måndag 8 november 2010

Innebandyfritt och hopplöst fall

Precis som det inte skulle räcka med att jag får klara mig utan TV-match fast vi själva är spellediga så har det i kväll blivit plattfall på julafton.

Ingen plastboll att trösta mig med, inga fina mål att glädjas åt och ingen äldsta son som kommer hem till jul!
Livet kan kännas bra j-vla kasst ibland.
Alla på Bredsands Camping som valde att slå i pojken att han var vuxen och inte skulle leva efter vår pipa längre, och alla släktingar som tyckte att de skulle hjälpa denna pojke bort från familjen....
Ni har då verkligen lyckats!
Lyckats att rasera allt vad vår familj och trygghet stod för i hans liv. Allt vad familjekärlek och samvaro på lika villkor och med respekt för varandra står för, både i juletider och den grå vardagen.

Grattis! Ni har säkert sötmans smak i era halsar (jag hoppas ni kvävs av den).

I dag har jag ingen tröst av plastbollen och det kommer jag inte att ha på julafton heller.
Varken jag eller gubben.
Så sårade av vad människor kan göra mot varandra och ändå så tacksam för all glädje vi får ha i vår vardag och vårt liv. Nu börjar bara den långa lärotiden då vi ska vänja oss vid att familjen aldrig mer är helt samlad och aldrig mer kommer att se ut som den tidigare gjort. Inte ens i de mest traditionella situationerna.

Tyvärr handlar det inte om ett litet barn som kommit till världen av kärlek mellan två männiksor.
Nej, det handlar om att släkt och så kallade vänner skapade en situation där de tog ifrån oss föräldrarskapet till vårt eget barn. Myndigt eller inte......det levde under vårt tak av en anledning och den får han numera fightas för alldeles ensam för ni finns ju inte hos honom och hjälper till!

Vad kan jag då göra åt det?
Det lilla jag gör idag...jag hoppas att Bredsands campingfolk aldrig behöver vara med om det ni gjorde mot oss...jag hoppas att de gamla i släkten så småningom kan lägga sig till evig vila med ro i själen och jag hoppas att ni andra i släkten inte kommer i närheten av den smärta ni utsatt oss för.

Fortfarande kommer min dörr att för all evig framtid stå öppen för er och era barn om ni någon gång behöver en hjälpande hand.
Bara det inte krockar med min älskade innebandy för den har ett så mycket högre värde för mig än ni någonsin kan förstå. Bollen är liten och rund med hål i och sporten heter innebandy eller floorball som internationella förbundet gärna ser att vi kallar den ;)
En sport som aldrig sviker även om jag lite obstinat känner det så i kväll.

Inga kommentarer: