tisdag 13 oktober 2009

Hmm....det finns fler som förlorat.......

inte i innebandyhallen utan i midjemått!

Pappa Nygren har ju förlorat 10 kg sedan Kompis valde att flytta hemifrån under lite mindre smidiga former...
i går fick jag sällskap vid köksbordet av KOMPIS!!!!!
Så glad och lycklig jag blev när han klev in genom dörren!!!

Han var hemma och hämtade lite grejer som han behöver, han lämnade ett mobilnummer så nu kan jag skicka sms eller ringa bara för att höra hur han mår, nu kan jag höra av mig och fråga om han har lust att ta en fika o.s.v
Alltså kan vi nu ha en sån kontakt som är normal och inget jävla hemlighetsmakeri!
Såååååå sköööönt!

Men jag kände och SÅG att även han har farit illa men gott av den här situationen. Minst 10 centimeter i midjemåttet är borta!
Bra, för han hade nog ungefär så många centimeter för mycket men nu räcker det Kompis, inte gå ner mer än så. Nu är du skitsnygg och alldeles lagom i kroppen :)

Kompis: glöm inte bort att skicka ett sms eller en signal till syskonen. De saknar dig lika mycket som oss föräldrar. Visst har även de en massa frågor men att bara få höra av dig betyder så mycket mer än du kan föreställa dig.

I dag har vi lite tider att passa i familjen och det ska bli skönt att få dem fixade även om ingen av oss ser fram emot dem :)
Skorpan ska äntligen dra ut den där visdomstanden som tetats med henne sedan 17 års ålder. Blir skönt för henne att bli av med den men hon gillar inte tanken efter att hennes kolleger har gett henne diverse storys om hur jävligt det är :)

I helgen blir jag hemma ensam och övergiven :(
AIK ska till Umeå och då ska ju gubben med, Skalman ska väl till Bålsta som vanligt och sedan sitter jag och Skorpan här hemma i all ensamhet men vi har det rätt bra tillsammans så det blir nog bra ska ni se :)
Vem vet, vi kanske åker till Hallonbergshallen och hejar på BBIF´s unga damlag igen. Det var ju en del underhållande innebandy som vi bjöds på i helgen.

Nog för en stund i alla fall.
Ha en bra dag :)
Det kommer jag att ha nu när jag fått träffa Kompisen en stund.

2 kommentarer:

Karin sa...

Den som väntar på något gott väntar aldrig för länge.
Jag tror inte du förstår hur mycket vi har peppat den vuxna sonen att höra av sig, men han har gjort sina val.
Nu var han väl beredd att göra det!
Skönt för er!

Dalkulla sa...

Va skönt :) Va glad jag blir! Hoppas att det gick bra och att han har det okej! En ensam helg? Hm ja det kan va skönt och mysigt att bara umgås med din underbara dotter, och får ni tråkigt (vilket jag betvivlar) så kom till Hedemoraaaaaaaa :D

Tack för ditt fina inlägg i min blogg, det känns mycket bättre nu när vi fått egentid, tid att kunna sortera/prioritera/planera! Vem/vad som ska få ta emergi och vem/vad som inte får det!

Vi är back on track, almost iallafall :)

Massa kramar din dalkulla <3