiden får på fingrarna och vem som står för den sveda och värk som dessa burväktare har efter att fingrarna inte längre vill fungera i kyla och vind...trasiga av värk för att de har fått för mycket stryk långt innan resten av kroppen har slitits ut på vanligt arbete för det dagliga brödet.
Hm...jag har ofta påpekat att jag inte gillar den tendens som finns runt målvaktssituationerna på innebandyplanen men det känns som att man talar för döva öron.
Det här är ett problem och jag funderar fortfarande på om det verkligen måste till en alvarlig olycka med ev. förlamning som följd innan innebandyn inser att tempot och tollerensnivån i målgårdarena har triggats upp över vad som är hälsosamt för någon fysisk person.
Minns ni Sirius målvakt som fick åka hem med en hjärnskakning för bara ett par veckor sedan?
Jag minns det för jag kan inte för mitt liv tycka att någon idrott är värd att offra sin rörlighet för.
Ett annat fenomen som har uppstått på innebandyplanen i de lägre divisionerna är att man helt enkelt ställer sig så nära målgården man kan och därefter intar sittande ställning på målvaktens hjälm!
Tror ni jag skämtar????
NEJ! Det är fakta.....utespelaren får veta att de ska täcka målvakt och kan man göra det på ett bättre sätt? Målvakten kan inte ens flytta sig utan att hjälmen hamnar på sniskan och sikten är totalt skymd av någons mindre vackra rumphål.
Gå gärna och titta på en match men se till att ni verkligen tittar på målvakterna hela tiden. Skit i att ni missar ett snyggt mål eller en zorrofint...kolla bara målvakterna så ska ni få se hur det går till på planen innanför den där fyrkanten som kallas stora och lilla målgården.
Kinkig morsa???
JA! Jag är ju trots allt bara en innebandytokig tonårsmorsa men jag råkar också ha en viss utbildning i sjuk och hälsovård och ett ganska så gott betyg i psykologi/psykiatri.
Därför vill jag understryka att det är vansinnesrusningar och slag på innebandyplanen som inte känns okey.
Gu hjälpe att jag slipper ta fram det här inlägget inom den närmsta tiden för att bevisa att jag varnat för just den här faran innan den blivit allvar, det skulle kännas för j-vligt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar