Punkt.......!!!!!!!.......????????

Oki....så här ser det ut:

I går åkte hela familjen ut till Kompis. Vi tänkte helt enkelt ta reda på varför han är så Jävla arg på oss. Vi tycker att vi har rätt att veta det och dessutom rätt att kunna försvara det vi sagt/gjort/påstås ha gjort.

Enligt Kompis (som hade en taktpinne i ena handen) så är det vårt fel alltihop.
Vi har låtit honom ta ansvar för städningen av huset ända sedan han var 2 år.
Vi har använt honom som en Butler......PUNKT

Vi har kunnat gjort fel och också bett om ursäkt (bla om ett sällskap i en husvagn) men att vi samtidigt sa åt honom att be om ursäkt för sitt uppträdande mitt i en restaurang är inte acceptabelt.......PUNKT

När vi sedan ville ta upp ursprungsfrågan så reste han sig och gick för det var inte tillåtet, han och endast han med sin taktpinne hade rätt att bestämma vad som skulle sägas, när det skulle sägas och hur det skulle sägas......PUNKT

Att föra en vuxen dialog i ett sånt sällskap där man inte har förståelse för någon annan än sig själv så är det en omöjlighet att vara konstruktiv.
Många känslor for runt som en orkan genom rummet, inte ens taktpinnen fick som den ville.
När den enda egentligen viktiga frågan kom så kom också svaret.
Vi har ingenting med Kompis att göra nu, framöver eller någonsin.
Vi har ingenting han behöver och vi har inte i hans liv att göra.......PUNKT

Okej, eftersom att taktpinnen och andra som träffar honom inte ser vad vi ser så kan vi heller inte göra något åt det.
Den dag någon faktiskt tänder stubinen så kommer Kompis att må bra igen.
Tänd stubinen låt världsaltet flyga i atomer MEN STÅ KVAR!!!!!!.......PUNKT (mammans punkt den här gången)

Av egen erfarenhet så skulle jag inte låta Kompis bo tillsammans med en flicka i dag. Jag skulle helt enkelt inte kunna ta ansvar för vad som skulle kunna hända. Därför ber jag för släktens flickor att ingen som har flickebarn hemma släpper in honom för att bo. Men alla gör sina egna val och alla tar konsekvensen av det, alla utom de flickor som inte har något att säga till om när dörren öppnas av föräldrarna.

Det bästa som kan hända nu är att han får flytta någonstans där han tillåts explodera. Man kan inte tysta Kompisen hur länge som hellst.

Vi kan/vill inte längre göra något åt/för honom.
Nu ska/kan vi ta makten över vårt liv igen och leva det i lugn och ro. Hur det än är så skulle han ju under normala omständigheter ändå ha flyttat hemifrån. Så för oss är skillnaden nu att vi faktiskt gjort allt vi kan i våra försök att hjälpa honom ur den mycket mycket osäkra situation han satt sig i med hjälp av sin taktpinne som inte har en aning om vad det är för trådar han leker med.

Vi här hemma har gemensamt beslutat oss för att sluta stånga pannan blodig eller som vår kloka Skorpa så fint uttryckte det i går kväll :
- Ni har vi sprungit efter honom i det runda rummet så länge och vi hinner inte ifatt honom nu måste vi låta honom springa sig så trött så han faller ihop av sig själv. Vi borde ha vetat bättre för vi vet ju att det inte finns några hörn i ett runt rum.
Hon är en mycket klok tjej med egna åsikter och tankar som då och då platsar mamman och pappan i korgen ;)