Maratonblogg??? Nej men förlåt....

..till er alla som förväntar sig mer än jag har förmåga att ge.
Nu undrar säkert många vad jag menar med det och därför kommer en kort förklaring här:
Fibromyalgi = en kropp som inte går att "piska" igång, En ständig värk i leder, muskler och senor. Ett mycket trött tillstånd då man vaknar varje gång man vänder sig, ett tillstånd då man lever vissa dagar i en bubbla där man vill vara ifred men inte ensam. Det får gärna röra sig runt omkring men apsolut inte i eller på. Det får inte finnas några krav, varken att höra av sig, svara snällt på tilltal, vara pigg och allert.
Kort sagt som att leva i en deppresion utan att göra det.

Just idag hade jag lovat min kära morbror att ringa efter 13.00 vilket orken inte infunnit sig till. Orken att prata, vara social och villig att använda ett huvud som kräver total koncentration för att det ska bli någorlunda förståligt det jag vill ha sagt. Den finns helt enkelt inte idag.
När jag hämtade kompis på jobbet ringde så morbror till oss och gubben min lovade att jag skulle ringa upp honom, men orken finns inte!
Gubben blir sur och tycker att jag är elak och att jag bränner sönder all vänskap med alla våra nära och kära.
Jag kanske gör det! Jag kanske bränner broarna från 2 håll!???
Men jag orkar verkligen inte!!!!!
Jag hoppas varje sån dag att den ska ta slut så jag kan få gå och lägga min trötta värkande kropp i sängen och förhoppningsvis få sova lite för att vakna till en ny bättre dag i morgon.
Men det känns så tungt för om inte ens min egen kärnfamilj förstår att förmågan inte räcker till hur ska då alla utanför vår dörr förstå det????
Ja gubben har nog rätt jag bränner nog broarna från 2 håll så nu är det bäst att jag ringer morbror med en gång och försöker få till någon typ av bra samtal som jag förhoppningsvis kommer ihåg i morgon.

sov gott allesammans