Kommer någon ihåg att jag gnällde??

jo, visst var det så!

Här kommer mer gnäll så de som inte orkar läsa en gnällig tants tankar om den grå vardagen som i bland är svart kan sluta läsa nu.

Efter en ganska mysig helg med Kompis och gubben i Jönköping så slår blixten ner i det Nygrenska hemmet.
Inte på riktigt men nära inpå.
Kompis har lämnat huset och familjen för att leva på Bredsands Camping. (Det var i alla fall det han sa när han gick). Trots att vi talat om för honom att vi tar bort husvagen om det inte snart blir stopp på hans lekar med våra och andras känslor.

När han valde mellan Bresse och det som finns där kontra sin familj så var hans klara val Bresse med innehåll.
Därför kommer vi att ta bort vagnar från Campingen och aldrig mer sätta vår fot där.
Vi klarar inte av att se honom leva ett liv som vi inte kan dela med honom.

Vi vet att det i alla fall finns en liten människa som blir nöjd och glad men hur ser det ut för Kompis den dag hon lämnar honom för att han inte längre fyller det behov som hon har idag?? Eller hon hittar något som är intressantare??
Hon skickade ju kärleks-sms till Kompis lillebror samtidigt som hon var tillsammans med Kompis. Redan då var hon på sitt egna lilla vis otrogen men kärleken är blind.

Blind och galen!!!
En kärlek som är otillåten men ändå så sann har kostat familjen Nygren det band som vi haft tillsammans i över 23 år.
Hans syskon sörjer och vi föräldrar går sönder men vad bryr sig varken han eller hon om någonting annat än deras egna behov och känslor???
Hur är det med flickans föräldrar???
Hur mår dom?? Vad känner dom?? Vad tycker dom???
Vi vet inte! Vi vet att de låtsas som att himlen är blå och att allt är som det ska vara. De pratar väder och vind, innebandy och önskan om att en dag få äga den största vagnen och den finaste campingen. Åh...vad jag hoppas att ni en dag har allt det där ni drömmer om så ni kan få ro i livet.

Men vi vet!
Vi har haft 3 tonåringar i den åldern och vi valde att se vad våra barn gjorde både mot sig själva och andra, vi valde att sätta gränser och regler.
Gjorde vi fel????

NEJ! Ungdommar behöver gränser, de behöver vuxna som orkar vara vuxna. De behöver ledsagning och respekten från vuxna människor som vågar säga NEJ.

I dag har det betytt att sonen valt att lämna oss. Var han är och vad han gör har vi inte längre någon aning om, så till er alla som vet vem vi är *IRL* OM ni ser honom någonstans i världen så ge oss en vink. INTE för att vi tänker sätta stopp för honom utan för att det värsta som kan hända en mamma och pappa är att förlora sitt "barn" utan att veta vart det är, om det lever och om det mår bra.

Ovisshet om ett barn är något jag alltid tyckt vara det värsta men att jag skulle få uppleva det på det här sättet själv, det trodde jag aldrig.

Var du än är Kompis och vad du än gör så finns det alltid en plats i våra hjärtan som är bara ditt och dörren är aldrig låst.
Det finns bara en sak som vi inte viker ner oss på och det är de regler som alltid funnits i familjen i mer än 23 år.
Vi älskar dig!