det kan ju bero på helikopterturen ;-) Bilden ärfrån igår men jag förstår om killen tystnar när han ser det här i verkligheten. När jag ser det här så tänker jag på hur gärna jag ville att han skulle åka med och få uppleva den där sista resan med klassen, hur jag tänkte att jag skulle få en veckas lugn och ro, hur bra det skulle vara för oss här hemma att få sänka tonårsgarden en liten stund. Få sova när man vill och allt det där andra som man inte gör när man hur ungar i tonåren. Det där eviga passandet och bevakandet utan att misstro men ändå "vara på" (Ett härligt uttryck som jag lärde mig av Pia häromdagen). Nu sitter jag här och undrar om inte han drog det längsta stråt och att det blev min förlust? Visst unnar jag både honom och hela klassen allt de upplever under den här veckan, men det känns ändå som att jag gärna hade bytt med honom ;-)
Nåja, det är bara att gilla läget och börja fundera på hur tårtan ska se ut i år och om man ska passa på att koppla ihop det hela med påskmiddagen? Han fyller år den 22:a och då är det påskafton och Skalman kommer hem (trött, smutsig, hungrig men förhoppningsvis nöjd). Det skulle ju vara smart att ta allt på en gång men jag undrar om Skalman orkar hålla sig vaken?? Vi får väl vänta och se. Hoppas han hör av sig snart och berättar för jag är såååå nyfiken på vad han tyckte om att flyga :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar