var det tid för eftertanke och en del tårar men också leenden. Kapellet var vackert smyckat och hela cermonin hölls på ett sätt som man kände att Kjelle var med på. Alla ord som sades, all musik, var en spegel av den man vi sa farväl till. Det lästes en dikt av cermonihållaren och den var så vacker, den gav eftertanke och påminde oss alla hur Kjelle levde sitt liv. Han sa det så bra - Kjelle var en man som bara var och han var ganska nöjd med det. Därför är vi många som skickar en kram till honom och hans familj, för han finns ju kvar så länge vi fortsätter minnas honom. Många kramar blir det för man skickar en varje gång man tänker på honom och det känns helt plötsligt som att man kan ta ett steg i taget och lära sig att leva i en ny vardag, vardagen utan Kjelle men med hans familj och nära och kära.
Nu sitter jag här och mitt nästa mål i livet är att se vem som åker ur Let´s dance i kväll. Tyvärr tror jag att det blir Matte men när jag tänker efter så trodde jag ju att Linda skulle ta hem hela segern och därmed har jag visat er att inte heller jag (liksom Majsan och Flaggskeppet) har någon karriär som tippare ;-)
På tal om Flaggskeppet - supergrattis till er alla för serievinsten som ju är tryggad och klar. Inte illa att klara det även i år men det bevisar att:
* ett gäng glada killar
* en innebandyhall med bollar och mål
* ett par engagerade tränare
* ett antal föräldrarsuporters
är det vinnande receptet på framgång med en jämn och trygg kurva som bara ni tillsammans lägger ribban på.
Nog för denna stund för nu ska jag titta på dumburken och förkovra mig i den underbara konsten - lata mig :-)
PS! Kalle Södermans rygg är en pina i dag med, hoppas den lugnat sig till i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar