Hm...Hm...Hm.....och åter Hm......

Kan ett Dam-Utvecklingslag vara lösningen???

Ja....
1. Ett lag som ökar möjligheten för fler tjejer att fortsätta spela innebandy även om man inte vill eller platsar i damlaget.
2. Ett lag som ger tjejer som mognar långsammare möjligheten att utvecklas med lite lägre krav på sig.
3. Ett lag som arbetar för att behålla bredden i innebandyn.
4. Ett lag som man kan lyfta upp tjejer till som är mer utvecklade än deras egna åldergrupp.
5. Ett lag som skadade tjejer från damlaget kan använda under rehabiliteringstiden.
6. Ett lag som damlaget kan använda till att hitta nya spelare med de kvalifikationer som de söker/behöver i sin trupp.
7. Ett lag där satsningen ligger mer på utvecklingsfokus än prestationsfokus.
8. Ett lag där man ger tjejer möjlighet att långsamt slussas in i damlagens och vuxenvärldens atmosfär.
9. Ett lag som ger tjejer möjlighet att studera på krävande gymnasienivå och ändå fortsätta med sin sport.
10. Ett lag som ger damlagsspelare som blivit föräldrar möjlighet att fortasätta spela innebandy trots att man kanske inte kan träna 2-3 ggr i veckan.

Vad krävs för ett sådant projekt???
1. En förening som vill ge ett sådant lag träningstid som fungerar för alla dessa typer av spelare.
2. En förening som är villig att betala för ett sådant lag i seriespel.
3. En förening som ställer krav på att det INTE får vara vattensäkra skott mellan damjuniorlag-damutvecklingslag-damlag.
4. En förening som arbetar för ett tätt samarbete mellan tränarna i dessa 3 olika lag.
5. En förening som är villig att dokumentera och styra upp de olika förutsättningar som dessa olika lag ska arbeta för.
6. En förening som har möjlighet att få fram en tränare och hjälptränare till ett damutvecklingslag (damjuniorer och damlag finns redan)
7. En förening som arbetar med tydliga riktlinjer i sitt bredd/satsningstänkande.
8. En förening som har en tydlig policy och handlingsplaner för mål, delmål och slutmål.
9. En tränartrupp som har förmågan att kombinera damlagets "satsningstänk" med utvecklingslagets "utvecklingstänk"
10. En tränartrupp i damlaget som ser utvecklingslaget som en tillgång och inte en konkurrent.

Finns allt detta i Bele Barkarby If???
1. Om inte, hur når vi då dit?
2. Är detta något som föreningen vill göra?
3. Var ska man börja bygga för att lägga en stabil grund?
4. Ska man arbeta i fokusgrupp för att hitta lösningarna eller ska det vara styrelsen som arbetar fram en färdig plan som sedan är styrdokumentet för arbetet?
5. Hur får man med sig alla tränare i arbetet?
6. Vad kan man ställa för krav på tränarna i de olika lagen?
7. Hur förankrar man föreningens policytänk ner på innebandygolvet?
8. Hur länge ska föräldrar få träna sina egna barn?
9. Kan föreningen på något sätt främja att tränande föräldrar ser ett nöje i att efter ett antal år börja träna ett lag i en annan åldersgrupp?
10. Kan man på det sättet öka möjligheten att öppna upp både mellan åldersgrupper och lag?

Jag har under många år haft en åsikt runt föreningsarbete.
Jag anser att föreningen är medlemmarna.
Finns inga innebandyspelare så finns inga medlemmar och då finns heller ingen förening.

Många tror att man kan gå med i en förening och sedan luta sig tillbaka medan föreningen tar hand om mitt barns träning och fritid. Man har inte tid, man har inte kunskapen, man har inte intresset. Ursäkterna är många.
När jag klev in i innebandyhallen för 10 år sedan så kunde jag ingenting (mer än det lilla jag fick kontakt med innebandy på fritids på 80-talet) men jag hade ett idrottsintresse och 3 barn med idrottsintresse.

Jag är inte skicklig innebandyspelare ej heller tränare men jag är en tillräckligt bra lagledare för att få insikt i innebandyvärldens alla små egenheter.
Men framför allt är jag väldigt intresserad av sporten. Den är fartfylld, snabb och både teknikkrävande och reaktionskrävande.
Det intresset innebär att jag inte kommer sluta titta på innebandy den dag mina egna "barn" väljer att sluta spela.
Reglerna är inte särskilt svåra att lära sig.