Sorg i mitt innebandyhjärta

Ja, då har det hänt!
En av mina älskade skruttungar har troligtvis lagt sin favoritidrott på hyllan. Visserligen hoppas jag på att det bara handlar om resten av den här säsongen men det känns ändå som att en epok i livet är förbi.

Är det orken och träningsviljan som tagit slut?
Eller bara andra saker i livet som känns viktigare just nu?

NEJ, det är koncekvensen av det som sker i många klubbar i landet. Många klubbar lyfter upp sina yngre åldersgrupper till dam/herr lagen. Spelare som är långt från färdigutvecklade varken i kropp eller psyke. Helt plötsligt blir det en kamp mellan föräldrar/unga spelares vilja att just mitt barn ska få möjlighet att spela med dam/herrlaget för mitt barn är lika duktig som den andra spelaren som fick spela förra matchen.
Det handlar inte längre om att man måste se framåt och sträva efter att få komma upp i den åldern då man kan spela/träna in sig i representationslaget i klubben.

Det borde finnas någon fast gräns på ålder för att få göra debut i representationslag. Men var sätter man den gränsen då???
Alla utvecklas olika både i psyke och fysiken. Det finns 14 åringar som är tekniskt färdiga för att klara det men har en kropp som inte står pall för tempo och de "tacklingar"som uppstår i en så snabb sport som innebandyn är. Sedan finns det 14 åringar som är väldigt stadiga i sina kroppar och har lärt sig tekniken att stå med bägge fötterna stadigt i golvet men som har svårt att klara av det snabba tempot och "spelets hetta" som uppstår i de högre åldersgruppernas spel.

Det finns en tjej som under många år har fått bråka och försvara sitt val av lag. En tjej som valde att spela med sina kompisar trots att det innebar att hon då spelade med och mot killar.
En del av den resan kan ni läsa mer om på www.majsanochflaggskeppet.blogspot.com men den tjejen lyckades få innebandyförbundet att flytta åldersgränsen om spel med fel kön från 14(? kan vara 12 också) år till 15 år. Det gav henne möjlighet att vara med sina lagkamrater till den dag då hon själv valde att börja spela med tjejer.
Den här tjejen har under många år ifrågasatts av andra som haft åsikter men jag tycker att det säger en hel del om när man som ungdom själv mognar och kan se att man börjar/slutar hänga med i ett lag som har ett snabbare/hårdare men också renare spel.
Det säger också en del om var innebandyförbundet lägger ribban på när man inte längre är ungdomsspelare utan redo för junior/seniorspel.

Gagnar det sporten men framför allt spelaren om man lyfter upp 14åringar i herr/damlag???

Jag tror inte det. Jag tror inte att spelarna mår bra av det i längden och jag tror inte sporten kan utvecklas av det. Jag tror snarare att man på det sättet förstärker synen på att innebandy är något som hör hemma på fritidsgården eller på skolans gympalektion.
Jag tror att man ska låta 16-17 åringar få följa med och finnas på bänken som reserver och kanske få göra några byten om matchen har en sådan karraktär att det är försvarbart. För att sedan med varsamhet få mer speltid och spela in sig i laget.

Jag vet att Järfälla tex.har gjort så under den här säsongen och sista matchen jag såg med Järfälla var det ett par riktigt bra byten då det var killar på 16 år som klev ut och tog för sig. Killar som varit med i truppen under hela säsongen men inte synt så mycket tidigare. Dom har lyfts upp med varsamhet och fått känna på spelet/tugget/känslan från bänken i lugn och ro, för att sedan fått göra några byten och känna sig för.

Hur som hellst är den här upplyftningen något man ser i många klubbar i Stockholmstrakten och jag är inte säker på att den gagnar någon i längden.
Alla 14 åringar vill spela och dom har en inbygd ungdomsmotor som ger en träningsvilja/möjlighet som inte finns hos arbetande "vuxna" spelare.
Men är det försvarbart att låta dom konkurera om platserna i ett dam/herrlag????

Personligen är jag mycket besviken på att klubbrna ställer upp på det här.
Sedan kan det stå i policy att man ska främja barn och ungdommars lust till sport och idrott men jag tror man snarare slår ihjäl lusten till idrott om kraven blir för höga i för ung ålder.

Innan någon blir skogstokig och beskyller mig för än det ena än det andra vill jag poängtera att det är är min blogg och mina tankar efter 10 år i innebandyhallen som förälder men också som protokollförare och cupmedarrangör.