Lyckoträff ???

Slogs av en tanke under nattens många vakenstunder.
En fundering på blogg, kommunikation, etik, och integritet.

Varför väljer man att blogga?
Inte så att jag tycker att det är fel (jag bloggar ju trots allt) men, man kan ju faktiskt blogga utan att hela världen har möjlighet att läsa det man skriver (kallas dagbok).

Att blogga som jag gör nu är ju ett sätt att få ner tankar och händelser i ett perspektiv som är väldigt spontant. Dagbok skrivs ofta på kvällen när man samlat dagens intryck och fått lite tanketid på det hela.

Varför detta konstiga inlägg?
Jo, den 20 maj skrev jag en fråga till Webmaster på Bele Barkarbys hemsida. (Den frågan som jag skrev om i går) Eftersom jag fick svaret att styrelsen skulle ta något beslut ang. detta på styrelsemötet den 1 juni så var det ju bara att avvakta vad styrelsen kom fram till.

Då och då sedan dess har jag tittat in på styrelsens sida och konstaterat att de inte hunnit klart med det sammanfattande dokumentet (alla arbetar ideellt) av styrelsemötet så informationen har inte funnits tillgänglig på nätet.

Efter gårdagens inlägg så kom svaret från Webansvarig på mailen.

Min tanke i nattens timmar var alltså - läser styrelsen min blogg??? ELLER var det en lyckoträff att svaret kom samma dag som jag funderat kring frågan i ett inlägg???

Om styrelsen läser min blogg, då funderar jag på i vilket syfte man gör det?
Många av mina inlägg i bloggen är ibland spontana reaktioner som jag behöver få ner på pränt, ibland tankar och funderingar på hur man tänker i föreningstermer. Men alltid "bara" mina tankar och åsikter.

Mycket av det som jag skriver om är saker jag pratar med styrelsemedlemmar om i hallarna eftersom att en hel del är situationer eller sakfrågor som jag tycker att föreningen bör veta att jag tycker.
Men kanske är det så att man borde skriva ner tankarna och lägga som motion till styrelsemötena så att det kan bli en punkt på dagordningens övrigafrågor i stället?

Min tanke med bloggen är ju inte att det ska bli en kommunikationscentral mellan mig som privatperson och andra i "yrkes/arbetsposition" utan en plats där jag skriver tankar fritt och får tankar tillbaka från andra privatpersoner.

Alla dessa tankar får mig att fundera på om jag skriver på ett så provocerande sätt att man känner sig påhoppad? Varför man gör det i så fall?
Alla som läser min blogg har ju gjort det valet själva liksom jag gjort valet att skriva bloggen.

Hur det än är, och vad än sanningen är så kan jag på ett sätt förstå om folk som läser min blogg kan uppleva mig som "Belefientlig".
Det är inte helt utan grund i så fall. Jag har varit medlem i Bele sedan Skalman började spela innebandy och har som jag skrivit tidigare inte varit enig om allt som hänt och gjorts.
Det är någonting helt annat!
- Då 1999 (tror jag det var) hette klubben IK Bele, nu heter den Bele Barkarby IF innebandy och är en egen förening i alliansföreningen Bele Barkarby IF.
- Då fanns det en väldigt stark klubbkänsla bland alla lagen (trots mycket hårda förhandlingar om halltiderna)
- Då arbetade många föräldrar ideellt över laggränserna för att klubben skulle ha ett bra driv (med fik)och en bra känsla i hallar och lag.
- Då var man stolt över att säga -vi kommer från Bele-

Under en hel del år har det hänt väldigt mycket. IK Bele har slagits ihop med Barkarby SK och blivit Bele Barkarby IF. Därefter har man gjort om Bele Barkarby IF till en alliansförening med flera specialföreningar som tex, hockey, fotboll, pingis och innebandy. Innebandyn har tagit namnet Scorpions som används sporadiskt i folkmun. Startat en årlig höstlovscup som heter Scorpionscup.
Herrlaget spelar i div.3 i stället för 2 och damlaget fanns inte alls men spelar nästa säsong i div.2!!!!

Under alla år tappade vi bort klubbkänslan på vägen. Den där känslan av att stolt säga - vi kommer från Bele Barkarby -
Vart tappade vi bort den? När? framförallt hur?
Jag har ingen aning men en sak är jag säker på.
Den sittande styrelsen som numera är helt utbytt från dåvarande är på väg åt rätt håll igen. Omedvetet eller medvetet så börjar den så sakterliga att arbeta upp en ny föreningskänsla. En ny epok då man börjar känna stoltheten igen.

Kanske är den största skillnaden mellan mig och många andra föräldrar att jag kommer fortsätta att hjälpa föreningen under cup/matchsekretariat även efter att mina egna barn slutat spela i föreningen. Liksom Herr Nygren under många år har hjälpt föreningen ideellt med att ansvara för ett bra sekretariat under herrlagsmatcherna.
Det är inga arbetsuppgifter som görs för våra barn utan det är arbetsuppgifter som vi tycker är roliga!
Få föräldrar har varit så aktiva för föreningen under så många år med en ryggdunk och ett Tack för hjälpen som belöning.
Nu när föreningskänslan är på väg tillbaka kan vi förhoppningsvis snart säga att det är värt varenda sekund.
Varje leende på en 10-årings läppar efter att ha tryckt in bollen i mål, eller varje gång man ser en ledare klappa om sina spelare efter en förlust med ett leende på läpparna och med stolthet i rösten säga, ni var toppenbra idag jag är mycket nöjd med er insats synd bara att det inte räckte till, är betalning nog!

Men jag måste nog fundera lite mera på hur jag vill att folk läser det jag skriver.
För ca 10 år sedan träffade jag en människa som sa sä här till mig-

- Marie, du är en konstig person.
Man måste känna dig ganska väl innan man förstår din humor.
Man måste känna dig ganska väl innan man inser att det du säger är av omtanke och kärlek.
Känner man dig inte särskilt väl så är du en ganska konstig kuf med udda tankar och åsikter.
Du är en person som verkar ta avstånd från folk samtidigt som du uppfattas som att du vill styra andra.

Jag ska nog ta och fundera på de där orden som etsat sig fast i min hjärna och gjort så att jag inte längre blir förbannad på folk som "går i gång" på mig.
Kanske är det så att jag måste fundera lite på hur tydlig/otydlig jag är när jag skriver bloggen.
Det betyder inte att jag tänker göra om på mig själv men att jag och andra kanske kan förstå att det skrivna ordet uppfattas inte alltid så som man menat det.
Men då kan en konkret fråga vara den bästa lösningen.
Precis så som en annan läsare gjorde när denne funderade på vem blåbärspangkakan är :)