Här ska virrvarret benas upp

Normalt?
Vad är normalt???
Se dig i spegeln och fundera på problemen ur en annan vinkel så kanske du kan finna svar på dina frågor.
När jag gör det så kan jag se några fel som jag själv har gjort i hela den här soppan.

Soppan som jag nu kommer släcka elden under. Jag ska helt enkelt låta grytan svalna och sedan låta alla ta eget ansvar för alla sina handlingar.

Först ska jag försöka förklara varför jag tycker att jag också gjort fel för att alla ni läsare ska få bättre grepp om alla mina virrvarrtankar.

Gjorde jag fel när jag reagerade på att Kompis och lillflickan hade ett förhållande??
NEJ!

Gjorde jag fel när jag tillät flickans föräldrar att ge ungdomarna dubbla budskap?
NEJ, eftersom jag talade om för Kopmpis att det aldrig skulle vara okej med en flickavän som inte är myndig.

Gjorde jag fel som lät Kompis jobba kvar på campingen när jag visste vad som försigick?
NEJ, Kompis är myndig sedan 5 år och ansvarig för sina egna handlingar.

Gjorde jag fel när jag till sist tvingade hem honom från campingen?
NJA, kanske. Han kanske skulle få ha fortsatt att må sämre och sämre tills han själv skulle upptäckt att han mådde dåligt. Han kanske faktiskt inte var färdig för att ta emot hjälp ännu. Ni alla som har fakta vet ju att han inte skötte sitt jobb ordentligt på slutet, att han blev mer och mer ointresserad av både sina uppgifter och att ta hand om sig själv. Han lagade knappt någon mat och levde på kaffe och cigaretter.

Gjorde jag fel när jag försökte ordna ett boende åt honom långt både hemifrån och från campingen?
Med tanke på att han inte var färdig för att förstå hur han mådde så blir svaret JA.
Men kanske hade han ändå köpt erbjudandet om inte en viss liten dam hade sagt som hon gjorde i hans mobiltelefon när det fanns folk som hörde på. Jodå det finns folk som hört vad faster sagt om att jag har skrivit något i bloggen och hur faan jag kan skriva så när jag är hans mamma!?! Alltså har hon gjort sin egen tolkning och dessutom planterat den hos Kompis utan att han haft möjlighet att själv läsa texten och kritiskt granska den.

Man kan inte hjälpa någon ur djupet om man inte klättrar lika långt ner som den befinner sig innan man börjar klättra upp igen.
Jag klättrade tydligen inte tillräckligt djupt ner någon av alla gånger jag försökte. Vilket kan vara svårt när det handlar om en person som i hela sitt liv hittat strattegier för hur han ska dölja sitt handikapp.

För en tid sedan fick jag ett råd av min (liksom jag) ingifta svägerska - *åk dit och prata med honom, kanske går det att nå honom om ni försöker möta honom.*
Jag svarade att jag inte tänker sätta mig själv i "barnvärlden" och inte har någon skylldighet att rättfärdiga det sätt jag har hanterat vår vardag med i vår familj.
Kanske har min svägerska ändå rätt?
Kanske är det nu dax att åka över till den där lägenheten som Kompis bor i?
Det kanske är dax at åka dit och ta diskusionen med Kompis!
Precis som hon sa så har de ju valt att ta hand om honom och då får de ju stå för sina val. Sen kan det ju inte spela någon roll om han blir arg och slår sönder något för dem för de har ju gjort det valet och det är ju hans ansvar gentemot dem inte vårat.

Nu har nämligen även andra människor jag bryr mig mycket om, blivit riktigt illa behandlade av min svärfar.
Min svärfar har gett sig på att försöka läxa upp min pappa (när han ville kolla vilket datum han och Kompis skulle ta sin ålandskryssning som de bestämt sig för att göra) och påstått att han kan få prata med Kompis när han har lyssnat klart på vad han hade för åsikter om både mig och hans egen son samt att pappa skulle vara nykter innan han fick prata med Kompis. Var det någon som trodde att Kompis inte har någon som bestämmer över honom nu????
Då trodde ni fel för farfar kan tydligen bestämma vem som ska få prata med honom och i vilket skick de ska vara när de får prata med honom.
Min pappa kan visst vara full både en måndag och lördag men han ska fanimej inte kallas full när han är nykter. Det har svärfar ingen som helst jävla rättighet till, han den gamle stofilen som vägrar förstå att vi lever under 2000-talet och att andra än han kan ha både sjukdommar och annat elände i sina liv.

Nygrens läser min blogg och har ett antal åsikter om att jag skriver den men kall fakta är att om ni hade talat om var Kompis befann sig så hade ni aldrig hamnat i bloggen på annat sätt än då ni var med efter den 10/7 och då i trevligare sammanhang.
Man skapar situationer själv genom sitt aggerande.

Nu vet jag inte hur alla ni andra tänker men jag har beslutat mig för att nu är det NOG!!!!
Om jag helt enkelt fortsätter leva mitt liv på mina villkor med de människor som har något värde för mig så kan ju de som tycker att det verkar vara ett bra sätt följa mina fotspår och de som väljer bort det gör det av egen fri vilja.

Jag har väldigt svårt att respektera min makes "familj" numera och har svårt att se hur de ska kunna finna någon plats i min tillvaro, lika lite som min mammas sambo har.
Det innebär att den kontakt jag har med min mamma är helt och hållet på hennes och mina villkor och det är precis så det kommer att vara från nu och i all evighet framåt.
Den kontakt Pappa Nygren har med sina föräldrar/syskon är helt och hållet på deras vilkor och då är det upp till dem att lösa sina ev. träffar eller samvaron.
Jag har ju faktiskt sån tur att jag inte har någon skyldighet att delta eller vara dem behjälplig på något sätt.

Däremot finns det en av mina svägerskor och hennes make som har hållt huvudet högt över vattenytan och haft förmågan att se lite högre över ytan än andra (även mig själv). Tillsammans med hennes familj har de visat att alla har vi våra problem men att man kanske måste få lösa dem själv utan att alla lägger sig i det. Den grenen av familjen Nygren hoppas jag att kunna fortsätta ha samvaro med, då både de vuxna och deras ungdommar är trevliga och har förmågan att inte lägga sig i andras liv. All repekt till Nygrens i Brunna.

Jag har nu släckt elden under grytan och får helt enkelt finna mig i att Kompis har valt sin väg i livet och det har han rätt till även om den kan sluta illa för honom.
Lika väl som alla alkoholister har valt sin väg eller andra mindre bevandrade varelser har valt sin.

Jag vände ryggen åt mina egna föräldrar en gång i tiden och det som kommer från mig kommer ju förr eller senare tillbaka till mig så jag har ju egentligen inget att klaga på eller hur???
Jag har alltid sagt till mina barn att -
Fel kan alla göra, det är hur man rättar till felet som har ett värde.

Nu förväntar jag mig att det ska bli ett jävla liv om min blogg igen så nu kan jag bara kavla upp ärmarna och ställa mig i rutan för påhopp och glåpord. Det är ju det som både Kompis och hans bundsförvanter brukar använda bloggen till så varsågod!!!

Ni andra som läser min text med kritiskt granskande ögon och funderar på hur/vad jag menar ni kan göra som ni brukar göra, hör av er så pratar vi om det ;)