onsdag 14 oktober 2009

Färdigmoget ;)

Jaha...visst var det så att det behövde ligga och mogna lite till innan det ville komma ner i fingertopparna och ut på bloggen :)

Det som låg och gruttade runt i går var den vändning allt tagit de sista dagarna.
Svallvågor som vanligt de sista månaderna och tydligen ligger en storm till på tillväxt innan vi kanske äntligen kan få lite stiltje och lugn i livet igen.

Kompis har ju varit hemma och vi har haft en hel del sköna kaffestunder, mycket prat och många frågor som fått svar, en del vi inte förstår ännu men en del som också haft en annan sida än den vi vetat om (eftersom det varit ett sånt jäkla hysshyss runt killen)

Kompis har i alla fall fått veta av sina farföräldrar att de inte har ekonomisk förutsättning för att han ska kunna bo kvar och att de tycker att han ska göra upp med oss föräldrar och flytta hem igen.

Vad tror de?
Att man bara kan öppna och stänga dörren som det passar dem själva?
Att vi har ekonomisk förutsättning?
Att kompis är en sak som inte har några känslor?
Att han är en leksak som man använder så länge man vill och sedan lämnar tillbaka på hyllan??

Det är inte helt enkelt att leva med Kompis men vi har 23,5 års erfarenhet av det så vi har en viss vana och känner till en hel del av de saker man apsolut inte kan göra med honom. Som tex. att ge sig på att tjata om något. Han låser sig och slutar att lyssna!!!!

Nåväl, vi är föräldrar och är nu i den situationen att vi måste lösa det här problemet tillsammans med honom. Vi ska försöka få hjälp att hämta vår vagn från campingen, köra den till metropolen och försöka få en plats på en camping så han kan fortsätta att följa den plan som han gjort upp för sig. Det har han dessutom gjort jäkligt bra!

Vi gör det så gärna Kompis! Sedan kan vi ju bara konstatera att det som vanligt är vi som får sopa ihop dig och försöka hjälpa dig att bli hel igen efter att andra människor har tyckt att de har hjälpt dig så bra :(

Om jag nu får lägga ett önskemål till alla människor på jorden och då speciellt till Kompis SLÄKTINGAR, SAMTLIGA människor på Campingen i Enköping så är det att
LÅT BLI KOMPISEN NU! INGA FLER SAMTAL, RÅD, SMS ELLER ANNAN KONTAKT ÖVERHUVUDTAGET!!
Låt honom få göra det han påbörjat på sitt sätt utan att ni lägger er i, pressar honom, anser er komma med goda råd, eller tycker att ni inte ska svika honom. Se till att ni alla har kontroll på att era barn, ungdommar och hundar gör detsamma!!!!

Låt nu Kompis använda Monki och Lasse som han själv valt att ha en nära kontakt med utan att de ska jobba i motvind. Låt Kompis jobba i fred med sina planer och ideer om hur han vill göra saker och ting och i vilken ordning. Låt Monki och Lasse få arbetsro och möjlighet att ge Kompis det stöd han har rätt till och som han redan från dag 1 har valt själv. Ge Monki och Lasse chansen att faktiskt vara hans fasta punkt ute i världen där han kan få bolla tankar och känslor med någon som inte är hans släktingar eller har rätt att på annat sätt bestämma åt honom utan bara vara en kanal för att bolla med. Låt Kompis vara kompis med Lasse och Monki utan att ni lägger er i det.

Ni kommer att få kontakten med honom igen när han är färdig och mogen att ha er i sitt liv igen men låt honom VARA tills dess!!!
Tvinga oss inte att polisanmäla Kompis och flickebarnet för att myndigheterna ska räta ut frågetecknen om deras rellation är okej eller inte enligt lag. Tvinga oss inte ta kontakt med andra myndigheter för att de ska räta ut om allt går rätt till hos människor som lagt sig i den här sörjan.

Det är nämligen vårt sista halmstrå och det kommer vi att använda om inte alla som faktiskt skadar Kompis med sitt aggerande slutar med det omedelbart.
Vi har inget att förlora!!
Men det har ni.
Kompis är fostrad till att ta konsekvenserna av sitt handlande, att ta eget ansvar och att allt som kommer från honom kommer tillbaka till honom, sist men inte minst att du får den frihet du tar ansvar för.
Svårare än så behöver inte livet vara.
Jag har honom hellre i säkert förvar hos myndigheter än utsatt för något han inte har förmågan att förstå själv.

Men nu blir det full fokus på att ge honom det materiella stöd han behöver för att han ska kunna fortsätta det fantastiska arbete han påbörjat och gjort så jäkla bra! Sedan hoppas jag att alla följer min önskan så att Monki och Lasse kan stödja honom i känslo och händelsespektrat.

2 kommentarer:

Karin sa...

Låter som en vändning i er vardag!
Sonen måste som du själv säger få fortsätta på den linje han har tänkt sig bara det inte skadar honom eller någon annan.

Ha det gott ute i etern och i verkligeheten!

Flisan sa...

Jag tänker hålla tyst nu, men du vet va jag tycker! Fy fan! Puss