Som vanligt vaknar man på söndagmorgon och känner ett litet hugg av sorg.
Dax att lämna Bredsand efter en lång skön helg (trots regn).
Men den här gången är det lite annorlunda, vi ska lämna kvar Kompisen!
Från och med måndag morgon har han sitt schema att följa på campingen och vi får klara oss utan honom hemma i Skälby.
Det känns faktiskt helt okej, det ska bli kul att se om han är flygfärdig men det tror både jag och herr Nygren.
Skalman har ju sommarlov så jag blir inte aldeles ensam hemma på dagarna i alla fall:) Det ska bli lite skönt att dela tiden lite med honom, lite qualitytid. Det är inte helt fel det heller :)
Känns gott att lillebror Danmark nätade i går men trist att det blir så tungt för Sverige att ta sig vidare i VM. Men man kan inte få allt här i livet eller?
Läste veckans inlägg hos Knappen och förundras över hur den tjejen har vuxit. Inte så att jag inte förstår att ungar växer, men att en så ung människa kan förmedla sån kärlek till livets svårigheter och sina syskon.
Skalman klev just ur sin knopplåda :) Han visar upp en arm som flagnar!!!!
Inget konstigt tycker ni men vi som vet hur brun han är från födseln och att han aldrig ens blivit tillstymmelse till röd av solen tycker att det är en smått exklusiv upplevelse :)
Nu ringer matklockan ihärdigt och det bres mackor för fullt =)
Vi ses säkert senare under dagen men tills dess så ska ni ha det så gott :)
söndag 7 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar