I dag har det varit tyst..

jag har inte riktigt orkat hämta kraft efter gårdagens totala urladning.
Säg vad ni vill....
jag har sovit skittaskigt för jag vet hur många det är som läser mina texter och drar sina egna slutsatser.
Vad kan det rimligen komma för gott ur mitt inlägg???

Många tankar snurrar......

Men till sist kommer den där signalen på telefonen som vi väntat och väntat på.
Kompis hör av sig till den person som fysiskt behöver honom bäst.
Han tar kontakt med sin pappa :)

Undrar om någon på den här jorden kan förstå hur stolt jag är över Kompis just nu???
Du är så jäkla bra Kompis!!!
Jag visste att du förr eller senare skulle förstå att man inte kan stänga en dörr till sin bakgrund.
Vilket stort kliv framåt du just tog!

Du är den du är och du har blivit den du är. En spegel av uppväxttid och erfarenhet blandat med egna värderingar och erfarenheter.
Vi är stolta över att vara dina föräldrar.
Vi har inte varit de perfekta föräldrarna men vi har varit tillräckligt bra.

Nu finns det säkert mycket som du funderat på och mycket du vill ha sagt.
Vi finns här för att lyssna, höra vad du säger och sedan ge dig vår tanke, utan fördömmande och utan att förkasta dina ord eller känslor.

Precis som vi alltid funnits och precis som vi alltid kommer att finnas.
Allt är sig likt, inget men allt har förändrats.

Reglerna under vårt tak ser likadana ut som de alltid gjort.
Skillnaden är att du numera håller på att skaffa dig ett eget tak med egna regler under och vi kommer att få följa reglerna som gäller under ditt tak när vi är hos dig liksom du måste fortsätta följa reglerna som gäller under vårt tak när du är här.

Det kallas respekt Kompis.
Respekt för andra och andras rätt till åsikter och tankar och livsstil.

Vad du än kan tänkas behöva för hjälp av oss med ditt sökande efter bostad och ett eget liv kan vi bara försöka räcka till för, precis som vi alltid gjort men vi kan inte trolla och det kommer du säkert att förstå att andra inte heller kan.
Kanske kan vi alla hjälpas åt att dra mot samma mål och då kanske vi kan lyckas tillsammans.

MEN Kompis.......Vi kan inte göra jobbet åt dig, det måste du göra själv. Vi kan ge dig verktygen men inte det färdiga slutmålet.
Använd alla de verktyg som mäniskor i din närhet håller fram till dig och gör jobbet själv så ska du se att du kommer att lyckas.

Med risk för att det blir ett par dagars bloggtorka så får ni läsa mina tankar och dra era egna slutsatser. Nu måste jag hjälpa min man och mina 2 yngre att gå vidare i livet. Vilket kommer att bli mycket lättare när deras energi kommer att kunna vara på rätt plats i deras liv.

Dina syskon saknar dig Kompis!!!!
Skorpan har så mycket hon vill berätta för dig om saker som händer i hennes liv och Skalman behöver sin "se livet i tecknat" kompis för att kunna skratta så det lyser i ögonen på honom.
Mamma och pappa behöver dig för att kunna andas och njuta av vårt liv med våra numera stora barn.