Varför????

Reagerar folk som de gör??

Kort resumé av sommaren.
- Tidigt i våras får jag veta av Skalman att 2 tjejer från Bredsand skickar sms om att de tycker att han är snygg och att de är intresserade av honom. (Vi pratar inte om ETT sms)

- Senare under våren så får vi veta bakvägen att Kompis ska vara ihop med en av de här tjejerna som är 13 år. Då det faktiskt inte är helt enligt lagtext att ha kärleksrellationer mellan vuxna och barn så pratar vi med Kompis och frågar om det är sant och berättar att det inte är tillåtet. Kompis förnekar det hela och vi dumma nötter tror på honom.

- Vid flera tillfällen efter det så kommer Pappa Nygren på Kompisen och 13 -åringen med att smyga runt hörn, ge sig ut på ensamma promenader och när vi kontrollerar hans mobil finns det över 50 kärleks sms skickade mellan de 2.
Åter talar vi om att det inte är tillåtet och att vi inte accepterar att det fortsätter. Han måste sätta stopp för det omedelbart.
(Det händer att killar blir anklagade för att ha utnyttjat unga flickor efter att flickorna blivit besvikna och sedan gått ut och talat om för omvärlden att de haft en relation trots att de själva var med på det)

- Runt midsommar berättar Kompisen själv att han varit tillsammans med flickan sedan den 8/12-08! Han är helt förstörd för flickan har gjort slut med honom. Jag pratar med både flickan och hennes pappa medan Kompis hör på och vi frågar flickan mycket noggrant om Kompis vid något tillfälle gjort något med henne som har varit/känts kränkande?
Svar - nej!
Vi frågar om han vid något tillfälle tagit på hennes kropp på ett sätt som för henne varit obehagligt eller kränkande?
Svar - nej!
Vi frågar om de haft samlag tillsammans och om det i så fall har varit på bådas vilja och villkor?
Svar - Nej!
De har bara kramats och pussats och kysst varandra.
BRA säger vi, då låter vi det vara så här. Ni ska inte vara tillsammans och det är vår åsikt från båda föräldrarhållen.
Flickans pappa säger att han tycker att det är ok när hon fyllt 15 år men att de ska vänta tills dess. Svårt för oss som lever med Kompis för att då helt plötsligt får han dubbla budskap.

- I tron om att hela historien är över och förbi så låter vi allt bero tills vi upptäcker att de fortsätter att smyga runt hörnen, skapa sig situationer där de kan träffas ensamma, befinner sig i Kompisens husvagn eller tält, förtsätter ha smskontakt o.s.v.
Familjen blir upprörd på Kompis och syskonen berättar att de tycker att det är äckligt det som Kompis och flickan gör. De vill inte se honom tillsammans med någon som skulle kunna vara deras lillasyster. Vi föräldrar oroar ihjäl oss för att flickan helt plötsligt ska få ett tonårsnyck och berätta i skolan eller till en kompis som pratar med sina föräldrar, alltså där det finns folk som har anmälningsskyldighet.

- Flera lögner om att det inte är någonting mellan dem som motbevisas av att de hela tiden ses tillsammans. Det hela kullminerar då vi åker till Elmiamässan och det finns 8 familjer från campingen på plats. Under de 2 dagar då vi går på mässan stöter vi ihop med 3 familjer gång efter gång. De andra ser vi inte röken av trots att vi rör oss i alla 4 mässhallar. 2 av familjerna vi stöter på är familjer vi umgås med och har gjort upp att vi ska träffas medan den 3 familjen som finns i vår närhet hela tiden är flickans familj.
När vi frågar kompis hur det kommer sig att flickans familj hela tiden finns i vår närhet medan vi inte ser de andra 4 familjerna en enda gång får vi svaret
- jag vet inte, jag har inte gjort upp om att vi ska träffas. Jag kan väl inte rå för att de följer efter mig.
Hm.....är det sanningen?? Följer den där familjen verkligen efter honom??

När vi kommer hem så talar jag om för våra barn att jag upplever att Bredsands Camping har blivit ett ställe som drar sönder vår familj. Att barnen numera är så stora att de ska flytta hemifrån är inget som skapar problem för mig men att de låter andra människor splittra familjens sammanhållning och trygghet av att vi alltid funnits för varandra det gör ont. Jag ber dem fundera på vad som är viktigt för dem. Skalman och Skorpan svarar utan tvekan att det är familjen som är viktigast. Bredsand är ett ställe och det finns 1000 sådana till.
Kompis väljer att lämna familjen och tycker att Bredsand är viktigare. Han lämnar hemmet med sin väska och sina finskor över axeln.

Kompis har kunnat vara arg många gånger och gett sig ut för att gå i flera timmar med packad väska men han har alltid kommit tillbaka.
Så när han varit ute i 5-6 timmar började vi oroa oss för var han befann sig. Vi hade kontakt med några andra från Campingen som berättade att det inte var dit han sökt sig. Men var fanns han då????

Nu har ni fått en sammanfattning av det som hänt.
Det som stör oss mest av allt just nu är att Kompis var hos farfar i Kallhäll och han förstår inte varför vi anser att Kompis eller han borde ha ringt oss och talat om att han var där.
Visst, farfar handlade i god tro. Han tyckte att det var roligt att Kompis vände sig till honom nu när han behövde någonstans att sova för vi har ju kastat ut Kompis säng. (Farfar funderar inte ens på varför vi kastat ut Kompisens säng)
Vilken far/mor förälder skulle låta ett barnbarn (oavsett ålder) komma hem och sova en natt för att föräldrarna kastat ut "barnets" säng UTAN att ringa till "barnets" hem och fråga varför man gjort det??????
Mina systrar och föräldrar har oroat sig försökt förbereda sig på att de kanske aldrig mer får se Kompisen medan Pappa Nygrens familj tycker att de har gjort rätt.
Till och med Kompis Faster har vetat om att han var där med suttit och låtsats att hon var orolig och funderade på var han kunde vara.

Det finns papper på att Kompis är lindrigt psykiskt utvecklingsstörd och det har vi talat om för folk som har haft tät kontakt med honom men det verkar inte som att någon i Pappa Nygrens familj har förstått innebörden av det.

Vi har nu hamnat i den situationen att andra människor har hjälpt (?) Kompis att bryta sig ut ur familjen som känner till hans behov. Kompis har inget kontaktnät runt sig längre utom av de människor som handlat i god tro eller som lekt chaufför åt honom. Jag lider med Kompisen om hans värld faller sönder nu och jag hoppas att de människor som hjälpte honom står där upp och tar emot hans ilska och klarar av att stå kvar när tältstolar, och annat börjar flyga runt i luften. Att de står kvar när Kompis står och skriker ut sin ångest och frustation om att han inte förstår vad som händer och varför.

Jag kan nämligen inte längre göra det för jag har blivit fråntagen rätten att vara hans livlina.