I dag är det ceccis högtidsdag........

och jag tänker vara där :)
Tanken är att jag ska bekämpa mina demoner och sätta mig på de kommunala färdmedlen, ett hatat objekt i storstadens djungel som av någon anledning sedan många år är förknippat med ångest.
Jag gillar helt enkelt inte tanken på att vara instängd, alltså är bussar och tunnelbanor ett gissel som jag håller mig ifrån.
Men nu ska ju Cecci ta studenten och utspringet är ju den viktigaste biten på hela dagen :)
Är man moster till sådana härliga ungar så har man två valmöjligheter.
1. Att bekämpa demonerna och ångesten för att visa tjejen att hon är värd all min tid och omtanke
2. Att stanna hemma med någon ursäkt som ingen egentligen tror på ändå.

Med besvikelse hos ungdommen som resultat.
Bilden har jag lånat av fotograf Cecilia De La Rivera :)

Visst har jag problem med hundvakt men å andra sidan så är det ju lätt att lösa med att låta dem vara ensam hemma mellan 11.30-15.30 och sedan kan de följa med Anders och vara i bilen.
Den kan man ställa precis utanför det De La Riveriska hemmet och sedan gå ut med dem ofta. Bara de har vatten och ordentligt med luftinsläpp så temperaturen håller sig på den trevliga 18-20 gradersnivån.

Just nu har jag ingen som helst lust att åka med en kropp som inte gillar vädret och en oro för ångestattack på pendeln men jag ska försöka lyckas med konststycket att ta mig till Hammarby sjöstad och se det utspring som bara sker en enda gång under min livstid :) För det är hon värd!

I går slogs jag av en annan tanke (min mamma ringde) om det här med dagar som är viktiga i livet.
7 år, 15 år, 18 år, student, 20 år, 30 år, 50 år, 65 år = alla dagar som är speciella på sitt eget sätt. I dag är det min dag också, men liksom förra året så händer det saker i familjen som gör att det liksom kommer i skymundan :)
Jag fyller varken 7 år eller 65 år så det gör ingenting. Men jag reflekterade på att nästa år kommer ingen att fylla 50 år eller ta student eller på annat sätt ta min dag ifrån mig. Det betyder alltså att nästa år denna dag kommer jag att åka till min husvagn och sitta i förtältet och äta jordgubbstårta med eller utan folk som sällskap. Då kommer jag säkert att tänka tillbaka på den här dagen och minnas Ceccis glädje och sorg över att hennes studentliv är förbi.
En obehagligt skön känsla som delas med lite oro inför framtiden och insikten i att nu är det arbete och Svensson liv som gäller de kommande 45-47 åren.

Nåja, nu ska jag ta mig in i duschen och sedan väcka Skalman (vars klocka helt plötsligt har intagit det vanliga tidsperspektivet = tonårstiden) så vi kommer iväg som vi ska för att hinna genom Stockholms virrvarr av pendeltåg, bussar och tvärbanor. Gärna via en blomsteraffär också för inköp av ros och kort till studentpresenten :)