Nu ska vi se om jag kan.........

skriva ett inlägg om min familjs situation i livet utan att jag blir påhoppad av andras åsikter till höger och vänster. Det är ju trots allt bara vi i familjen som verkligen vet vad som sägs och händer i vårt hem.
Det blir svårt eftersom vårt liv påverkas av andra yttre omständigheter och människor men jag gör ett försök.
Känner sig någon kränkt eller påhoppad så får det stå för var och en.


Jag börjar med att helt enkelt återigen säga:

Mina barn har egen fri vilja!
Mina barn har den frihet de tar ansvar för!
Mina barn får själva ta koncekvenserna av sina egna handlingar och val!
Mina barn blir behandlade med den respekt de själva ger andra!


Skalman har fyllt 18 år och han är myndig!!!!!
Förstår ni att hans sätt att hantera situationer är hans egna val och det är han som får ta konsekvenserna av sina val????


Jag har tillsammans med min man fostrat våra barn med de här grundpelarna hela tiden. Tyvärr har andras sätt att bemöta och hantera situationer som rör/rört mina barn påverkat dem i en negativ bemärkelse.
Att våra barn ifrågasätter våra regler ser vi som något positivt och stärkande för det bevisar att vi har lyckats lära våra barn att kritiskt granska allt som sägs och värdera varje regel i samhället på ett förståndigt sätt och har möjlighet att utveckla både sig själva och sin omgivning.
Att våga ifrågasätta en annans åsikt utan att förneka den andres rätt till sin åsikt är något som fler människor borde träna sig på. Tyvärr har det här tänket fungerat halva vägen bara.

Vi har nu återigen hamnat i den situationen att vårt barn har ifrågasatt våra regler och utnyttjar sin rätt till sitt egna val (som går stick i stäv med vår önskan) vilket vi respekterar och tycker är ett bra bevis på att våra barn vågar ha egna åsikter och tankar även om de trotsar oss som föräldrar.
MEN när vi frågar hur han tänker i situationen att han inte visar vår önskan någon respekt och om han inser att han nu kommer att få ta konsekvenserna av sitt val så är han inte riktigt med hela vägen.

Hur kan jag säga så????
Hur kan jag bestämma det???
Ett litet smakprov som bevis kommer här:

Klockan är exakt 07.03 och det är fredag morgon. Anders väckte honom 05.45 och sa till honom sista gången 06.10 när han gick till jobbet. Jag sa till honom 06.20 och 06.30 och nu 07.03 är han fortfarande hemma!!!
Hans arbete på praktikplatsen börjar klockan 07.00
Är det att ta ansvar för den frihet man anser sig ha rätt till och dessutom hävda att han tänker genomföra???

Om man nu är så stor så man kan sätta sig över de önskningar och regler som gäller under vårt tak så borde man kunna ta ansvar för att man kommer ur sovlådan och iväg till arbete/skola i tid.
Det måste väl varenda vuxen människa hålla med mig om eller ?????????????

Men jag gör som jag är tillsagd av andra vuxna människor. Jag lägger mig inte i någonting och jag låter honom ta eget ansvar för nu är det ju fullt ut han som får ta eget ansvar för sina handlingar.
(Trots att de är tagna pga. andras åsikter utan att han tänkt igen vilka koncekvenser det skapar för honom när han ska söka lärlingsplats, för vem vill ha en arbetare som inte passar tiderna, skickar sms hela tiden och inte har fokus på sitt arbete för att tankarna snurrar runt problem hemma i sina privatrellationer?)

Så återigen TACK till alla som anser att jag ska vara tyst.

Jag sitter och väntar på att mitt barns liv ska falla i spillror medan era barn kan gå vidare i livet och tycka att mina barn är antingen underbara eller dumma i huvudet.

Jag har mycket mer än detta jag vill säga och skriva men det flyttar jag in på den låsta bloggen för det är mer information än vad jag vill dela med en del av er OCH en hel del mer än vad några av er vill ha.


Återkommer men då blir det ett rent innebandyinlägg.